Dalsland/Fröskog/Artiklar/SilvergruvaHafsåsen
I en artikel på denna sida den 7 november hänvisar författaren Torsten Fransson till en uppsats av undertecknad, publicerad i tidskriften "Hembygden” 1991, angående silverbrytning i Dalsland. En fråga, som ställs efter ett besök i den gamla gruvan i Hafsåsen på gränsen mellan Edsleskog och Fröskog, är under vilken tid den var i drift. En rad försök - alla misslyckade - hade under 1600- och det tidiga 1700-talet gjorts för kommersiellt gångbar utvinning av olika slags mineral i de dalsländska bergen.
1774 bildade en stor grupp (ca 30 personer) bestående av Sveriges mest framstående Vetenskaps- och finansmän ”Dals Bergssocietet", som kom att etablera ett av den svenska gruvnäringens märkligaste fiaskon.
1775 startade brytningen i sju olika gruvor i landskapet. Däribland den i Hafsåsen. Av elva besiktigade fyndigheter hörde den i Hafsåsen till de allra sämsta. Att den ända kom att bearbetas hör till den rad av besynnerligheter som vidlåder hela projektet.
Förlustmaskin
Redan 1784 stod det förfärande klart för alla att hela projektet var en enda gigantisk förlustmaskin. Malmtillgångarna hade under 8-9 "verksamhetsår gett blott en åttondel av det, som skulle gjort företaget bärkraftigt. Allt arbete i gruvorna avbröts omedelbart på revisorernas rekommendation. I nio år Låg sedan all verksamhet nere tills man 1791, med inte mindre än byten mellan tre ägare på en månad! äntligen lyckades avyttra företaget. Köpare till mycket omfattande egendomar, anläggningar och aktier var den värmländske bergsmannen Christoffer Sahlin. En man med alldeles uppenbart seriösa planer på permanent industriell verksamhet i bygden.
Blev Fengersfors bruk
Hans avsikt var att den anläggning för silverutvinning, som ingick i köpet den s k Kung-Gustafs Hytta i Hensbyn - skulle byggas om till järnbruk. Anläggningen visade sig emellertid vara så förfallen, att hela projektet fick flyttas och nyuppföras vid Knarrbyälven. Det som först blev Lisefors och Christinedals senare Fengersfors bruk. f _
Några spridda ytterligare försök iscensattes av andra intressenter i Bergssocietens silvergruvor ett par år i mitten av 1840-talet. Om dessa omfattade Hafsåsengruvan är inte känt. I varje fall slutade även dessa försök som ett fiasko
För den, som är intresserad av Dals Bergssocietet och dess famösa verksamhet i det dalsländska 1700-talet , kan det kanske vara av intresse att veta att den kommande utgåvan av "Hembygden” 1992 kommer att innehålla en längre artikel med anledning av 200-års minnet av detta kortlivade men fascinerande kapitel i den dalsländska - och svenska - industrihistorien. Bertil Holmström