Elsa Bäckström

Dokument skrivet av Gunnel Weghagen om sin faster Elsa Bäckström.

HOMMAGE till en faster
Min faster Elsa Bäckström drev Björkebäcks pensionat i Ånimskog från 1945 till 1965. Tidigare drev hon pensionat Strömkullen i Bengtsfors från 1935, alltså under alla krigsåren och bara några mil från norska gränsen. Jag har tänkt mycket på detta och hur oroligt det måste ha varit, nedan en bild tagen i trädgården där, det minsta barnet på fotot är jag själv, förmodligen ett och halvt år gammal, borde vara sommaren 1940. Det kanske kom flyktingar över gränsen tänker jag så här långt efteråt men om detta vet jag naturligtvis ingenting.
Min faster Elsa var född 1896 och bör alltså ha varit 48 år när hon kom till Björkebäck med den fantastiska utsikten över Ånimmen. Hon var ju uppvuxen på gården Brorsberg, Bolet, ungefär 5 km söderut. Idag ägs den gården i 3:generationen av min bror Ingvar Bäckström.
Det måste ha varit en utmaning att driva en sådan verksamhet på den tiden. Jag kommer ihåg isskåpet placerat på nordsidan av huset, det var före frysen det. Hur det var med kylskåp vet jag faktiskt inte men man utnyttjade väl källaren och skafferi. Hennes allt i allo var kokerskan Ella Nyström och hon var inte bara kokerska, hon hade sitt eget rum innanför köket. Som man kan se av vykort från den här tiden fanns en altan längs sjösidan av huset men min faster kallade den för loggia! Innanför sällskapsrum med piano och matsalen. Stort kök på norra sidan. På denna våning fanns också ett av gästrummen med dörr ut mot hallen och den breda trappan upp till andra våningen där det fanns ytterligare 7 gästrum, ett litet bibliotek och ett badrum.
Gästerna kom från Göteborg bl a, anlände med tåg till Ånimskogs station och sedan med Larssons taxi till Björkebäck. Som mest kunde det nog vara 15 gäster med helinackordering.
På skolloven arbetade jag ibland hos min faster. Mjölken hämtades på kvällen på Gyltungebyns gård som ju låg behändigt nära. Faster lär också ha haft egna höns i närheten som ibland förirrade sig i snåren bort mot pensionatet. Sommaren 1955 hjälpte jag till på pensionatet när jag inte behövdes i höskörden hemma på gården. Det var en varm sommar och jag gick i shorts för det mesta men på pensionatet kunde man förstås inte gå så lättklädd. Om man serverade gällde svart kjol och vit blus. Sommartid kom det tillfälliga gäster som bara ville ha lite kaffe och bröd och det serverades för det mesta utomhus. Det var mycket jobb, diskning för hand, servering och städning.
Som jag kommer ihåg måste man stänga några veckor höst och vår för att ta hand om all tvätt. Den bars ner till brygghuset vid sjön, där kokades vittvätten och sköljdes sedan i sjön. Sedan skulle den hängas och manglas. Man kan lätt föreställa sig vilket jobb det var!! Ella Nyström, som ju framförallt var kokerska, deltog även i arbete utanför köket som jag kommer ihåg det. Hon måste ha varit en fantastisk medarbetare i detta företag.
Jag höll på att glömma katten! Faster Elsa hade alltid en katt som spankulerade omkring bland gästerna, man fick gilla läget så att säga. Jag hörde aldrig att någon var allergisk på den tiden! Hon var en stor kattälskare!
Min faster var en robust och bestämd kvinna som tog sitt öde i egna händer i en svår tid. Det har varit roligt att skriva lite om henne. Jag hoppas också kunna bifoga några bilder nedan som kan illustrera lite av det jag skrivit här.
Som pensionär lät hon bygga sig ett hus några hundra meter norr om gården där hon växte upp i Bolet. Tyvärr kunde hon aldrig bo där själv, hon fick Parkinsons sjukdom och dog 1973. Huset gav hon till sina fyra brorsbarn och vi har sedan dess vårdat det som ett fritidshus, numera för barn och även barnbarn.