Dalsland/Ånimskog/Hultera: Skillnad mellan sidversioner
DanS (diskussion | bidrag) Lagt till bild och koordinater |
Sockadm (diskussion | bidrag) m Mindre ordrättning |
||
| (5 mellanliggande sidversioner av 2 användare visas inte) | |||
| Rad 8: | Rad 8: | ||
|kost=12.43904 | |kost=12.43904 | ||
}} | }} | ||
<ref>[[Dalsland/Ånimskog/Sockenbok|Ånimskogs Sockenbok]], del II, sidan 186.</ref><ref>[[Torpruiner i Åmåls kommun|Torpruiner i Åmåls kommun (1985)]], plats nummer 187.</ref>Öster om [[Dalsland/Ånimskog/Åna|Åna]] låg det lilla torpet '''Hultera''', vars enda lämningar idag är en stenhög och däromkring högväxande granar, men i undervegetationen kan man urskilja ett område med slät mark som anger att det här funnits små åkertegar, och därför får man anta att torparen en gång har kunnat föda en ko. Det är emellertid inte så länge sedan jorden var öppen, ty Anders Gustafsson på Åna sådde havre här omkring 1930. | |||
Den enda som man kan spåra hit är änkan '''Ida Eriksson''' (född Svensdotter i Tisselskog<ref>Församlingsbok för Ånimskogs församling 1915-1929 (AIIa:5), sidan 383.</ref>, 1848-07-27<ref>Födelsebok för Tisselskogs församling 1831-1860 (C:4), sidan 45, löpnummer 28.</ref>--1931-01-23<ref>Död- och begravningsbok för Ånimskog församling 1926-1949 (F:4), sidan 17, löpnummer 5.</ref>) som gick under namnet ”'''Ida på Hultera'''” och var en märklig kvinna. Hon hade läkekonstens gåva och var särskilt berömd för sina blodiglar som användes vid tandvärk och andra åkommor. Hur länge hon bodde på Hultera är ovisst, men enligt uppgift skulle hon ha tagit till sig Otto Erikssons yngsta son Karl när modern dog omkring 1880. Karl var då ett år, men om Ida tog hand om honom just då eller senare vet vi inte, och inte heller om hon då bodde på Hultera. Man kan dock anta att hon bodde på torpet från slutet av 1800-talet till omkring 1925. När det gäller Otto Eriksson och hans övriga barn ges en skildring av dem under [[Dalsland/Ånimskog/Västra Berg|Västra Berg.]] | |||
Karl blev så småningom skolvaktmästare på Linddalens skola i Skållerud och bosatte sig på ett ställe i närheten som passande nog hade namnet Skolmästere, vilket fick till följd att Karl alltid kallades ”Karl på Skolmästere” När Ida blev gammal återgäldade Karl hennes omtanke från hans tidiga barndomsår, och tog till sig sin fostermor, som fick en fristad hos familjen på Skolmästere till sin död. | |||
== Källor == | |||
<references /> | |||
== Inventeringar == | == Inventeringar == | ||
=== Feb 2025 === | === Feb 2025 === | ||
Nuvarande version från 22 februari 2025 kl. 07.48
Socken: Ånimskog Hemman: Ulerud Platsnamn: Hultera Typ: Torp Koordinater: [58.86366,12.43904] Visa på Kartbild.com
[1][2]Öster om Åna låg det lilla torpet Hultera, vars enda lämningar idag är en stenhög och däromkring högväxande granar, men i undervegetationen kan man urskilja ett område med slät mark som anger att det här funnits små åkertegar, och därför får man anta att torparen en gång har kunnat föda en ko. Det är emellertid inte så länge sedan jorden var öppen, ty Anders Gustafsson på Åna sådde havre här omkring 1930.
Den enda som man kan spåra hit är änkan Ida Eriksson (född Svensdotter i Tisselskog[3], 1848-07-27[4]--1931-01-23[5]) som gick under namnet ”Ida på Hultera” och var en märklig kvinna. Hon hade läkekonstens gåva och var särskilt berömd för sina blodiglar som användes vid tandvärk och andra åkommor. Hur länge hon bodde på Hultera är ovisst, men enligt uppgift skulle hon ha tagit till sig Otto Erikssons yngsta son Karl när modern dog omkring 1880. Karl var då ett år, men om Ida tog hand om honom just då eller senare vet vi inte, och inte heller om hon då bodde på Hultera. Man kan dock anta att hon bodde på torpet från slutet av 1800-talet till omkring 1925. När det gäller Otto Eriksson och hans övriga barn ges en skildring av dem under Västra Berg.
Karl blev så småningom skolvaktmästare på Linddalens skola i Skållerud och bosatte sig på ett ställe i närheten som passande nog hade namnet Skolmästere, vilket fick till följd att Karl alltid kallades ”Karl på Skolmästere” När Ida blev gammal återgäldade Karl hennes omtanke från hans tidiga barndomsår, och tog till sig sin fostermor, som fick en fristad hos familjen på Skolmästere till sin död.
Källor
- ↑ Ånimskogs Sockenbok, del II, sidan 186.
- ↑ Torpruiner i Åmåls kommun (1985), plats nummer 187.
- ↑ Församlingsbok för Ånimskogs församling 1915-1929 (AIIa:5), sidan 383.
- ↑ Födelsebok för Tisselskogs församling 1831-1860 (C:4), sidan 45, löpnummer 28.
- ↑ Död- och begravningsbok för Ånimskog församling 1926-1949 (F:4), sidan 17, löpnummer 5.
Inventeringar
Feb 2025
Platsen hittad och koordinater bestämda.
