Dalsland/Ånimskog/Knektängen

Strax söder om Kiletorpet ligger Knektängen. Det gamla huset som låg inbäddat bland syre­ner och äppleträd är idag ombyggt till en modern sommarstuga.

Ladugården som låg ett hundratal meter åt väster, och där ingen boskap hade trätt över tröskeln sedan början av 1940-talet gick mot sin förgängelse ett trettiotal år senare.

Soldatstommens mark ingick inte i Laga skiftesförrättningen 1834 och därför gjordes ingen ny gränsbestämning. Det är troligt att ängsmarkerna i söder av tradition brukades av soldaten på Kiletorpet, och att området därför fick benämningen "knektens äng" eller Knektängen. Ursprungligen tillhörde hela området söder om soldattorpet Aspelund. Det var förmodligen först 1874, när Lars Johan­nesson fick fastebrev på Knektängen som den något obestämda gränsen mot Kiletorpet fick ny aktualitet. När Lars och hans hustru Lena Johannesdotter från södra Ängane tog sitt torp i besittning slog de sig förmodligen ner i det hus som låg på bergssluttningen mitt emot Skacka (se Från Brandalen till Skacka), men efter ett par år fann de det förmodligen nödvändigt att uppföra ett nytt bostadshus på den plats där den mo­derna sommarstugan idag är belägen.

Lars Johannesson föddes 1841 på Kilehaget och gick till sjöss i unga år och blev så små­ningom skeppare på olika båtar på Väner- och kanalfart. Lars fortsatte sin sjömansbana sedan han gift sig och blivit jordägare, så det föll på hustruns lott att sköta det lilla torpet. En ko i ladugården som gav mjölk, en slaktgris och ett potatisland var viktiga tillskott till försörjningen när barnskaran började växa, och den växte med kraft och intensitet med jämna nedslag under nära tjugo år. Edvin var äldst, född 1876, så kom Viktor 1878, Augusta 1880, Amanda 1881, Anders Gustaf 1882, Hilma 1884, Gottfrid 1886, Fridolf 1888 och Emilia 1894.

Augusta Lindberg med dottern Inga-Lill utanför huset på Knektängen i början av 1930- talet. I bakgrunden Charlotteknatten.

När mor Lena gick bort 1907, 54 år gammal, hade de flesta av barnen lämnat hemmet. Flera av sönerna följde i sin fars fotspår och gick till sjöss. Edvin var skeppare under några år, innan han slog sig ner som jordbrukare på sin fars fädernegård Kilehaget. Anders Gustaf blev också skeppare, liksom Gottfrid, som i många år förde den sägenomspunna Idog. Fridolf tog hyra på en norsk valfångare och vistades un­der en följd av år i vattnen kring Sydgeorgien. Döttrarna Augusta, Amanda och Hilma flyt­tade till Göteborg i början av 1900-talet, men omkring 1920 återkom de båda förstnämnda till hembygden som de sedan blev trogna res­ten av sitt liv. Emilia gifte sig med Axel Johans­son från Gärdet i Nedre Kilane och flyttade till Känsbykasen (se Känsbyn).