Dalsland/Ånimskog/Hultera: Skillnad mellan sidversioner

Från Sockipedia
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
Lagt till OCR-läst text från sockenboken
Bytt till mallen NyPlats. Lagt till mallen Inventerad
 
(8 mellanliggande sidversioner av 3 användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
{{NyPlats
{{PlatsboxV2
|landskap=Dalsland
|landskap=Dalsland
|socken=Ånimskog
|socken=Ånimskog
Rad 7: Rad 7:
|knord=58.86366
|knord=58.86366
|kost=12.43904
|kost=12.43904
|bild=Fil:Dalsland-Ånimskog-UlerudHultera1.jpg
}}
}}
<ref>[[Dalsland/Ånimskog/Sockenbok|Ånimskogs Sockenbok]], del II, sidan 186.</ref><ref>[[Torpruiner i Åmåls kommun|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]], plats nummer 187.</ref>Öster om [[Dalsland/Ånimskog/Åna|Åna]] låg det lilla torpet '''Hultera''', vars enda lämningar idag är en stenhög och däromkring högväxande granar, men i undervegetationen kan man urskilja ett område med slät mark som anger att det här funnits små åkertegar, och därför får man anta att torparen en gång har kunnat föda en ko. Det är emellertid inte så länge sedan jorden var öppen, ty Anders Gustafsson på [[Dalsland/Ånimskog/Åna|Åna]] sådde havre här omkring 1930.
Öster om Åna låg det lilla torpet '''Hultera''', vars
enda lämningar idag är en stenhög och däromkring högväxande granar, men i undervegetationen kan man urskilja ett område med
slät mark som anger att det här funnits små
åkertegar, och därför får man anta att torparen
en gång har kunnat föda en ko. Det är emellertid inte så länge sedan jorden var öppen, ty
Anders Gustafsson på Åna sådde havre här omkring 1930.


Den enda som man kan spåra hit är änkan '''Ida Eriksson''' (född Svensdotter i [[Dalsland/Tisselskog|Tisselskog]]<ref>Församlingsbok för Ånimskogs församling 1915-1929 (AIIa:5), sidan 383.</ref>, 1848-07-27<ref>Födelsebok för Tisselskogs församling 1831-1860 (C:4), sidan 45, löpnummer 28.</ref>--1931-01-23<ref>Död- och begravningsbok för Ånimskog församling 1926-1949 (F:4), sidan 17, löpnummer 5.</ref>) som gick under namnet ”'''Ida på Hultera'''” och var en märklig kvinna. Hon hade läkekonstens gåva och var särskilt berömd för sina blodiglar som användes vid tandvärk och andra åkommor. Hur länge hon bodde på Hultera är ovisst, men enligt uppgift skulle hon ha tagit till sig Otto Erikssons yngsta son Karl när modern dog omkring 1880. Karl var då ett år, men om Ida tog hand om honom just då eller senare vet vi inte, och inte heller om hon då bodde på Hultera. Man kan dock anta att hon bodde på torpet från slutet av 1800-talet till omkring 1925. När det gäller Otto Eriksson och hans övriga barn ges en skildring av dem under [[Dalsland/Ånimskog/Västra Berg|Västra Berg.]]
Den enda som man kan spåra hit är änkan Ida
Eriksson som gick under namnet ”Ida på Hultera” och var en märklig kvinna. Hon hade
läkekonstens gåva och var särskilt berömd för
sina blodiglar som användes vid tandvärk och
andra åkommor. Hur länge hon bodde på Hultera är ovisst, men enligt uppgift skulle hon ha
tagit till sig Otto Erikssons yngsta son Karl när
modern dog omkring 1880. Karl var då ett år,
men om Ida tog hand om honom just då eller
senare vet vi inte, och inte heller om hon då
bodde på Hultera. Man kan dock anta att hon
bodde på torpet från slutet av 1800-talet till omkring 1925. När det gäller Otto Eriksson och
hans övriga barn ges en skildring av dem under
Västra Berg.


Karl blev så småningom skolvaktmästare på [[Dalsland/Skållerud/Linddalens skola|Linddalens skola]] i [[Dalsland/Skållerud|Skållerud]] och bosatte sig på ett ställe i närheten som passande nog hade namnet [[Dalsland/Skållerud/Skolmästere|Skolmästere]], vilket fick till följd att Karl alltid kallades ”Karl på Skolmästere” När Ida blev gammal återgäldade Karl hennes omtanke från hans tidiga barndomsår, och tog till sig sin fostermor, som fick en fristad hos familjen på [[Dalsland/Skållerud/Skolmästere|Skolmästere]] till sin död.
Karl blev så småningom skolvaktmästare på
Linddalens skola i Skållerud och bosatte sig på
ett ställe i närheten som passande nog hade
namnet Skolmästere, vilket fick till följd att Karl
alltid kallades ”Karl på Skolmästere” När Ida
blev gammal återgäldade Karl hennes omtanke
från hans tidiga barndomsår, och tog till sig sin
fostermor, som fick en fristad hos familjen på
Skolmästere till sin död.
== Källor ==
== Källor ==
<references />
== Inventeringar ==
== Inventeringar ==
=== Feb 2025 ===
=== Feb 2025 ===
{{Inventerad | datum=2025-02}}
Platsen hittad och koordinater bestämda.
Platsen hittad och koordinater bestämda.
<div style="clear: both">
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-UlerudHultera1.jpg|vänster|miniatyr|400x400px|Inventering av torpet Hultera i Ånimskog i februari 2025.]]
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-UlerudHultera1.jpg|vänster|miniatyr|400x400px|Inventering av torpet Hultera i Ånimskog i februari 2025.]]
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-UlerudHultera2.jpg|vänster|miniatyr|400x400px|Inventering av torpet Hultera i Ånimskog i februari 2025.]]
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-UlerudHultera2.jpg|vänster|miniatyr|400x400px|Inventering av torpet Hultera i Ånimskog i februari 2025.]]

Nuvarande version från 5 november 2025 kl. 06.50


Hultera
Landskap Dalsland
Socken Ånimskog
Namn Hultera
Typ Torp
Hemman Ulerud
Koordinater 58.86366,12.43904
Laddar karta ...
Visa på
ekonomiska kartan
häradsekonomiska kartan
topografiska kartan
Google Maps

Sockipedia.se - Lokalhistoria på nätet.


[1][2]Öster om Åna låg det lilla torpet Hultera, vars enda lämningar idag är en stenhög och däromkring högväxande granar, men i undervegetationen kan man urskilja ett område med slät mark som anger att det här funnits små åkertegar, och därför får man anta att torparen en gång har kunnat föda en ko. Det är emellertid inte så länge sedan jorden var öppen, ty Anders Gustafsson på Åna sådde havre här omkring 1930.

Den enda som man kan spåra hit är änkan Ida Eriksson (född Svensdotter i Tisselskog[3], 1848-07-27[4]--1931-01-23[5]) som gick under namnet ”Ida på Hultera” och var en märklig kvinna. Hon hade läkekonstens gåva och var särskilt berömd för sina blodiglar som användes vid tandvärk och andra åkommor. Hur länge hon bodde på Hultera är ovisst, men enligt uppgift skulle hon ha tagit till sig Otto Erikssons yngsta son Karl när modern dog omkring 1880. Karl var då ett år, men om Ida tog hand om honom just då eller senare vet vi inte, och inte heller om hon då bodde på Hultera. Man kan dock anta att hon bodde på torpet från slutet av 1800-talet till omkring 1925. När det gäller Otto Eriksson och hans övriga barn ges en skildring av dem under Västra Berg.

Karl blev så småningom skolvaktmästare på Linddalens skola i Skållerud och bosatte sig på ett ställe i närheten som passande nog hade namnet Skolmästere, vilket fick till följd att Karl alltid kallades ”Karl på Skolmästere” När Ida blev gammal återgäldade Karl hennes omtanke från hans tidiga barndomsår, och tog till sig sin fostermor, som fick en fristad hos familjen på Skolmästere till sin död.

Källor

  1. Ånimskogs Sockenbok, del II, sidan 186.
  2. Torpruiner i Åmåls kommun (1985), plats nummer 187.
  3. Församlingsbok för Ånimskogs församling 1915-1929 (AIIa:5), sidan 383.
  4. Födelsebok för Tisselskogs församling 1831-1860 (C:4), sidan 45, löpnummer 28.
  5. Död- och begravningsbok för Ånimskog församling 1926-1949 (F:4), sidan 17, löpnummer 5.

Inventeringar

Feb 2025

Platsen hittad och koordinater bestämda.

Inventering av torpet Hultera i Ånimskog i februari 2025.
Inventering av torpet Hultera i Ånimskog i februari 2025.