Anders Eriksson Hästehufvud
I Skara domkyrka ligger ett flertal intressanta personer begravda. Några är idag väl ihågkomna, andra inte – även om de i sin samtid var både makthavare och kändisar. Säger man Anders Eriksson Hästehufvud, så vet nog inte så många vem han var, men under sin livstid var han mycket framgångsrik och en del av sina intjänade rikedomar använde han till att skänka föremål till kyrkor.
Anders Eriksson föddes 1577 och var prästson från Bolstad i Dalsland. Efter studier i Uppsala gick han in i statsförvaltningen. Åren 1606-11 var han fogde, först i Skånings, sedan i Gudhems härad. Det var dock som krigare som han blev framgångsrik. Under Kalmarkriget (mot Danmark) tog han värvning 1611, och året efter blev han ryttmästare vid Västgöta rytteri. Parallellt med kriget mot Danmark utkämpade Sverige ett krig mot Ryssland. Till detta kom Anders Eriksson 1614 för att delta i belägringen av Novgorod. Nu började hans avancemang.
Efter att ha varit kommendant i Narva blev han ståthållare på fästningen Ivangorod. Han adlades av Gustaf II Adolf, och då tog han namnet Hästehufvud. Det finns olika skrönor kopplade till det ovanliga namnet, men mest sannolikt är det taget från Hästfjorden i Dalsland.
Efter krigen följde några år av fred innan det var dags för krig igen, nu mot Polen. Från 1621 var Hästehufvud ståthållare över Mitau i det dåtida Kurland. Några år senare hade krigsföretagen flyttats söderut. Han utnämndes nu till viceamiral under Carl Carlsson Gyllenhielm, därefter till guvernör över Braunsberg och Ermelands stift, och slutligen till guvernör över Marienburg – en gång säte för Tyska Orden. 1628 ”peakade” Hästehufvuds karriär och han blev guvernör i Riga.
Efter sin tjänstgöring utomlands kom Hästehufvud att bosätta sig på godset Härlingstorp i Norra Vings socken, som han kommit i besittning av genom sitt äktenskap med Agneta Ållonsköld, vars far ägde Härlingstorp. Efter Agnetas död gifte Hästehufvud om sig med Brita Kafle. I första äktenskapet föddes en dotter som dog tidigt, och det andra äktenskapet var barnlöst. Ätten Hästehufvud utslocknade således när Anders Eriksson Hästehufvud själv dog 1657.
Med tiden hade Hästehufvud blivit mycket rik. En del av sin förmögenhet lade han på gåvor till kyrkor, framför allt Skara domkyrka men också Norra Ving och indirekt Stenum. Skara domkyrkas mycket vackra altartavla är skänkt av Hästehufvuds andra hustru Brita 1663. Den såldes senare till Saleby kyrka men kom åter vid renoveringen på 1940-talet. Hästehufvud har också skänkt domkyrkans stora dopfat och vinkanna. Andra inventarier kopplade till Hästehufvud är hans stora gravhäll och epitafium. Anders Eriksson Hästehufvud var en kyrkans välgörare och i sin samtid en betydande man, krönt med många ärans lagrar. Väl vore om dessa få rader något kunde skingra de glömskans dimmor som omgärdar honom.
