Dalsland/Ånimskog/Huggängen: Skillnad mellan sidversioner
DanS (diskussion | bidrag) m Lagt till ett alternativt namn |
DanS (diskussion | bidrag) Mindre typografisk ändring och ett stavfel |
||
| Rad 5: | Rad 5: | ||
|namn=Huggängen | |namn=Huggängen | ||
|sortnamn=Huggängen | |sortnamn=Huggängen | ||
|knord=58. | |knord=58.842239 | ||
|kost=12. | |kost=12.471161 | ||
|typ=Torp | |typ=Torp | ||
}} | }} | ||
Alternativa namn: '''Huggänga''' | Alternativa namn: '''Huggänga''' | ||
En vandrare som idag beslutar sig för att | En vandrare som idag beslutar sig för att följa den gamla körvägen från Nedre Kilane till Upperud kommer efter knappa två kilometer till en korsväg. Vägen åt höger leder till [[Dalsland/Ånimskog/Bjurdämma|Bjurdämma]] och är idag grusad och farbar med bil, men under gruset döljer sig en månghundraårig färdväg som en gång hade ungefär samma sträckning som den nya. Omkring 150 meter norr om vägkorsningen låg torpet '''Huggängen'''. Ska man hitta resterna av torpet idag måste man vara mycket uppmärksam, för nästan alla spår av odling och bebyggelse är utplånade. | ||
följa den gamla körvägen från Nedre Kilane | |||
till Upperud kommer efter knappa två kilometer till en korsväg. Vägen åt höger leder | |||
till Bjurdämma och är idag grusad och farbar | |||
med bil, men under gruset döljer sig en | |||
månghundraårig färdväg som en gång hade | |||
ungefär samma sträckning som den nya. | |||
Omkring 150 meter norr om vägkorsningen | |||
låg torpet Huggängen. Ska man hitta resterna | |||
av torpet idag måste man vara mycket uppmärksam, för nästan alla spår av odling och | |||
bebyggelse är utplånade. | |||
Annorlunda var det om man vandrade här | Annorlunda var det om man vandrade här förbi för 50 år sedan. Då hade visserligen en granplantering börjat skjuta upp mot julgranshöjd, men åkrar och ängar var fortfarande tydligt skönjbara och av huset fanns skorstensmuren och några ruttnande bjälkar kvar. Den vandrare som för 100 år sedan passerat den gamla kolbottnen längst inne i Kilaneviken och vidare över spånbron och forcerat backarna upp mot Huggängen kunde kanske se ett par kor beta i skogskanten, känna doften av nyslaget hö på ängarna och skymta den gamle torparen själv som sysslade med sina bikupor under äppelträden. | ||
förbi för 50 år sedan. Då hade visserligen en | |||
granplantering börjat skjuta upp mot julgranshöjd, men åkrar och ängar var fortfarande tydligt skönjbara och av huset fanns skorstensmuren och några ruttnande bjälkar kvar. Den | |||
vandrare som för 100 år sedan passerat den | |||
gamla kolbottnen längst inne i Kilaneviken och | |||
vidare över spånbron och forcerat backarna upp | |||
mot Huggängen kunde kanske se ett par kor | |||
beta i skogskanten, känna doften av nyslaget hö | |||
på ängarna och skymta den gamle torparen | |||
själv som sysslade med sina bikupor under | |||
äppelträden. | |||
Det är lite svårt att bestämma när torpet började odlas och bebyggas men det finns upptaget på laga skifteskartan 1866, så det är troligt att stugan och de omgivande odlingarna kan dateras till 1850 eller ett tiotal år tidigare. Skräddaren Andreas Sandberg och hans hustru Maja Stina Andreasson från Steneby flyttade in på torpet omkring 1860. Andreas som föddes 1826 på Dalane i Känsbyn var son till Anders Sandberg som också var skräddare och hade sin yrkesverksamhet i Kärrsdalen, ett torp under [[Dalsland/Ånimskog/Anolfsbyn|Anolfsbyn]]. (se Salebol, Kärrsdalen) | |||
De båda makarna fick sju barn av vilka två dog i tidig ålder. Anders Gustaf föddes 1855, Kristina 1857, Ida 1859 (dog tre år gammal), Augusta 1862, Matilda 1865, Aron 1866 och Lotta 1870 ( dog sju år gammal). | |||
Andreas och Maja Stinas livslopp sammanföll nästan exakt och 1912 lämnade de det jordiska. | |||
Dottern Augusta flyttade till Kristiania 1889 och födde där två utomäktenskapliga barn, döttrarna Maria och Emma. (Den senare hade efternamnet Ton.) Augusta återvände till Huggängen med sina döttrar 1895 och bodde hos föräldrarna ett tiotal år och flyttade sedan med Maria till Västra Bräcke. Emma bosatte sig i Skållerud. 1906 lämnade Maria Ånimskog och slog sig ner i Fellingsbro i Västmanlands län. Augusta, som ensam hade fått ha omsorg om sina barn, kunde nu i femtioårsåldern slå sig till ro och gifta sig med änkemannen Johan Alfred Johansson från [[Dalsland/Ånimskog/Näs|Näs]] i Ånimskog. | |||
Det finns också enligt uppgift andra som bott på Huggängen under kortare tid. En av dem var fotografen [[Dalsland-Ånimskog-ThybergNatanSimon|Natan Simon Thyberg]], bror till skollärare Thyberg i Salebol. Han flyttade till Amerika. Det finns också uppgifter om att det bodde människor på torpet i början av 1920-talet, bl a en änka, men dessa har inte gått att identifiera. Stugan revs omkring 1925. | |||
{{ÅnimskogSockenbok|del=II|sidintervall=24-25}} | {{ÅnimskogSockenbok|del=II|sidintervall=24-25}} | ||
{{TorpruinerÅmål|platsnummer=95}} | {{TorpruinerÅmål|platsnummer=95}} | ||
==== Inventeringar ==== | |||
===== Nov 2024 ===== | |||
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Huggängen1.jpg|vänster|miniatyr|400x400px|Inventering av torpet Huggängen i Ånimskog i nov 2024.]] | |||
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Huggängen2.jpg|vänster|miniatyr|400x400px|Inventering av torpet Huggängen i Ånimskog i nov 2024.]] | |||
Platsen hittad och koordinater bestämda. | |||
Versionen från 24 november 2024 kl. 10.45
-Platsbox- (OBS:Detta visningsformat är tillfälligt!)
Socken: Ånimskog
Hemman: Nedre Kilane
Platsnamn: Huggängen
Typ: Torp Koordinat nord: 58.842239 Koordinat öst: 12.471161
Visa på Kartbild.com
Alternativa namn: Huggänga
En vandrare som idag beslutar sig för att följa den gamla körvägen från Nedre Kilane till Upperud kommer efter knappa två kilometer till en korsväg. Vägen åt höger leder till Bjurdämma och är idag grusad och farbar med bil, men under gruset döljer sig en månghundraårig färdväg som en gång hade ungefär samma sträckning som den nya. Omkring 150 meter norr om vägkorsningen låg torpet Huggängen. Ska man hitta resterna av torpet idag måste man vara mycket uppmärksam, för nästan alla spår av odling och bebyggelse är utplånade.
Annorlunda var det om man vandrade här förbi för 50 år sedan. Då hade visserligen en granplantering börjat skjuta upp mot julgranshöjd, men åkrar och ängar var fortfarande tydligt skönjbara och av huset fanns skorstensmuren och några ruttnande bjälkar kvar. Den vandrare som för 100 år sedan passerat den gamla kolbottnen längst inne i Kilaneviken och vidare över spånbron och forcerat backarna upp mot Huggängen kunde kanske se ett par kor beta i skogskanten, känna doften av nyslaget hö på ängarna och skymta den gamle torparen själv som sysslade med sina bikupor under äppelträden.
Det är lite svårt att bestämma när torpet började odlas och bebyggas men det finns upptaget på laga skifteskartan 1866, så det är troligt att stugan och de omgivande odlingarna kan dateras till 1850 eller ett tiotal år tidigare. Skräddaren Andreas Sandberg och hans hustru Maja Stina Andreasson från Steneby flyttade in på torpet omkring 1860. Andreas som föddes 1826 på Dalane i Känsbyn var son till Anders Sandberg som också var skräddare och hade sin yrkesverksamhet i Kärrsdalen, ett torp under Anolfsbyn. (se Salebol, Kärrsdalen)
De båda makarna fick sju barn av vilka två dog i tidig ålder. Anders Gustaf föddes 1855, Kristina 1857, Ida 1859 (dog tre år gammal), Augusta 1862, Matilda 1865, Aron 1866 och Lotta 1870 ( dog sju år gammal).
Andreas och Maja Stinas livslopp sammanföll nästan exakt och 1912 lämnade de det jordiska.
Dottern Augusta flyttade till Kristiania 1889 och födde där två utomäktenskapliga barn, döttrarna Maria och Emma. (Den senare hade efternamnet Ton.) Augusta återvände till Huggängen med sina döttrar 1895 och bodde hos föräldrarna ett tiotal år och flyttade sedan med Maria till Västra Bräcke. Emma bosatte sig i Skållerud. 1906 lämnade Maria Ånimskog och slog sig ner i Fellingsbro i Västmanlands län. Augusta, som ensam hade fått ha omsorg om sina barn, kunde nu i femtioårsåldern slå sig till ro och gifta sig med änkemannen Johan Alfred Johansson från Näs i Ånimskog.
Det finns också enligt uppgift andra som bott på Huggängen under kortare tid. En av dem var fotografen Natan Simon Thyberg, bror till skollärare Thyberg i Salebol. Han flyttade till Amerika. Det finns också uppgifter om att det bodde människor på torpet i början av 1920-talet, bl a en änka, men dessa har inte gått att identifiera. Stugan revs omkring 1925.
Källa: Boken "Ånimskogs Sockenbok", del II, sida 24-25.
Källa: Boken "Torpruiner i Åmåls kommun (1985)", plats nummer 95.
Inventeringar
Nov 2024
Platsen hittad och koordinater bestämda.
