Runstenen
|
Runstenen
| ||
|---|---|---|
 | ||
| Landskap | Västergötland | |
| Socken | Väne-Åsaka | |
| Namn | Runstenen | |
| Typ | Runsten | |
| Hemman | Velanda | |
|
Sockipedia.se - Lokalhistoria på nätet. | ||
Runstenen vid Velanda Skattegård i Åsaka socken står vid sidan av färdstrå ket genom bygden sedan landsvägen rä tades ut. Kvar är en bit av den gam la vä gen som letar sig upp på den bergrygg där den ståtliga stenen är uppställd, syn�lig på långt håll. Dess ursprungliga pla�cering, vald för ca tusen år sedan, torde ha varit lika monumental här invid då varande gårdsbebyggelsen som uppförts på höjderna ej långt från vattendraget Visslaån. Kanske runstenen kunde läsas av ättlingar på gårdarna under århund�raden innan den föll för att så sm åning�om hamna i hägnaden nära gårdspla�nen När och hur stenen återfanns berätta�de Maria Jakobsson på sitt 97:e år för mig på Vänegården där hon var bosatt under en rad av år. Hennes minnesbilder av återupptäckten var då sjuttio år gam la. Marias broder var August Jakobsson som hade inköpt Velanda Skattegården 1896. Maria hade senare anslutit sig till hushållet för att hjälpa brodern med gårdens sysslor. Hon mindes, vid tillfäl�let för pratstunden, den sommardag 1912 då hon gick ut med en korg innehål�lande eftermiddagskaffe till manskapet som var i arbete bakom ladugården. Att pusta ut kring en kopp kaffe var efter�längtat och Maria, August och de andra satte sig på den långa stenen som låg platt på gärdet, intill diket. — Vi satt där, drack kaffe och hade det bra, berättade hon. Så skulle jag flytta mig för att sätta mig bättre tillrät�ta på stenen. Då kände jag med fingrar�na knepiga fördjupningar i stenhällen. Marias upptäckt intresserade bro�dern August liksom de övriga på den till�fälliga ” kaffebänken” . Anspråklös som hon var ville Maria på intet sätt fram�hålla sig själv som upptäckare. Det var ju slumpen som gjorde att vi satte oss på stenen, sade hon.
Sverigeunik i visst avseende Enligt G ustaf Lundén i sin bok ” Tun�hems G äll” lät August Jakobsson rap�portera fyndet till fornintresserade re�daktören Oskar Malmrot i Trollhättan. Malmrot varskodde i sin tur intendenten vid Vänersborgs m uséum , Fredrik Nor�din, som åkte ut till Skattegården. Han gjorde anteckningar om besöken och den 18 maj 1913 skrev han följande: Sverigeunik i visst avseende Enligt G ustaf Lundén i sin bok ” Tun�hems G äll” lät August Jakobsson rap�portera fyndet till fornintresserade re�daktören Oskar Malmrot i Trollhättan. Malmrot varskodde i sin tur intendenten vid Vänersborgs m uséum , Fredrik Nor�din, som åkte ut till Skattegården. Han gjorde anteckningar om besöken och den 18 maj 1913 skrev han följande: i Åsaka av Fredrik Nordin under rubri�ken ” En nyfunnen västgötarunsten”. Där berättar han att under flyttning av en stengärdesgård fann hem m ansäga�ren August Jakobsson den runristade stenen som är 190 cm lång och 50 cm bred och har ristningen inhuggen på ena sidan. Slingan längst upp kunde Nordin vid dokum entationstillfället inte utrö na. Senare tolkningar har tydligen fått den till ett fågelhuvud, vilket snarare är en gissning än en dokum entation. Fred�rik Nordin konstaterade att stenen var rest av en kvinna till m inne av hennes man och att en vädjan till Thor finns som särskild avdelning. Professor O von Friesen påpekade att det nog inte var be�tydelselöst att Tyrvi åberopade Tor, sär�skilt som hon bar namnet Tyrvi = Tor�vi. Dateringen man då kom fram till var slutet av 900-talet eller början av 1000-talet. Runstenen vid Skattegården är o ffici�ellt dokumenterad i ” Sveriges Runin
skrifter” utgivna av Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, femte bandet som berör Västergötlands runinskrifter, närmare bestämt fjärde häftet vari bl a Älvsborgs läns runstenar beskrivs av Elisabeth Swärdström. Där om talas att stenen blivit funnen fyrtio meter åt sydväst från den plats där den står upprest. Tolkningen av runorna är följande: ” TYRVI RESTE STENEN EFTER OGM UND, SIN MAKE, EN MYCKET GOD TÄGN, TOR VIGE. ” Det noteras att skiljetecknen är kraf�tigt huggna, runorna tydliga och säkra och att Nordin som först läste dem har tolkat på samma sätt. N am net Tyrvi är sparsamt belagt på svenska runstenar men icke ovanligt i danska inskrifter och finns på bl a den berömda jellingestenen som namn på kung Gorms gemål. ” Tyrvi” finns på ännu en västgötsk runsten. ’ ’A gm undr’ ’ på några västgötska stenar samt ytterli�gare några svenska. Inskriften med åkallan av Tor anses märklig och enastående bland svenska runstenar men har motsvarigheter på danska stenar där det klart framgår att det inte är den döde utan runorna eller stenen som ” vige” syftar på, skriver Eli�sabeth Swärdström.
skrifter” utgivna av Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, femte bandet som berör Västergötlands runinskrifter, närmare bestämt fjärde häftet vari bl a Älvsborgs läns runstenar beskrivs av Elisabeth Swärdström. Där om talas att stenen blivit funnen fyrtio meter åt sydväst från den plats där den står upprest. Tolkningen av runorna är följande: ” TYRVI RESTE STENEN EFTER OGM UND, SIN MAKE, EN MYCKET GOD TÄGN, TOR VIGE. ” Det noteras att skiljetecknen är kraf�tigt huggna, runorna tydliga och säkra och att Nordin som först läste dem har tolkat på samma sätt. N am net Tyrvi är sparsamt belagt på svenska runstenar men icke ovanligt i danska inskrifter och finns på bl a den berömda jellingestenen som namn på kung Gorms gemål. ” Tyrvi” finns på ännu en västgötsk runsten. ’ ’A gm undr’ ’ på några västgötska stenar samt ytterli�gare några svenska. Inskriften med åkallan av Tor anses märklig och enastående bland svenska runstenar men har motsvarigheter på danska stenar där det klart framgår att det inte är den döde utan runorna eller stenen som ” vige” syftar på, skriver Eli�sabeth Swärdström.
Kantiga därför att man ur�sprungligen ” ristade” i trä Runskriften anses ha skapats under andra århundradet efter tideräkningens början. Förebilden var det latinska alfa�betet som germanerna kom i kontakt med. Skrifttecknen skars i trä, därav det kantiga utseendet. Vanligen har det som skars i trä försvunnit. Närmast här finns flera fynd av runinskrifter i trä gjorda i Lödöse där de hittades vid arkeologiska undersökningar av tjocka kulturlager. D e är då från tidig medeltid. Tack vare att runor inhuggits i sten har inskriptioner med ofta svårtolkade budskap bevarats till oss. De flesta runstenar finns i U ppsala�området men Västergötland har många fina exempel. Runstenen i Åsaka är västligaste utpost i vårt landskaps run�område med närmast två runstenar i Flo socken: en delvis bevarad i Bragnum
Kantiga därför att man ur�sprungligen ” ristade” i trä Runskriften anses ha skapats under andra århundradet efter tideräkningens början. Förebilden var det latinska alfa�betet som germanerna kom i kontakt med. Skrifttecknen skars i trä, därav det kantiga utseendet. Vanligen har det som skars i trä försvunnit. Närmast här finns flera fynd av runinskrifter i trä gjorda i Lödöse där de hittades vid arkeologiska undersökningar av tjocka kulturlager. D e är då från tidig medeltid. Tack vare att runor inhuggits i sten har inskriptioner med ofta svårtolkade budskap bevarats till oss. De flesta runstenar finns i U ppsala�området men Västergötland har många fina exempel. Runstenen i Åsaka är västligaste utpost i vårt landskaps run�område med närmast två runstenar i Flo socken: en delvis bevarad i Bragnum erade korsen om. I boken ” Runinskrifter i Sverige” ut�given av Sven B F Jansson, som var vårt lands stora auktoritet på området, finns även runstenen i Åsaka med. Jansson pekar på att runstenarnas skrivna inne�håll ofta handlar om arv. Runstenarna är i likhet med Åsakastenen uppresta över vanligen närmaste anhörig som gått bort, ibland under färd i främman�de land. Birgit Sawyer har som m edel�tidshistoriker ägnat runstenarnas skrift�liga innehåll särskild uppmärksamhet och ser dem som juridiska arvsdoku�ment. Stenresaren eller stenresarna står alltid först och är nära släkt med den bortgångne. På en del stenar är dess�utom släktskapen noga angiven. 30 pro�cent av runstenarna är resta av kvinnor. Kvinnor var mera positiva till kristendo�men och under 1100-talet var kvinnor givm ilda klostergrundare, berättar Bir�git Sawyer. Men innan missionen blev helt spridd i bygden inhöggs runor på uppdrag av Tyrvi, uppenbarligen som arvtagare efter bortgångne maken, he�dersmannen, Ogmund då ännu m ytolo�gins Tor fanns kvar inte endast här i Åsaka. Runstenen är registrerad som forn�läm ning nr 8 i Väne Åsaka socken. Erling Svensson
