Anders Eriksson Hästehufvud: Skillnad mellan sidversioner
Lagt till ett textstycke |
Ingen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
'''Anders Eriksson Hästehufvud''', (skrev sig till ''Neuhausen, Ranåker, Herlingstorp och Sjöberg''), född ''Ericsson'' 14 september 1577 i Bolstad i Dalsland, död 5 maj 1657 i Stockholm, var en svensk militär och ämbetsman. Fadern var kyrkoherde i Bolstad. |
|||
I Skara domkyrka ligger ett flertal intressanta personer begravda. Några är idag väl ihågkomna, andra inte – även om de i sin samtid var både makthavare och kändisar. Säger man Anders Eriksson Hästehufvud, så vet nog inte så många vem han var, men under sin livstid var han mycket framgångsrik och en del av sina intjänade rikedomar använde han till att skänka föremål till kyrkor. |
|||
Hästehufvud kom 1600 i tjänst hos Anders Lennartsson, blev 1602 referendarie i Karl IX:s kansli och användes under den följande tiden i flera civila beställningar. Efter danska krigets utbrott 1611 ingick han i armén, kämpade med framgång under Jesper Mattsson Krus och blev 1612 ryttmästare vid Västgöta rytteri. Hästehufvud deltog 1614 i belägringen av Novgorod och utnämndes den 7 oktober 1615 till kommendant i Narva av Gustav II Adolf, vilken även upphöjde honom i adligt stånd 1614 (han introducerades 1627). Hästehufvud utnämndes den 10 november 1615 till ståthållare på Ivangorod och 10 december samma år på Jama och Mitau (1621-1622) och blev, efter sitt tappra försvar av Mitau under 8 månader emot polackerna, den 22 augusti 1622 generalståthållare över Narva, Ivangorod, Jama, Koporje och Nöteborg samt landshövding över Ingermanland. Efter att 1626 ha tjänstgjort som vice amiral i svenska flottan blev Hästehufvud 1627 guvernör i Marienburg, den 7 augusti 1628 i Riga med dess län, vilken viktiga post han innehade till 1648, då han tog avsked. Han blev generalkommissarie i Livland den 18 april 1635 samt guvernör på Ösel med Arensborg den 20 oktober 1645. År 1655 kallades han av Karl X Gustav till ledamot av Reduktionskollegium. Eftermälet över Hästehufvud var att han var en tapper, ihärdig och kunnig man. |
|||
Anders Eriksson föddes 1577 och var prästson från Bolstad i Dalsland. Efter studier i Uppsala gick han in i statsförvaltningen. Åren 1606-11 var han fogde, först i Skånings, sedan i Gudhems härad. Det var dock som krigare som han blev framgångsrik. Under Kalmarkriget (mot Danmark) tog han värvning 1611, och året efter blev han ryttmästare vid Västgöta rytteri. Parallellt med kriget mot Danmark utkämpade Sverige ett krig mot Ryssland. Till detta kom Anders Eriksson 1614 för att delta i belägringen av Novgorod. Nu började hans avancemang. |
|||
Anders Eriksson Hästehufvud var gift första gången med Anna Ållonsköld († 1641), dotter till Lars Jonsson Ållonsköld († 1618) till Herlingstorp och Brita († 1637). Gift andra gången 1642 med Brita Kafle († 1663), dotter till landshövding Bengt Erlandsson Kafle och Malin Larsdotter Soop till Dagenäs och Algö. Han enda barn föddes i första giftet, dottern Kristina (1614–1629), gift 1628 med rikstygmästaren Johan Lilliehöök till Fårdala. Samtliga fyra ligger begravda i Skara domkyrka. |
|||
Efter att ha varit kommendant i Narva blev han ståthållare på fästningen Ivangorod. Han adlades av Gustaf II Adolf, och då tog han namnet Hästehufvud. Det finns olika skrönor kopplade till det ovanliga namnet, men mest sannolikt är det taget från Hästfjorden i Dalsland. |
|||
Först låg familjegraven i en välvd grav under ett kapell, som uppförts utmed kyrkans södra sido- och tvärskepp. Koret stod i förbindelse med kyrkan genom ett öppet valv. Vid kyrkans ombyggnad på 1890-talet raserades gravkoret, kistorna letades fram och sattes ned i en nymurad gravkammare inne i kyrkan, nedanför den plats där nu Hästehufvudska monumentet befinner sig, i den östra delen av det södra tvärskeppet. Flyttningen av kistorna från det gamla till det nva gravkoret skedde den 4 december 1890. |
|||
Efter krigen följde några år av fred innan det var dags för krig igen, nu mot Polen. Från 1621 var Hästehufvud ståthållare över Mitau i det dåtida Kurland. Några år senare hade krigsföretagen flyttats söderut. Han utnämndes nu till viceamiral under Carl Carlsson Gyllenhielm, därefter till guvernör över Braunsberg och Ermelands stift, och slutligen till guvernör över Marienburg – en gång säte för Tyska Orden. 1628 ”peakade” Hästehufvuds karriär och han blev guvernör i Riga. |
|||
[https://www.adelsvapen.com/genealogi/H%C3%A4stehufvud_nr_132 Adliga ätten Hästehufvud nr 132 †] |
|||
Efter sin tjänstgöring utomlands kom Hästehufvud att bosätta sig på godset Härlingstorp i Norra Vings socken, som han kommit i besittning av genom sitt äktenskap med Agneta Ållonsköld, vars far ägde Härlingstorp. Efter Agnetas död gifte Hästehufvud om sig med Brita Kafle. I första äktenskapet föddes en dotter som dog tidigt, och det andra äktenskapet var barnlöst. Ätten Hästehufvud utslocknade således när Anders Eriksson Hästehufvud själv dog 1657. |
|||
Med tiden hade Hästehufvud blivit mycket rik. En del av sin förmögenhet lade han på gåvor till kyrkor, framför allt Skara domkyrka men också Norra Ving och indirekt Stenum. Skara domkyrkas mycket vackra altartavla är skänkt av Hästehufvuds andra hustru Brita 1663. Den såldes senare till Saleby kyrka men kom åter vid renoveringen på 1940-talet. Hästehufvud har också skänkt domkyrkans stora dopfat och vinkanna. Andra inventarier kopplade till Hästehufvud är hans stora gravhäll och epitafium. Anders Eriksson Hästehufvud var en kyrkans välgörare och i sin samtid en betydande man, krönt med många ärans lagrar. Väl vore om dessa få rader något kunde skingra de glömskans dimmor som omgärdar honom. |
|||
Versionen från 10 juli 2026 kl. 01.57
Anders Eriksson Hästehufvud, (skrev sig till Neuhausen, Ranåker, Herlingstorp och Sjöberg), född Ericsson 14 september 1577 i Bolstad i Dalsland, död 5 maj 1657 i Stockholm, var en svensk militär och ämbetsman. Fadern var kyrkoherde i Bolstad.
Hästehufvud kom 1600 i tjänst hos Anders Lennartsson, blev 1602 referendarie i Karl IX:s kansli och användes under den följande tiden i flera civila beställningar. Efter danska krigets utbrott 1611 ingick han i armén, kämpade med framgång under Jesper Mattsson Krus och blev 1612 ryttmästare vid Västgöta rytteri. Hästehufvud deltog 1614 i belägringen av Novgorod och utnämndes den 7 oktober 1615 till kommendant i Narva av Gustav II Adolf, vilken även upphöjde honom i adligt stånd 1614 (han introducerades 1627). Hästehufvud utnämndes den 10 november 1615 till ståthållare på Ivangorod och 10 december samma år på Jama och Mitau (1621-1622) och blev, efter sitt tappra försvar av Mitau under 8 månader emot polackerna, den 22 augusti 1622 generalståthållare över Narva, Ivangorod, Jama, Koporje och Nöteborg samt landshövding över Ingermanland. Efter att 1626 ha tjänstgjort som vice amiral i svenska flottan blev Hästehufvud 1627 guvernör i Marienburg, den 7 augusti 1628 i Riga med dess län, vilken viktiga post han innehade till 1648, då han tog avsked. Han blev generalkommissarie i Livland den 18 april 1635 samt guvernör på Ösel med Arensborg den 20 oktober 1645. År 1655 kallades han av Karl X Gustav till ledamot av Reduktionskollegium. Eftermälet över Hästehufvud var att han var en tapper, ihärdig och kunnig man.
Anders Eriksson Hästehufvud var gift första gången med Anna Ållonsköld († 1641), dotter till Lars Jonsson Ållonsköld († 1618) till Herlingstorp och Brita († 1637). Gift andra gången 1642 med Brita Kafle († 1663), dotter till landshövding Bengt Erlandsson Kafle och Malin Larsdotter Soop till Dagenäs och Algö. Han enda barn föddes i första giftet, dottern Kristina (1614–1629), gift 1628 med rikstygmästaren Johan Lilliehöök till Fårdala. Samtliga fyra ligger begravda i Skara domkyrka.
Först låg familjegraven i en välvd grav under ett kapell, som uppförts utmed kyrkans södra sido- och tvärskepp. Koret stod i förbindelse med kyrkan genom ett öppet valv. Vid kyrkans ombyggnad på 1890-talet raserades gravkoret, kistorna letades fram och sattes ned i en nymurad gravkammare inne i kyrkan, nedanför den plats där nu Hästehufvudska monumentet befinner sig, i den östra delen av det södra tvärskeppet. Flyttningen av kistorna från det gamla till det nva gravkoret skedde den 4 december 1890.
