Byordning
Kongl. Majts nådige Stadfästelse Uppå Then By Ordning, som Allmogen uti Gestrikeland, Helsingeland, Medelpad och Ångermanland i Wäster Norrlands Län, likmätigt thenne Landsorts serskilte beskaffenhet, gemensamt med hwarannan uprättat, samt til rättesnöre och efterlefnad för framtiden antagit. Gifwen Stockholm i Råd=Cammaren then 8 Augusti 1 7 5 8. Cum Gratia & Privilegio S:a R:ae Maj:tis. STOCKHOLM, tryckt uti Kongl. Tryckeriet Hos Directeuren PET. MOMMA.
til en By=Ordning, giordt Länets Inbyggare behörige föreställningar om nyttan och angelägenheten för them at widtaga en slik författning, lämpad til theras Landsort, hafwa Inwånarne uti Gestrikeland, Helsingeland, Medelpad och Ångermanland, efter plägadt samråd wid the med them hållne Lands Tingen, sins emellan öfwerens kommit om en sådan ByOrdning, som then therom författade och til Kongl. Maj:t i underdånighet insände afhandling innehåller, lydande ord ifrån ord, som följer: Wil underdånigst följe af Kongl. Maj:ts Nådiga befalning, igenom Bref til samtelige Herrar Landshöfdingarne af then 20 Februarii 1742, och uppå then af Konungens Befallningshafwande, i anledning theraf, til Allmogens Fullmägtige, wid the med Gestrikeland, Helsingeland, Medelpad och Ångermanland år 1757 hållne LandsTing skedde förestälning, om nyttan och nödwändigheten af en til Landsorten lämpad By=Ordning, til befordran i synnerhet af åkers och ängs rätta bruk och skiötsel, skogarnes nödiga wård samt en och annan i Landt-hushålningen nyttig författning, hafwa bemälte Fullmägtige, efter gemensam och noga öfwerlägning, uti Konungens Befallningshafwandes närwaro och med thes biträde, sig härutinnan om thet förordnande förenat, som grundar sig på then högstberörde nådiga skrifwelse bifogade By-Ordning, med then tillägning i thet öfriga, som til Landets beskaffenhet kunnat finnas lämpelig, och Hans Majet i Nåder tillåtit under hwarje Landsorts bepröfwande och fastställande komma.
1. §.
På thet så mycket bättre ordning må uti Bylaget kunna hållas, så skal i hwarje By en Ålderman, jemte twänne Bisittiare, hwart tredie år, igenom Byemännens wal, tilsättas, och bör then, som fläste rösterne fallit på sig therifrån ei undandraga, och ther enstaka Gård eller små Byar äro, förena sig grannarne Sex eller flere om en Ålderman; Undandrager sig någon, utan laga skäl, Åldermans sysslan, böte Twå Daler Silfwermynt. Åldermannen skal äga magt, när han antingen sielf pröfwar nödigt, eller warder af någon annan tilsagd och påmint at sammankalla grannarne och Byemännen, at gemensamt öfwerlägga med hwarandra om thet arbete, the tå wilja företaga, eller hwad thet hälst wara, må, som til Hemmanens bättre bruk, häfdande och förmån lända kan. Thetta sammankallande sker igenom en bud-kafla, som hos Åldermannen förwares: Men när Byemännen skola komma tilsammans, bör then af Åldermannen skickas omkring Byelaget, tå then, som en bud-kafle efter ordningen emottaga bör, har then samma straxt, och utan ringaste uppehåll, at til sin granne fortskaffa: Försummar någon thetta, eller wisar therwid motwilja, plikte första gången otta öre Silfwermynt, och andra gången dubbelt eller Sexton öre samma mynt. Byemännens sammankallande kan ock sie igenom blåsning utur en lur eller horn eller ock med trumslag af en pinne, alt som the sielfwe beqwämligast finna och sig förena kunna. När bud-kaflan således omlupit, eller tecken på förenämde sätt til grannarnes sammankomst är gifwit, bör åboen sielf ifrån hwarje hushåld, på then utsatte sammelplatsen sig genast inställa och afhöra, hwad som af Åldermannen kan blifwa förestält: Blifwer någon, utan laga förfall, borta och sig tå icke infinner, böte then thet giör otta öre Silfwermynt; sker thet oftare af tredsko eller wårdslöshet, bötes therföre dubbelt eller Sexton öre Silfwermynt. Åldermännen njute ock wederbörlig heder och företräde i Byemännens och Allmogens lag och samqwäm. Skulle någon af Byemännen wara så obetänkt, at han wid sammankomsten i oanständiga ord eder eller annat dylikt utbrister, emot Åldermännen och Bisittiarne, böte en daler Silfwermynt, eller mera, efter omständigheterne som brottet är til. Thesse tilförordnade Åldermän och Bisittjare äga, at öfwer the i följande §. §. förekommande omständigheter en noga upsigt och tilsyn hafwa.
2. §.
Alle gärdslegårdar, the ware sig af gärdsel eller sten, så wäl som jordwallar omkring Gårdar, ängar och hagar böra hållas i fullkomligt godt stånd, til hwilken ända nödigt är, thet gärdesgårds syn warder höst och wår, eller flere gånger om året, ther så nödigt pröfwas, af samtelige grannarne förrättad; Hwarwid noga bör efterses alla felaktigheter, och thet som tå finnes ogilt, skall sättas i fullkomligt stånd innom en wiss förelagd tid, eller plikte then sådant försummar, for hwarje tre famnar, Ett öre Silfwermynt och gälde thes utom skadan dubbelt åter som theraf timat. Åldermannen bör ock noga tilse, at ingen sker förnär, utan at hwar håller gärdesgård efter Hemmantal och Stångtal.
3. §.
Enär gärdesgård omkring åker eller äng, haga eller betesmark rasar neder, eller eljest befinnes odugelig, bör then straxt, utan drögsmål, förswars god upsättas; Försummar någon thet, sedan han antingen sielf fådt therom kundskap, eller blifwit af Åldermannen eller ock någon af grannarne therom tilsagd, böte et öre Silfivermynt för hwarje tredje famn, och gälde thes utom skadan, efter Åldermannens och besittjarnes bepröfwande.
4. §.
Likaledes böra alla grindar, hwarest the behöfwas hållas i så godt stånd, så at inge Creatur therigenom inkomma, wid en daler Silfwermynts plikt och skadans ersättiande, efter bepröfning, som berördt är. Wid samma plickt böra äfwen alla led och öpningar på Winterwägar straxt om wåren upredas : Och på thet Byemännen måge så mycket bättre härwid theras skyldighet kunna i akt taga; Ty komma hädanefter alla grindar them emellan så at fördelas, som thet för hwar och en kan falla beqwämligast.
§5.
På thet diken, ther ortens belägenhet sådant fordrar må med thesto större nytta anläggas och wid magt hållas skal dikes syn hållas, åtminstone twänne gånger om året then första om wårtiden, när kälen går utur jorden, på thet man bäst och säkrast må se, hwarest watnet på äkrarne stadnar och hwarest thet sig låter beqwämligen afleda then andra om hösten, tå noga efterses bör, huru hwar och en, så til sin egen som sine grannars nytta och fördel fullgiordt thet honom ålegat.
6. §.
Aflops och flod-diken, hvilka Åldermännen pröfwa nödige, böra af alla i By, efter theras ägor, hållas wid magt, enligit Lag, twå och en half eller twå allnar bredt en aln diupt och en aln på botten, alt som nödigt är och lägenhet thertil finnes; Men ther någon, til sin egen eller andras skada, i sådane dikens uptagande eller wid magt hållande efterlåten finnes, böte han twå öre Silfwermynt för hwarje famn och rätte up skadan, som af hans försummelse tilkommer; Men ther grannars ägor möta och dämma sådant aflops watn, äro the förpliktade, at thet igenom sine ägor gräfwa och utsläppa: Försummar någon thet, sedan han therom tilsagd blifwit, plikte ett öre Silfwermynt för hwar tredje famn, och gälde dikare lön och skadan särkilt.
§7.
En wiss trakt af åker bör årligen til omansning och dikning företagas: Hwarförutan Skårdiken, som finnas nödige emellan åkrarne, böra af grannarne så goda och fullkomliga updikas, som nödwändigheten fordrar, och med Lag enligit är, sex qwarter breda ofwan, try qwarter på botten, och en aln diupa. Diken böra ock på the ställen, som dike-synen förordnat, tilbörligen uprensas och wid magt hållas, jemwäl ock alla höga dikes renar upgräfwas, åliggandes Åldermannen at noga tilse, thet torfwen af renarne så wäl som dikes mullen blifwer på åkren uförd på the ställen, ther thet bäst behöfwes: Skulle någon häruti wisa tredska och motwilja, hafwe grannarne frihet at taga dikare, och sedan af then tredske låta utmäta dicarelön, jemte et trediedels öre Silfwermynts böter för hwarje famn the således för honom updika låtit. Til Åldermannens alfwarliga tilseende skal ock höra, at the utur uptagne eller rensade diken upkastade stenar och annat moras så långt ifrån diken bortföras, at sielfwa diken, åker eller äng theraf ej igenfalla eller skada få. Then häremot bryter, plikte Sexton öre Silfwermynt, eller mer efter omständigheterne.
8. §.
At förekomma then skada och olägenhet, som ofta ther af förorsakas, at then ene grannen på then andres sådde åkrar förderfwar och nedtrampar hans säd, böra samtelige grannarne, efter görligheten, giöda sine åkrar på en trakt och skifte. Wid gödselens utförande på åkern bör i akt tagas at thet hälst sker i nymånaden, som gode och upmärksamme hushållare med god nytta göra, emedan then tå förslår mera, giöder bättre och warar längre: Börandes äfwen, så mycket möjeligt är, tilses, at åkern är wäl torr Sedan bör then nedmyllas, doch ej djupare än högst fyra tum. Så nödig som gödseln är för åkerbrukets befrämjande til en rik och ymnig skörd, så angelägit blifwer the ock, at Landtmannen sig med tilräckeligit förråd therå förser. Til then ändan åligger thet Åldermannen, at påminna och tilhålla Bymännen, at öka gödselen med granris, som sönder hugges och i ladugården samt gödsel högarne kringströs, äfwen ock, at sammanföra torrjord och, sedan then et år eller mera legat i wädret och torkats på åkern, ther then bäst behöfwes, utköra. I öfrigit och som rågsädet bäst och säkrast utöder then skadeliga landt - eller flyg-hafran; Ty är högst angelägit at thetta sädet måst idkas på the orter, ther then samme sig inrotat.
§9.
Om wåren, när åkren bör trädas, skal Åldermannen med grannarne sig förena, hwart then med körningen bör läggas, anten til norr eller söder, eller som åkern med sine tegar är belagen, och then granne, som träder sin teg bör först upköra rätta råforarne pä bägge sidor, och så fortfara med tegens snedning råforarne emellan, och ej utt wändningen wid råforen taga öfwer och således taga sin trästock full med mull af grannens teg. Wid midsommare tiden tiden, tå akern köres andra gången, lägges åkern med körningen tilbaka til andra rån af alle grannarne; äfwen böra alle husbönder gifwa sine drängar underrättelse om åkerns kiörning, at af them ej sker något häremot. Hwilken af grannarne häremot bryter, böte för hwarje teg twå öre Silfwermynt.
10. §.
Emedan lin- och hampesädet wäl idkas af the fläste hemmans åboer i Medelpad til husbehof, men thet förra ei så mycket och med then förmon, som i Helsingeland och Ångermanland, ther thet likwäl kunde ske, ei mindre än sistnämde orter; Ty bör hädanefter hwar och en hemmans åbo årligen utså et stop lin eller hampefrö, efter hwarje mål jord.
11. §.
Enär Byemännen om wåren kommit öfwerens, hwaräst the wilja så sig winter säd, böra alla sädesgiärder i rättan tid upfredas, så at, när sädes tiden om hösten infaller, och grannarne warda af Åldermannen therom tilsagde, bör sädesgiärdet innom et dygn, wid en daler Silfwermynts plikt, upfredas; Skulle någon, sedan sådt är, insläppa sine Creatur, böte för hwarthera, jemte skadans ersättande otta öre Silfwermynt: Och ware wid samma wite förbudit, at uprifwa sin gärdesgård omkring trädesgärden, så framt icke alle grannarne therom öfwerens kommit.
12. §.
Ej må någon om höst eller winter insläppa på rågen eller i Sweden lösa kreatur at beta, innan Åldermannen sammankallat grannarne och the tå pröfwat, at thet utan skada ske må; gjör thet någon eljest, plikte for hwart kreatur åtta öre Silfwermynt.
13. §
Såsom thet ej ringa skada förorsakar, at hästar och andre kreatur warda om wåren, sedan kälen är ur jorden insläpte uti ängarne til bete; Altså warder thet, utaf högsta nöden och öfwerenskommelse, aldeles förbudit; Bryter någon häremot, plikte för hwart större Kreatur sexton och för hwart mindre otta öre Silfwermynt.
14. §.
Til förekommande theraf, at ängarne ej må förmycket utgnagne och nedtrampade blifwa, hwaraf ganska stor skada och afsaknad på nästa års gröda förorsakas, är högst nödigt, at the om hösten, sedan the blifwit lagom betade, warda på the orter, ther thet sig gjöra låter, straxt upfredade. Gior nägon häremot, sedan grannarne om ängarnes hägn sig förenat, och Åldermannen wiss dag thertil utsatt plickte fyra öre Silfwermynt för hwart större och twå öre Silfwermynt för hwart mindre Kreatur, som insläppes samt ware ändå förbunden Kreaturen straxt uttaga. Som sidlänte ängar af boskaps betning, hwilken utan skadeligt tramp och gröpper ej aflöper, aldeles bortstämmas; Altså bör Åldermannen med sine bisittjare om hösten utsyna the ängar, som så sidlänte äro, at the ej utan skada betas kunna. Then sedan boskap til bete i en sådan äng insläpper, böte för hwarje Kreatur, som i föregående § stadgat är.
15. §.
Enär Åldermannen antingen sielf pröfwat nödigt, eller blifwer af någon annan påmint, at låta ifrån åkrarne och i synnerhet sädesgärden utsläppa thet öfwersflödiga watnet, bör en karl ifrån hwart matlag, på föresatten stund och tid, sig infinna samma arbete at förrätta; Försummar någon thet, eller går bort innan alt är fullgjordt, böte Sexton öre Silfwermynt och betale thes utom, efter Åldermannens och besittjarnes skäliga bepröfwande, them, som arbetet för honom förrättat.
16. §.
Wid then uti nästförutgående utsatte plickt, böra Byemännen wår och höst, så snart tilsådt är, uppå Åldermannens kallelse, sig inställa, at emellan åkrarne upköra och rätta forarne samt flere wattuforar anlägga, ther så nödigt pröfwas wid hwilket tilfälle Åldermannen med samtelige grannar hafwa noga at tilse, thet alle skiften blifwa rätt hollne efter stångtal och upsatte råmärcken, hwilka nödwändigt böra wara af sten, emedan pålar både rutna och af wårdslöst folck snart bortkiöras kunna.
17 §
Några dagar, innan Slotter=tiden om Sommaren infaller, skal Åldermannen kalla grannarne tilsammans at med them öfwerlägga, när the wilja begynna at slå sine samfälte ängar, börande nödwändigt skiften och tegarne en eller flere dagar förut utstakas och utwadas. Försummar någon thetta, plikte otta öre Silfwermynt första och andra gången dubbelt: Och skal thet åligga Åldermannen med Bisittarne at noga tilse, thet ingen här wid sker förnär, utan at en rätt och riktig utredning blifwer skiften emellan förrättad, och sten, i stället för pålar, til skiljemärken uti ängarne nedsatt; Hwarefter alle på en gång skola börja at slå, så at then ene icke nedtrampar then andres gräs. Hwilken innom then således öfwerens komne och utsatte dagen slår sin äng, böte Sexton öre Silfwermynt: Slår någon, sedan skift är, öfwer rätta linien inpå sin grannes äng, betale gräset eller höet dubbelt tilbaka, och plikte thes utom en daler Silfwermynt för åwärkan. Wid sädens upskärande af åkern är then inrättning nyttigast och tienligast, at hand-skäror måge brukas, emedan, wid then brukeliga afskäringen med liar, alt förmycken säd spilles och blifwer liggande på åkern i hwarje teg.
18. §.
Ingen må afslå sine åker-renar i Sädes gärdet, innan samtelige granarne sig therom förenat, och bytesrenarne först blifwit delte, wid en daler Silfwermynts böter, och gälde thes utom skadan för thet gräs han för sine grannar nedtrampat.
19. §.
Alla nödiga wägar innom ägorne, samt til och ifrån By, böra grannarne emellan fördelas; Sedan hålle hwar sitt wägstycke wid magt; Försummar någon at bättra then bro eller wägstycke, som honom tildelt är, sedan honom är witterligit, at then är ogild, eller har therom af Åldermannen tilsagd blifwit, böte en daler Silfwermynt. Skulle han widare tredskas, hafwe Åldermännen med bisittarne magt, at för lego låta laga thet, som ogilt är, och sedan af then, som tredskas, efter skäligt bepröfwande, uttaga legan jemte böterne; Och på thet Byemännen måge så mycket beqwämligare kunna köra öfwer diken, hwaräst the hälst åstunda, samt slippa at hålla renar och biwägar på åtskillige ställen; Altså skola, til dikens förwarande och bibehållande i behörigt stånd, emedan the eljest nedköras och igentrampas, löse flytte-broar i hwarje By hållas; Och kunna twå eller flere åboer sätta sig tilsammans och sig om broens upbyggande och wid magt hållande förena. Hwilken en sådan bro af wårdlöshet sönderkörer, eller eljest förderfwar, ware pliktig then samme straxt laga och i sit förra stånd sätta; Hwilket Åldermannen och bisittiarne åligger tilse, at thet wärckstält blifwer. Then, som af sådan bro, sidst om hösten wid sädens inbärgande, sig betient, skal ock wara skyldig then at hemföra och öfwer wintern i förwar hålla. Hwilken, som häremot bryter, ware til otta öre Silfwermynts pligt förfallen.
20. §.
Ingen ware efterlåtit, at, utom samtelige grannarnes öfwerenskommelse och lof, beta eller tiudra sine Kreatur uti äng eller Sädesgärdet, änskönt thet skedde på hans egne egor; Giör någon thet plikte för häst och gammalt nöt eller swin otta öre Silfiermynt, för ungnöt, get eller får, sex öre, för kalf eller lamb fyra öre, och skadan åter, ther thet å annars teg eller ägor skedt: I beteshaga ware bot hälften mindre. Drifwer wallhjon in fä, böte efter then som sagt är, och i brist af botum, sitte en Söndag i stock.
21. §.
Sedan ängarne äro afbergade böra om hösten inge kreatur theruti insläppas, innan Åldermannen sammankallat grannarne, och the sig förenat så wäl om tiden, när sådant ske bör, såsom ock om antalet och hwad slags kreatur the wilia ther insläppa. Likaledes bör thet förhållas när Sädesgärdet om hösten blifwit ledigt, och säden inbergad. Hwar, som häremot bryter, plikte hälften af thet som i 18 § utsatt är.
22. §.
Pä thet änges wallen ei må för mycket uttrampas och skadas, skal uti the ängar, ther ej allmän farwäg är ingen wara tillåtit at kiöra wår eller höst, när kälen är utur jorden; Och så framt gärdesgårdarne omkring sådane ängar böra lagas och omgärdas, bör gärdslet ther til utköras, medan kälen är i jorden. Ei eller må någon uti the ängar, ther farwäg är, kiöra utom rätta wägen wid plikt af en daler Silfwermynt för hwarje gång.
23. §.
Af mosslupne eller tufmoge ängar ware hwar hemmans åbo, ther lägenhet thertil är, skyldig upköra åtminstone hwarje år tre à fyra kappland, men i Ångermanland et kanland, för hwarie Seland jord han i By äger, och thet sedan til god ängsmark efter hand, på sätt som brukeligt är, bereda. Hwilken thet försummar, plikte otta öre Silfwermynt för hwart kanland. Ängen kan äfwen förmeras med kärr och mossars updikande, och ther utlopp gifwes, främjas gräswäxten igenom watnets qwarhällande, til thes thet blommat, som gör then bästa gödning.
24. §.
Som betes hagar äro för Landtmannen ganska nyttige och nödige, så bör then, som undfår tilstånd at swedja för betes tilskaffande, i synnerhet ther til utse then mark, som mäst til gräswäxt tienlig är, sedan then således blifwit instängd och rögd, ständigt til betes haga wid magt hålla och ej låta med skog öfwerwara, wid pligt af en daler Silfwermynt och ware äntå skyldig betes hagen i stånd sättia.
25. §.
Uppå the orter, hwarest brukeligt är, at grannarne samfält på en wiss trakt eller intaga så sine ärter eller rofwor, bör ingen tillåta sine barn eller andra gå at plocka ärter eller uptaga rofwor til kokning, utan om sådant må tillåtas, böra alle grannarne therom tilsäjas, på thet ingen therwid må göra then andre förnär, eller sine grannars åkrar nedtrampa. Then theremot bryter, plikte hwarje gång ett öre Silfwermynt och föräldrar hwilkas barn häremot sig förse, erlägga för them samma böter.
26. §.
Skulle en eller flere af åboerne i byn, hälst ther samfält skog är, wilja upsätta stengårdar eller jord wallar, ther thet lägligit är och sten finnes at tilgå, böra the öfrige grannarne therwid sig icke undandraga, utan ware the alle efter hemmantal och stångtal pliktige, thet samma äfwen at efterkomma och fullgöra; Giöra the thet ei, bör byemarken straxt skiftas och delas, på thet then flitiges och williges skog ei må igenom then tröges motwilja och lättja blifwa uthuggen och förstörd. Sten-broars anläggande, i stället for the gamla träbroar, när sådane rifwas eller mycken lagning tarfwa, i synnerhet när sten-bunden mark och tienlig sten finnes, skola Byemännen ej undandraga sig, hwarom Åldermannen, hvilkas skyldighet er at befrämja hwad gagneligit så wäl for allmänheten som theras Byemän wara må, hälst sådant til skogens besparande länder, åligger at noga tilse.
27. §.
På the orter, ther wallgång hålles, böra samtelige Byemännen sig therom förena, som the för sig drägeligast och bäst finna; Och bör ingen, som hafwer kreatur på samma mark och bete, ifrån wall-hjons hållande, wid twå daler Silfwermynts plikt, sig undandraga.
28. §.
Til skogens och utmarkens thesto bätre skjötsel, böra grannarne och Byemännen, hälst på the orter, ther ej tilräklig och öfwerflödig skog är, hwart år komma öfwerens om theras hyggen, som skie på samfält byemark, såsom på hwilken plats eller ställe sådant ske må, samt huru mycket hwar och en må wara tillåtit at hugga. Ingen må wara tilåtit at, utom Åldermannens och Bisittarnes wettenskap, giöra afsalu af sin kog, och then theremot gjör, warde förfallen til twå daler Silfwermynt för hwarje gång, eller mer, alt efter thet han afsalu giordt. Är skogen så tilräckelig, at swedjande kan tålas, bör en wiss trakt thertil för hwar åbo utmärkas, på thet then ene ej må then andre på något sätt förfördela; För öfrigt måge Byemännen om skogens rödning, skiötsel samt förwarande för framtiden selfwe förordna, som the, efter hwarje orts beskaffenhet, finna wara tienligast. Och, som gode skogar til hemmanen äro en härlighet, hwilkas wärde årligen warder större, alt efter som the mer och mer börja tryta; Så bör en god och förståndig Landt-hushållare wara betänkt på sätt och utwägar til sin skogs både förwaring och tilwäxt. Til hwilken ända och emedan skogen, äfwen som människan fordrar samhälle, om then skall tilwäxa och förkofra sig och dageliga förfarenheten witnar, at ung-skog, som är gles och af köld och wäder beswärad, aldrig får then wårdande kraft som tätare skog, hwilken til skiön längd sig upskiuter: uti somlige orter skogen jemwäl plägar blädas, thet år, at wid Timmerhyggen hwar annan eller hwar tredje stock fälls Ty bör Åldermannen wid timmerfällen afböja, at skogen ej må för starkt blädas, utan heller en park efter annan nyttias och sedan besås med träfrön, hälst sträng blädning förswagar hela skogen. Men, hwad skogen widare angår skal Åldermannen fram för alt känna trän til theras ålder, och aldrig tilstädja at fälla unga trän, utan the, som til mognad kommit; Ty först äro unge trän smärre och smalare och fylla ej behofwet, så at, när en hop ungskog nedslås, bör skadan och afsaknaden altid anses dubbel efter som, om the fådt stå och tilwäxe, then blifwit dubbelt tiockare och mycket längre; Och thernäst duga the ei til hälften emot mogne trän, utan äro löse och ytagtige ingen styrcka och waragtighet medförandes, så at, innom kort tid, nytt wircke i theras ställen tarfwas. Åldermannen skal jemwäl efter handen förmå them, som äga knappa skogar, at skona then myckna ungskog, som til stör begripes, och rätta sig efter then besparings konst, som nöden på andra orter lärdt Almogen, nemligen, at the, ther ej tilfälle är til Stengårdars anläggande, klyfwa til stör wuxen gran och gårtall och sådane trän, som til bygnings wirke icke äro tienlige, och af et stort träd få mera stör, som altid är starkare än ungskogen, och hwar af gagnet och båtnaden är lätt at finna. Som en del taga sig före at rensa skogsmarken ifrån ris och qwister med theras brännande; Så emedan ris och qwister aldrig skada mulbetet i skogen, utan twert om öka och förmera thet, så wida thet altid finnes at långt gräs sticker sig fram, ther smått ris och barr betäcker en eljest mager jordskorpa, som ju oförnekeligen theraf gödes: Äfwen som, af samma grund, skogs wäxten thermedelst underhålles, at ris och qwistar, som rutna och til mull förwandlas, nära skogen, then theraf hämtar sin uprinnelse och större wäxt; Altså bör Åldermannen aldrig sysselsätta sig och andre at igenom eld och brand förstöra ris och qwistar i skogen; Ty uti thet lösa barret är, som sades, födo och näring för skog och gräs. Men toppar af nedhuggne träd och windfällen böra til wed-brand hemföras, wid bot af Tre mark Silfwermynt för then sådant försummar: Wid by-skogens genomgående kunde ock Åldermannen och Byemännen med nytto efterse Maste-trän, Spiror och storwärks trän, och märka, när the äro mogne, samt fälla onyttig skog undan them, och göra them klare för andra trän, som blåst och fallit inpå them. Antingen Maste-trän och spiror finnas på Crono - eller skatte-ägor, niuter åboen god belöning för them och Storwärcken, så at then, som har lyckan at äga slike trän på sin skog bör anse them för en skatt och kostbara ting. Emedan uti Skogs Ordningen påbudit är om löfträns planterande wid Gårdar och eljest på ägorne; The jemwäl tiena ej allenast til löfbrytning, utan ock för skydd och betäckning emot stränga wäder, som kring bara och öppna Byar beswära folcket; These löfträn therjemte, lända til fägring wid Byarne och medföra skugga och swalka för små kreatur, som wid hemmanen betas öfwer Sommaren; Ty bör Åldermannen tilse, at sådane träns plantering må med all flit befordras; Och skall hwar jord-ägare i By wara skyldig at, hwarje år, tolf trän, antingen af Ek, Ask, Asp, Lönn, Lind, Rönn eller Pil, plantera, och then, som sådant forsummar, böte ett öre Silfwermynt for warje träd mindre. Then häraf ej rättar sig, plikte efter Skogs Ordningen.
29. §.
Til Skogarnes förödande bidrager ganska mycket en öfwerflödig och illa anlagd hus bygnad, emedan til then förra mycket timmer medtages och then andra, igenom husens alt för tidiga förfallande och obestånd, föranlåter Bonden at åter tillita skogen, som eljest kunnat flere år besparas om bygnaden i början warit mer waragtig giord; Och som thet antal af hus Lagen utsätter til en full Gårds bygnad är aldeles tilräckelig til Bondens behof; men mången finnes flere hus, hälst i mangården, bygga, än honom nödige äro, så blifwer til sådant missbruks hemmande härmed förbudit och stadgat, at ingen Bonde, utom then gästestufwa efter Lag byggas må, warder tillåtit flere än en sådan thertil upbygga, och then häremot bryter, böte fem daler Silfwermynt. There någor i By utrifwer något hus, utan Åldermannens och Bisittarnes besicktning och pröfwande, warde förfallen til Twå daler Silfvermynt; Och then med Åldermanens och Bisittarnes utlåtande icke nöjes, tillite Twänne Åldermän och theras Bisittare af näst intil liggande Byar sig rätt göra. Wid Hus-bygnader i akt tages:
1:0, At inge hus anläggas på sumpiga ställen, ther syra och röta straxt angriper the nedersta hwarfwen och them förderfwar. Then annorlunda gjör, bör, utom then skada han theraf tager, plickta Twå daler Silfwermynt.
2.0 Til lika plikt ware then ock förfallen, som bygger något wånings hus utan stenfot af en half aln eller mera och wid slutningar af högder och backar gräfwes omkring stenmuren, doch ej för nära, et waraktigt dike.
3:o, Skola husen timras och huggas lodrätte, tå regn och slask, som giör röta afrinner och bättre afhålles.
4:0, Uti samma afseende böra wäggarne altid flate täljas, hwarigenom husen längre bestå
5:0, Är ganska nödigt både för gålfwens förwarande ifrån swamp och förrutnelse, som ock til wärmans bibehällende i hus-rummen, at golfwen wäl tätä och sammanfogade inläggas och at syllningen therunder med lera och kalck wäl öfwerhöljes, samt at the så kallade trummor eller ock wäderdragen under byggningen inrättas.
6:0, Giöres takfoten tilräckelig och ej för kort, til förekommande af takdrop.
7:0, Förses åtminstone Mangårds husen med takrenna, äfwen at afleda takdropp.
8:0 At icke någre små hus sättas in på wäggarne af större hus, therigenom en gafwel eller lång-wägg til the mindre husen besparas, men thet stora huset utställes för röta och rätteligen skämmes. Ei eller må jord och myllhögar samt gödsel läggas inpå hus-wäggar, therigenom the skada taga.
9:0, At husen aldrig måge sättas förnär in på hwarandra, theraf man röner wid eldswådor stor skada och olägenhet, och, ther wådeld i By giordt olycka, må ingen ny byggnad företagas, innan Åldermannen och Bisittarne med the öfrige Byemännens samråd, utsynt andre tomter ther husen friare för fara stå kunna. Likaledes ware förment at bygga eldfängde hus, såsom badstufwor och rior förnär til Man- eller Ladugården. Äfwen ock afskaffas thet i några orter skadeliga missbruk, at utan på wäggen af rior updraga ugnen och skorstenen. Then sig emot hwad i förberörde 3. 4. 5. 6. 7. 8. och 9. Puncter til allmän nytta stadgat är, förbryter, bör sådan sin försummelse och owarsamhet umgälla, hwarje gång med en eller Twå daler Silfwermynts plikt, efter som Åldermannen och Bisittarne thet pröfwa kunna, förutan skade - ersättning, när någon therigenom lider.
30. §.
Hwarjemte, til eldars förekommande, högst nödigt anses, at Skorstenar warda åtminstone tränne gånger om året sopade och rengiorde, hwarå äfwen Åldermännen inseende böra äga, och böte then, som thet försummar, hwarje gång Sexton öre Silfwermynt, men brinner theraf sot plickte en daler Silfm:t och ersätte skadan, om wådeld theraf timar; The på murarne inrättade kronor, såsom wid sopningen hinderlige, kunna ej annat än för skadelige anses och förbiudas. Så nyttige takstegar wid timade wådeldar äro, så nödigt är thet ock, at wid hwarje gård twänne sådane i godt stånd hållas. Försummar någon thet böte Sexton öre Silfwermynt för hwarje stega, som brister.
31. §.
Och althenstund, igenom obrändt tegels nyttjande widmurningen, opålitelige Skorstenar warda upsatte, hwarigenom eldskador äfwen upkomma, så bör hwar och en wara omhugsad, at sig förskaffa brändt tegel, som ej allenast längre bestånd äger, utan ock waragtigare wärma uti spisel och ugnar befordrar; Börandes hwar jordägare, i synnerhet wid bakugnars inrättande, så låta murningen anställa, at then en aln ifrån wäggen må wara skild och afsöndrad. Then, som bygger af obrändt tegel, böte Twå daler Silfwermynt.
32. §.
Utaf then af Konungens Befallningshafwande redan lemnade förestälning och underrättelse om then ganska stora skada med en myckenhet skogs förödande, och farlighet med eldstäders förorsakande, som then til thenne tid här i landet öfwer alt til takens täckande brukade Takwed åstadkommer, är man så mycket mer öfwertygad om olägenheten theraf, som tid efter annan många olyckor, igenom thesse eldfängde takens anläggande, timat. Äfwen som ock Allmogen är, igenom then, efter Konungens Befalningshafwandes goda föranstaltande, Socknarne tilsände underwisning om the nyttige och til 50 à 60 års tid waragtige torftakens behörige anläggande, worden underrättad; I anseende hwartil och emedan, til underdånigst följe af Hans Kongl. Majets sedermera härom utfärdade Nådigste Förordnande, inge Hustak må af then sa kallade takwed förfärdigas; Ty warder ock, til skyndsam wärkställighets befordran, härmed faststält, at hwarje By skal med aldraförsta och sidst innom trenne månader ifrån thet thenne By=Ordning allmänneligen afkunnad warder, wara försedd åtminstone med en efter then utgifne beskrifningen förfärdigad knif til torfwens upskärande, på sätt, som tienligast funnit är. Then By sådant försummar, skal, efter hwarje hemman i By, plikta otta öre Silfwermynt, och ändå wara skyldig at, wid fördubblat wite innom en månad förenämde knif sig förskaffa. Sedermera skal hwar och en Byeman, enär tak å nyo göras skall, sådant af torf, efter thet föreskrefne sätt, anlägga, wid Fem daler Silfwermynts plikt: Skulle wid någon Gård eller By ej lägenhet finnas å utmarcken, at af tienlig jordmon, som hälst fast och bindande wara bör, torf upskära, kan then å någon betesmark eller lägda tagas, tå, när jorden efteråt med något höfrö besås, then snart lika god, om icke bättre, höwäxt af sig kastar.
§33.
Om åkerbruket och ängskiötsel skal med idoghet drifwas, så fordras thertil for Landtmannen at hafwa goda dragare. Flere orters, äfwen the, som äro lika bergagtige och hafwa skogs högder, nyttige inrätning at med oxar förrätta körslor i skog, åker och äng samt til andre nödige foror, äro så öfwertygande bewis om the märkelige förmåner oxars bruk med sig förer, at ingen rättsinnad och för sig samt thet allmänna wälbetänkt kan annat än låta sådant tjena sig til efterdöme. Utom berörde körsslor och nyttan therwid, bespares ock, wid oxars utfordring, mycket hö, som af hästar förtäres, i thet stället oxar äta långt mindre, och äfwen til god del kunna stillas med halm. För åkerbruket och äng skiötseln, när then upplogning och gödsel tarfwar, är gödselen efter oxar then tienligaste och kraftigaste, theremot Häste gödselen af en förfaren Landthushållare altid räknas för then sämste hwartil kommer thet stora gagn en hushållare i sitt wisthus kan hafwa, när han äger en oxe, i thet tå then blifwer gammal och ei kan tiena under oket, slaktas then och lägges i kött-tunnan, förutan thet öfrige, som theraf til god näring och andre behof kan anwändas och tilredas, så at therigenom then i thenna Landsort ganska mycket saknade spisning af nödige slagtkreatur endast kan hielpas. I betracktande af sådan Landtmannen häraf tilfinnande och med klara bewis bestyrkte märkeliga nytta och förmån, bör hädanefter oxars bruk med körslor i åker, äng, skog och andre körslor owägerligen antagas; Och thermed på thet sättet en början göras, at hwar hemmans åbo, som åtränger mer än en häst, bör för then hielp han således tarfwar, bruka oxar. Then, som et fierdedels hemman bebor, hafwe åtminstone en, ther hans lägenhet ej är at hållä twänne. Then halft hemman äger eller therutöfwer, ware förbunden, om han mer än en häst behöfwer, at tå hafwa et par oxar, men then, som wisar sig hafwa et par och äntå hafwer af nöden flere dragare honom ware tillåtit, om han så wil, at antaga twänne hästar; Och som i thenne Landsort ei är tilgång at få fullwuxne oxar, så bör thermed then begynnelse göras, at hwar Bonde å fierdedels hemman, innom et års förlopp hafwer en ox-kalf, och på et halft eller större hemman twänne ox-kalfwar. Then häremot bryter, böte första året en daler Silfwermynt, andra året Twå daler och tredie året Tre daler Silfwermynt. Och ther någor så gensträfwig wore, at han therefter ei låter rätta sig, plickte för förbuds brott Tio daler Silfwermynt, hwartil ock then ware förfallen, som, sedan han med oxar warit försedd, med theras nyttige bruk återwänder. Wägrar sig lego-hion sådane kiörslor med oxar förrätta, plikte första gången 16 öre Silfwermynt, andra gången dubbelt, men tredskas han widare, tå angifwes hans brott hos Domaren, och umgälle han sin olydnad, som i Legohjons stadgan utsatt är.
34 §
Til en god afwels erhållande, är af alle förständige Landthushållare såsom et rönt och bepröfwat medel ansedt at, jemte en god ansning och skiötsel, Qwigor och unge Tjurar ej få för bittida sig med hwarandra blanda. Therföre ger ingen qwiga få taga Tjur, för än hon är fyra år, tå hon straxt efter thet hon har lupit, skiötes såsom ko: Sedan at ingen Tjur får löpa med kon, förr än han är tre år gammal, och ej brukas längre til Tjur, än til thess han är högst sex år. Then Byeman, som häremot bryter, när tilgång kan fås til afskilde hagar, plikte 16 öre Silfwermynt hwarje gång. Ther flere grannar äro i By, böra the sig förena at hålla sig en god tjur, på thet sätt, at, sedan en giordt tjenst i tränne år, bör åter en annan i thess ställe anskaffas, och gånge thermed Byemännen emellan efter hwarf.
35. §
Hwad fiske-watn wid By angår, så åligger Åldermannen tilse, at then ene fram för annan ei tilwållar sig the fördelagtigaste Fiskeställen, utan nyttias fiske-watnet grannarne samfäldt efter skatt i By; Och ther någon sin fiske-rättighet ej nyttja wil, ware honom obetagit at emot skälig afgift, til någon af sine grannar then uplåta dock får han en ådan rättighet ei til någon uti annan By afstå, så länge någon af Byemännen honom therföre rätt biuder; Skulle åter i annat fall någon utbys man af en jordägare wilja intagas, stånde thet til Åldermannens och Bymännens godtfinnande, therwid the doch ej måge andre än skälige hinder i wägen lägga.
36. §.
Skulle någon af Byemännen upfinna något, som ei allenast were tienligit utan ock nödwändigt til Byens och Hemmanens förbättring, bör Åldermannen sammankalla samtelige grannarne och therom öfwerlägga: Men, ther så hända skulle at the andre tå stadnade i thet slut, at the icke wilja sig thenna förbättring åtaga, hwarigenom then rättsintes och wälmentes goda upsåt blefwo hindrat, hafwe han frihet at af utbyemän och grannar, som äro förståndige och gode hushållare, jemte någon Landsbetient, om så nödigt pröfwas kalla syn och besiktning: Och, therest så befinnes, at grannarne i Byn oskäligen satt sig emot thet, som wärckeligen warit til Byens nytta och förbättring, plikte så hwarthera som thet giordt, Fem daler Silfwermynt, och ware thess utom skyldige at betala them, som synen och besiktningen förrättat, samt fortsätte äntå straxt, och så snart görlgit är thet arbete, som then wälmenande föreslagit eller uplåte til honom, at i sitt ställe then tiltänkte upodling företaga, emot frucktens och nyttans hämtande theraf, i så lång tid, som thet til ersättnings åtniutande för anwänd kostnad och möda sedan skiäligt pröfwas kan.
37. §.
Skulle, sedan Åldemännen sammankallat grannarne och the sig förenat om thet arbete the tå wilja begynna thet ware sig antingen Slotter, sädesbergning eller hwad hälst thet wara må, någon uti Byelaget finnas efterlåten tredsk och försummelig, hwarigenom the öfrige i sitt göremål blefwo hindrade, ware the tå icke skyldige at wänta på then tröge, utan hafwe frihet sitt arbete fullända, och han skylle sig sielf för then skada han therigenom lider; men ther någon, för åkommen nöd och fattigdom eller annan oförmögenhet, ej hunne med at fullborda sitt arbete, som Byens nytta och angelägenhet fordrar, njute han då i sädes och bergnings tiden, med mera, hielp af grannarne, hwaremot han antingen med annat arbete, eller skiälig betalning, efter Åldermannens och Bisittiarnes bepröfwande, bör them theras beswär ersätta. Wägrar han thet, böte Twå daler Silfwermynt.
38. §.
Uti the Byar, ther Boställen belägne äro, skal innehafwaren eller åboen therå wara förpliktad at göra alt samfält arbete med sine grannar, uti thet, som kan lända Byen och grannarne til fördel och nytta, och må han på intet sätt sig therifrån undandraga. Sätter han sig theremot, äge Åldermannen och grannarne magt at lega för hans arbete och sedan af honom uttaga legan för arbetet, jemte Twå daler Silfwermynts böter.
39. §.
Skulle någon af Byemännen wara borta, när the af Åldermannen warda sammankallade, bör then samma, wid sin hemkomst, hos Åldermannen sig underrätta, om hwad tå beslutit blifwit eller eljest kan wara befalt, och ware han sedan skyldig thet samma i alla delar at efterlefwa, lika som han sielf warit wid sammankomsten närwarande.
40. §.
Ingen må inhyseshion eller annat folk af mindre frägd på sine ägor intaga, innan grannarne thertil gifwit sitt bifall. Giör thet någon, plikte Twå daler Silfwermynt, och ware äntå förbunden slike personer straxt bort skaffa, ther Byemännen sådant begära och påstä.
41. §.
Alt ifrån thet bar mark börjar wisa sig och kälen går utur jorden, til thes han åter kälad warder, böra Swinen wara ringade, och skola the äntå, när säden inköres wara instängde eller utur wägen. Hwar som bryter häremot plikte för hwart Swin Sexton öre Silfwermynt och skadan åter; Och, som thetta äfwen på Åldermannens upsikt och tilsyn ankomma skal, böter han Sexton öre förberörde mynt, ther han sin plikt försummar.
42. §.
Bar eld må ej bäras hemmanen emellan, ei eller Stall, Fähus, Lada eller annat uthus, och skal thessa rum alt tobaks rökande wara förbudit. lämnas osläkt eller owärdad i kölna, badstufwu smedja, eller plikte then härmed annorlunda förfar Twå daler Silfwermynt: Samma lag ware för tienste - hjon eller, i brist af penningar, sitte en Söndag i stocken. Åldermannen med Bisittarne böra twänne gånger om året nemligen höst och wår, besiktiga alla eldstäder i hela Byelaget och the, som tå finnas så bofällige, at eldswåda therigenom tima kan, böra besiktnings männen låto nedslå, och ägaren böta, som förr i thenna § stadgat är.
43. §.
Alle Byar böra med watn wäl försedde wara, och skola til then ändan alla brunnar, källor eller andre samfälte watuställen för Kreaturen, ständigt hållas wid magt, och, när nödigt är, at the böra rensas eller upgräfwas får ingen therifrån sig undandraga, wid Sexton öre Silfwermynts plikt. Gjör thet någon, hafwe Åldermannen och byemännen magt, at låta för then motwillige taga arbetare samt sedan arbets lönen, jemte böterne, af honom uttaga. Förberörde plikt af Sexton öre Silfwermynt ware äfwen för then, som beträdes sin brunn ohölgd hafwa; Och, ther skada theraf timar, angifwes saken wid Tinget, at then brotslige ther, efter Lag, sin försummelse umgälla må.
44. §.
Thenne By-Ordning skal åtminstone twänne gånger om året, wid midfasto och midsommars tiden, tå the mäste landt-sysslorne infalla, för samtelige grannarne upläsas; Och på thet then til alla delar må så mycket strängare blifwa efterlefwad; ty skal ingen til ursäkt tjena, at hans barn legofolk eller torpare, honom owettande, sig emot By-Ordningen förgripit utan ware han som i gården husbonde, är plictig att swara alt thet som hans husfolk häremot bryta. Til följe hwaraf husbonden är förbunden at, efter Åldermannens och byamännens bepröfwande, böterne, straxt utlägga och må han therföre taga sin ersättning igen af tienstehjonets lön, och arbete eller penningar af sine husmän eller torpare
45. §.
There flere Byar gräntsa tilsammans i åker, äng, betesmark, antingen the mötas i öpet fält, eller hafwa åker och tege-skifte med hwarannan, eller ock äro med gärdes gård och stängsel skilde, böra the, i alla delar och wid samma böter, wara förpliktade at hålla then ordning och fred med sine grannar, som By=Ordningen innehåller och stadgar. There bäck emellan byar är, hwaröfwer boskap komma kan, vora Åldermännen ifrån the byar, emellan hwilka bäcken är belägen, öfwerens komma om något wist sätt, hwarigenom kreaturen hindras, at öfwer en sådan bäck komma och skada på andra sidan göra. Ther skiljemärke, bestående af gärdesgård eller sådant, som förbättring och wid magt hållande tarfwar, är Byar emellan, åligger Åldermännen i hwar sin By at tilse, thet sådant af thes byemän, lika emot then andra Byen, wid magt hålles. Men skulle twist härwid emellan Byarnes Åldermän upkomma eller then ene ej wil efterkomma then andres tilsägelse om hwad bättras eller göras bör, tilkalle tå twänne Åldermän af andre Byar, som i sådant fall hafwa at stadga, hwad göras skal; men ther någon eftersätter at genast wärckställä hwad så faststält är, låte tå Åldermannen i Byen, igenom then motwilliges grannar, giöra hwad honom ålagt är, och utmäta af honom sedan så mycket thet för honom giorde arbetet wärdt war, jemte en daler Silfwermynts böter för thes tredska.
§46
Alla böter, som efter thena By=Ordning blifvit utsatte äga Bisittarne af then brotslige at uttaga. Och ther then til böter förfallen är skulle wägra at them straxt betala hafwa the tå magt af then gensträfwige taga pant, och lägge honom sedan wiss tid före, innom hwilken han then inlösa må; Försummar han thet, warde panten til then mästbiudande försåld, och öfwerskottet, sedan böterne guldne äro, honom återstält: Skulle någon wara så obetänkt at, under en sådan förrättning, med oanständiga ord förolämpa them thenna utmätning förrätta, plikte then Twå daler Silfwermynt. Skuffar eller stöter någon them, plikte Tre daler Silfwermynt, men kommer blodwite theri, böte efter Lag.
47. §.
Emedan all Lag och stadga utan wärkställighet är fruktlös; Förthenskuld och til befrämjande theraf, bör et Oeconomie-Samhälle inrättas i hwarje Sockn af Ståndspersoner eller andre, the ther bepröfwade Landt-hushållare äro, tillika med Allmogens utnämde By-Åldermän, hwilke å wissa tider om året tilsammans komma och rådslå om Landets upodling, och hwarjehanda Landt - hushålnings mål samt sedan, wid årets slut, gifwa Herr Landshöfdingen wid handen, hwad til åker och äng blifwit uptagit, jemwäl ock om Fåre-och Boskaps afwels förmering, med mera en nyttig Landt-hushållning tilhörer och til thes förbättrande tjena kan; Hwilket alt Herr Landshöfdingen tå lärer med thes widare bepröfwande och gode författningar efter omständigheterne understödja. Allmogens Fullmägtige anhålla jemwäl i ödmiukhet, at konungens befallningshafvande til befordran häraf, täckes antyda kronobeflaaningsmännen och Länsmännen, at noga, anseende herå hafwa, at hwad nu i thenne By=Ordning antagit och stadgat är, må behörigen warda i alla delar fullgiordt, ej mindre, hwad Åldermannen och Bisittjarne uti theras göremål och tilständiga opsigt åligger, än Byemännen til efterlefnad och i wärket ställande, sä hälsosamt, til almän och enskilt nytta samt förkofring, förestrifwit är.
48. §.
The i thenne By-Ordning utsatte böter fördelas på thet sättet, at Åldermannen, på thet han så mycket bättre må kunna hålla hand theröfwer, at By-Ordningen wederbörligen efterlefwes; jemwäl ock Länsmännen, för sin kostnad med resor, niuta af the utfallande böter hwar sin tredje del, och then öfrige tredje delen tilfaller Socknens fattige, eller ock anwändes til något samfält arbete för hela Byn. The inflytande bötes penningar böra förwaras i en thertil för hwarje by med trenne nycklar förfärdigad låda, hwartil Åldermannen har en någon af Besittarne then andre och en af Byemännen then tredie nyckelen. Utdelning af thesse penningar skal skie wid hwarje års slut, hwar öfwer Länsmannen sedan räkning författar, och then til Krono-Befallningsmannen afgifwer på thet tilses må, huru then ene til fattighuset eller annat nyttigt wärk anslagne tredjedel warder anwänd; Men at thesse böter anwända til dricka och brännewin, eller, wid utsatte samqwäm, them gemensamt at förtära, ware aldeles förbudit. Sluteligen. Kommer thenne By-Ordning, efter erhällit tilstånd, at til trycket befordras, på thet hwar och en By eller Ålderman må theraf äga et Exemplar: Om kostnaden hwartil är särskilt öfwerens kommit. Thenne By-Ordning är för oss tydeliga upläst, och hwar punct öfwerwägad samt nyttig befunnen, anhållendes wi ödmiukeligen thet täcktes Konunggens Befallningshafwande, af then forsorg han äger böra för Landt=hushållningens förbättrande, samma By=Ordning til wärckställighet befordra, uti thet, som ankommer på Kronobetientes tilsyn, samt Hans Kongl. Maj:ts Allernädigste Stadfästelse therå söka, på-thet wi och wåre hemmmawarande medbröder ju för thes häldre, måge få tilfälle at theraf röne enönskelig påfölgd och wärkan, hwilket alt wi med Namn, Bomärcken och Sockn Sigillers undertecknande intyga och bekräfta. Samtelige Allmogens Lands Tings Fullmägtige ifrån Gestrikeland, Helsingeland, Medelpad och Ångermanland. Nu, emedan thenne By=Ordning, hwarom Inwånarne utiGestrickeland, Helsingeland, Medelpad och Ångermanland sig i ofwannämde måtto förenat, jemwäl blifwit til Kongl. Maj:ts Nådiga Stadfästelse anmäld: Och then samma finnes lända både til Landets widare upkomst och förkofring samt ytterligare befrämjande af en nyttig hushållning therstädes, hwilka ämnen äro Kongl. Maj:t ganska ömt om hiertat; Ty wil Kongl. Maj:t ej allenast hafwa betygat thes Nådiga nöie öfwer Allmogens härutinnan wiste berömliga trasigt dok Trasigt dok trasigt dok gillat och faststält, så at then både nu och i framtiden noga och obrotsligen må efterlefwas: Förblifwandes Kongl. Majet i öfrigit ofwannämde Inwånare med Nåd och ynnest bewägen. Datum ut Supra. ADOLPH FRIEDRIC Johan von Heland.
