Slägghult
|
Slägghult
|
||
|---|---|---|
| Landskap | Östergötland | |
| Socken | Ekeby | |
| Typ | Torp | |
| Gård | Bäck | |
| Koordinater | 58.209429, 14.980438 | |
|
| ||
| Visa på karta | ||
| Häradskarta | ||
| Ekonomisk karta | ||
| Topografisk karta | ||
Slägghult, Den sist boende i torpet var bygdeorginalet Karl "Kalle i Slägghult" Johan Jonsson som bodde i Slägghult fram till 1906. Torpet märktes år 1970.
Torpmärkning #10: http://www.krafttaget.com/Torpmarkningar/Torpskyltar/10_Slagghult.htm
Om Kalle i Slägghult
"Kalle i Slägghult". Ett gammalt original af nu för tiden ovanligt slag finner man skrifver en meddelare till Östgöten i Ekeby socken i närheten af Boxholms säteri. Vid vestra ändan af den synnerligt vackra s. k. Sjögarpssjön bor Carl Johan Jonsson, i dagligt tal kallad "Kalle i Slägghult" efter stället. Hans låga koja tyckes bättre passa till lekstuga för barn än till menniskobostad. Man måste böja sig nästan dubbel för att komma in genom dörren. I rummet är så mörkt, att man först om en stund kan se hvad som finnes i detsamma.
Stugan lär vara bygd i början af 1600-talet och innehåller blott ett rum, hvilket till en fjerdedel uppteges af en kolossal spis, som är öppen och hvars skorsten är så vid, att en ej allt för tjock karl ledigt kunde passera genom den. En half famn risved utgör spiselns sidostöd. Rummets öfriga inventarier bestå af urgamla möbler. Sängar, stolar, bord och dragkistor äro så aldriga, att det säkert skulle vattnas i munnen på en antikvitetsamlare, om han såge dem. Dessutom finnas en egendomlig samling husgerådssaker samt en enkel, men sinnrikt konstruerad råttfälla, hvilken nog kan väl behöfvas.
Tak och väggar äro svarta som sot, och fastän fönstren äro af glas, äro de nästan ogenomskinliga, enär de talrika sprickorna å dem öfverklistrats med pappersremsor.
Gubben "Kalle" sjelf är 74 år gammal samt mycket liten till växten och klädd i en drägt, hvars ursprungliga färg säkert skulle gäcka en mikroskopisk undersökning, så lappad är den. "Kalle" har bott i denna mörka bostad i 41 år och före honom hans föräldrar. Hans förflutna lif har varit ganska vexlingsrikt och städse tillbragts i andras tjenst.
Trots sin ålder är han helt kry och sköter sjelf sitt hushåll. Gift har han aldrig varit. Han har ett utmärkt humör och minne. Så kan han t ex omtala datum och årtal för händelser, som inträffat för långa tider sedan, kommer väl ihåg namn o s v. Med förkärlek resonerar han om religion, krig och politik.
Det har varit på tal, att "Kalle" med hela sin stuga skulle flyttas till Skansen, der de nog skulle komma på sin plats, och skrifvelser i det syftet lära ha ingått till pastorsembetet i socknen, hvarjemte stugan aftecknats. Förr var gubben rädd för Skansen, men nu tyckes han vara vilig att resa dit, om det skulle komma i fråga. Det enda, som kanske skrämmer honom, är jernvägsresan, ty någon sådan har han aldrig pröfvat på.
Den gamle åtnjuter nu fattighjelp och förtjenar sjelf något genom lättare göromål. Det vackraste draget hos honom är förnöjsamheten. Aldrig hör man honom klaga; sin filosofi uttrycker han så: "Jag kunde ha det sämre".[1]
Källor
- ↑ Ur tidningen Östgöten 1898-12-07
