Salebols Missionshus
|
Salebols Missionshus
| ||
|---|---|---|
 | ||
| Landskap | Dalsland | |
| Socken | Ånimskog | |
| Namn | Salebols Missionshus | |
| Typ | Missionshus | |
| Hemman | Salebol | |
| Koordinater | 58.880484,12.495063 | |
|
| ||
| Visa på | ||
| ekonomiska kartan | ||
| häradsekonomiska kartan | ||
| topografiska kartan | ||
| Google Maps | ||
|
Sockipedia.se - Lokalhistoria på nätet. | ||
Historia
Salebols Missionshus började byggas i april 1879. 1899 byggdes huset till med ett rum och ett kök samt en skorstensmur. 1913 restaurerades huset, det gamla spåntaket ersattes med ett tegeltak och ungdomsföreningen skänkte en stor vedkamin till kyrksalen. I början av 1950-talet gjordes en ombyggnad av missionshuset. Entrédörren flyttades till östra långsidan, och estraden med predikstol och orgel flyttades till södra väggen. I anslutning till missionshuset uppfördes kyrkstallar där gudstjänstbesökarna kunde placera sina hästar, i första hand vintertid.
Under julnatten 1989 exploderade oljekaminen i kyrksalen och ett tjockt lager sot lade sig över hela lokalen. Julottan fick ställas in och hela kyrkan fick genomgå en omfattande renovering.
1995 såldes missionshuset till Västsidans Intresseförening, som är en sammanslutning av bygdens folk. Huset kallas nu sockenstuga, och har evenemang samt café sommartid.
Historik över friförsamlingens tillkomst i Salebolskretsen i Ånimskog
Avskrift av skrift författad av Carl Nikolausson i Salebol.
Missionsverksamheten började här av Fosterlandsstiftelsens predikanter en så kallad Stor-Johan, och en Larsson och Andersson från Edsleskog. Dalsson, som var bosatt i ett torp under Lågan, var den som verkade till väckelse och frälsning och därtill kom Högfelt, Gerdin i Åmål m.fl.
Under denna tid var en förening bildad som hade sitt stamhåll i Åmål., vartil de troende i Tösse och Ånimskog voro anslutna. Under denna period från år 1875 till 1879 predikades i privata hem. Här i kretsen var det på udt udden hos Joh. Borgström, i Hagane hos S.P. Karlgren samt i Djupslund samt hos Bryngel på Aspelund med flera ställen, som blev öppna för predikan. Verksamheten var då mycket motsagd, men många togo vid tron på sin frälsare. Lokalerna blev allt för överfyllda av åhörare, så det blev ej rum stort nog.
I Åmål lyckades föreningen köpa teaterhuset på Stig till predikolokal, och där blev så kallade stormöten.
