Avrättningsplatsen
-Platsbox- (OBS:Detta visningsformat är tillfälligt!)
Socken: Nora
Hemman: Skofttorp
Platsnamn: Avrättningsplatsen
Typ: Avrättningsplats
Avrättningsplatsen
Denna avrättningsplats, som användes i mitten av 1700-talet, låg på Lars Olofssons skog vid Tappdammen mellan Skofthyttan och Fåsjöhyttehäll.
En mycket känd händelse var när Britta Olofsdotter född i Nor, mördade sin man. Dom bodde tillsammans i Born när händelsen inträffade. Det var straxt före jul 1751, hennes man Johan Danielsson hade just kommit hem från sitt arbete i skogen. Han var trött och la sig för att vila, och somnade. Hustrun går då ut efter en yxa, kommer åter till stugan och hugger sin man i halsen så han dog. Deras lilla dotter på 9 eller 10 år som då befann sig i stugan, blev det enda vittnet. Det framkom senare att flickan hade fått dra slipstenen då Britta slipat yxan. Då hustrun såg sin man död, gick hon ut till grannarna och sa att fan hade huggit nacken av far. Britta misstänktes genast för gärningen och blev ställd inför rätta, men hon nekade. Som vittne fanns dottern, men Britta hade lovat att klå sin dotter bara hon kom lös. Men häradshövdingen sa till flickan att hennes mor kommer aldrig att släppas, så hon skulle tala sanning. En natt under rannsakningen fick Britta sitta bunden vid sin mördade man i bårhuset. Häradshövdingen frågade dagen därpå Britta hur hon hade sovit i natt. Tack bra, svarade Britta och nekade fortsatt till mordet. Det hjälpte dock inte och hon dömdes till halshuggning och att därefter brännas på bål.
Dagen kom då häradshövdingen befallde att domen skulle verkställas. Britta fick åka baklänges till avrättningsplatsen norr om Tappdammen. Under vägen erkände hon och avrättningen sköts upp, men den 19 maj 1753 fick Brita först sin ena hand avhuggen, och senare samma dag blev hon halshuggen, därefter brändes kroppen på bål. Under åren 1751-1755 blev inte mindre än 5 personer halshuggna vid denna avrättningsplats. Dessa händelser räknades av många som ett trevligt avbrott i den annars så tråkiga och trista tillvaron på landet. Det kom folk långväga ifrån för att vara med på rättegångar och avrättningar. Barnen som var närvarande fick de bästa platserna, för att på det sättet ta lärdom av det inträffade.
Källa: Nora Socken Förr och Nu, s. 94, Anders Larsson.
