Industrin i Gyltungebyn
Socken: Ånimskog Hemman: Gyltungebyn Platsnamn: Industrin i Gyltungebyn Typ: Industri Koordinater: [58.910186,12.539392] Visa på Kartbild.com
BERÄTTELSER OM GYLTUNGEBYNS SÅGVERK OCH VERKSTAD
Tolkade och renskrivna av May Norell
Sågen på Gyltungebyn av okänd författare
Karl Nordström byggde ett sågverk omkring 1920, som drevs med lokomobil, maskinist var Oskar Blixt. Det var mest legosågning åt bönderna, men Nordström sågade också virke från egen skog.
Sågbyggnaden finns kvar än idag och används som förråd.
Efter några år (1936) byggdes ett nytt större sågverk några hundra meter längre norrut vid stranden av Ånimmen. Det fanns också en stickhyvel i den nya sågen.
Driften av sågen övertogs av Karl Nordströms son Ivar.
Det köptes upp timmer för sågning, men det kom också mycket timmer från egna skogar. Det sågade virket användes vid den trähusfabrik som Ivar Nordström startat i Åmål. En del legosågning var det ju också, samt hyvling av takspån.
Vid högsäsong sysselsatte sågen ca 15 man.
Det mesta av timret kom till sågen sjövägen i mosor eller ringflottar dragna av bogserbåt. Timret fick ligga i vattnet till det skulle sågas, man hade stockar sammanbundna av kedjor, så kallade länsor runt timret, så att det inte skulle flyta bort. Timret sorterades efter grovlek och fick ligga i särskilda länsor, varje diameterklass i sin länsa. Man ville ha många stockar av samma dimension samtidigt att såga, för att inte behöva posta om sågramarna för ofta.
På 40 och 50-talet transporterades det mesta timret med lastbil och tippades i sjön för lagring i länsorna.
Ivar Nordström sålde (1945) Gyltungebyns gård och sågen till de Verdier på Ånimskogs gård. De Verdiers drev till en början sågen själva. Efter några år arrenderades sågen ut till trävaruföretaget Vittbolt. De moderniserade sågen och byggde en flistugg, samt utförde en del förbättringar på sågramar och kantverk. Flisen köpte mejeriet i Åmål och bruket i Skåpafors. Det sågade virket lades i stabbar och fick lufttorka. Mycket av det sågade virket skeppades ut via Åmåls hamn, men det lastades också på järnväg i Ånimskog. En del kördes med lastbil direkt till kunderna. Lastbilarna, 2 st, ägdes av Karl-Gösta de Verdier, men köptes av Vittbolt, så att de själva kunde sköta transporterna.
Det var livlig verksamhet på sågen fram till hösten 1953, då flera arbetare fick sluta. Några var kvar och arbetade med nedläggningen av sågverket ytterligare några månader. Nu är sågen riven och på den plats där sågverket en gång låg är det idag uppbyggt en villa.
Av de som arbetade vid sågen var bröderna Oskar, Sigfrid och Albert Blixt de verkliga trotjänarna. Oskar var med ifrån sågens början. Han var maskinist, sågställare, reparatör, en man som fixade det mesta och som betydde mycket för Gyltungebyns såg.
Avskrift: Tidningsartikel i PD fredagen den 13 mars 1936
FRÅN ÅNIMSKOG
Åmåls Sågverks A.-B. Bygger såg å Gyltungebyn.
Här ute är man, så att säga, mitt uppe i isperioden eller med andra ord: man håller på att upptaga is för sommarens behov. Och alla må veta att ingen brist föreligger på varken ”fruset vatten” eller vatten i form av snö. Men hos lantbefolkningen särskilt gör sig den önskan gällande, att is och snö måtte snart försvinna, ty det lider mot våren med raska steg, och lantbrukarnas hopp är ju starkt bundet vid den årstid, när kornet myllas i jorden för att återkomma i rika, gyllene skördar.
I trots av is och snö samt en för ett sådant företag ej synnerligen tjänlig väderlek bedrives en ej obetydlig byggnadsverksamhet här i Ånimskog. Det är nämligen de verkställande och företagsamma bröderna Ivar o. Gösta Nordström, som uppföra ett sågverk av ej ringa proportioner å sin faders, godsägare Karl Nordström, ägor. Sågen är vackert och ändamålsenligt belägen väster om Gyltungebyns gård, intill allmän landsväg och den livligt trafikerade sjön Ånimmen. Drivkraften blir elektrisk, och sågen beräknas vara i verksamhet omkring 1:sta maj samt kommer att sysselsätta 12 eller 15 man, säges det. Tillgången på timmer i närliggande trakter är ej obetydlig och en större kvantitet därav har allaredan forslats till platsen. För övrigt lär man ha underhandlat om sågtimmer från Västergötland, vilket sjöledes på båtar skulle forslas över Vänern och Ånimmen. Det sågade virket, avsett för Åmåls-fabriken, skall fraktas till bestämmelseorten medels lastbilar, och då förbrukningen är betydande vid nämnda fabrik, väntas rörelsen bli rätt livlig. Dessutom bli ju också lantbrukarna på orten betjänade genom att få sitt byggnadsvirke sågat på platsen. Heder åt företagsamheten!
Ch. Lindstedt.
(Äldre dokument tolkade och renskrivna av May Norell):
Om Gyltungebyns sågverk av Bernt Qvist
En del av de anställda vid Gyltungebyn arbetade på sågen.
Under 30 och 40-talen var sågen i Gyltungebyn en sån arbetsplats som betydde en möjlighet till ett påhugg – en möjlighet till lönearbete – för bygdens ungdomar – löspojkar. (Har inte hört om en enda flicka som jobbat på sågen.)
Det var en enkelramsåg 32". Sågningen bedrevs den tid som det fanns öppet vatten – man var beroende av att kunna ordna stockarna i länsar, så att man fick rätt dimension i ramen.
Grovt virke brukade ”blockas” först. Det betyder att man renskär 2 sidor på stocken genom att ta bort några 1" bräder på 2 sidor. En stock som ”blockades” gick först in genom ramen och sen ner i länsan igen, där den låg i förråd tills ramen hade ”postats om” och man fortsatte arbetet genom att såga plank av blocken.
3" x 12" var de grövsta plank som jag minns att vi sågade.
Fortsättning: Om sågen och verkstaden på Gyltungebyn av Bernt Qvist
… till tidigare historia hör: … att 1923 byggdes båten ”Bele” på Gyltungebyn av Johan på ”Gârlet”, Västersida, (Kilane). Han hade byggt flera skrov tidigare, men detta var hans sista båt. … att 1931 seglade båten ”Sjövik III” 5 laster is från platsen. Nu över till folk som arbetade på platsen.
Till stampersonalen får vi nog främst räkna Blixtarna, Oskar, Sigfrid och Albert, samt Stig. Karl Olsson var i sågen och drog flis – ensam ibland, och det var ett jobb för 2 pojkar. ”Dä geck väl an å skäre te e planka nån gång då å då” skrek han, när det verkade å bli mest flis.
Karl Örtegren petade på stock ur länsan 1947.
Det var varmt, så han hoppade i vattnet med kläderna på å då kom skogvaktaren Johan Karlsson å undrade va de va för liv ute bland stockarna.
Vendel Skåån med sönerna Uno, Lars och Rolf har arbetat runt sågen i flera olika funktioner. Vendel och Bernt Qvist var stabbläggare ett år.
Året dessförinnan var Bernt och Rolf flisdragare. 1940 hjälpte Harry Skogman Oskar Blixt med att skava in lager i sågramen. Hjalmar Larsson körde sågen när Oskar Blixt hade annat på gång.
Adolf Ström från Aten på Västersidan, gick därför under namnet ”Greken”, var med om uppförandet av verkstaden.
Där var även Nils Eriksson från Stora Strand, som hotade med att han tänkte bli mågen till Adolf, men då skrek Adolf ”att då ä väl bättre å skjuta tösa då”. Nils antydde att Adolf hade det alltför bra – ”han får 3 kaffehalvor innan han vaknar på morron!”
(Ja, det förekom en del grovkorniga skämt.)
Andra som förekommit i sammanhanget är ju Tage Sjöblom, Börje Härd och Herman Qvist, som tillverkade bruk när byggnaderna vid verkstaden uppfördes.
Andersson i Bodalen med son nämns utan att jag snappat upp vad de sysslat med.
Sågen på Gyltungebyn fanns i varje fall 1931, då Gustav Skogsberg lät ta upp is f v b till Göteborg. Bl andra så for Anders Qvist med båten ”Sjövik III” 5 ggr till västkusten med is. Bruttofrakt 2 kr ”tonnet”. Normalt lastintag drygt 80 ton is, isolerad i sågspån 5x80 =400. Det betydde 800 kr för 5 resor. Det skulle räcka till lön åt 2 man, olja till motorn (ca 1500 km) slussavgifter för 80 slusspassager + ngt till båten.
Ja, sågen fanns 1923, då Nordström lät bygga ”Bele”. Byggmästare var Johan på ”Gârlet”. Det blev hans sista bygge.
1932 var det ”Bele” som förde 9 laster is till Göteborg för Gustaf Skogsberg.
Andra som nämnts är familjen Rolander, troligen mer i jordbruket, och
- Fridolf Sandin.
- Oskar Värn vid sågen.
- Daniel Högfeldt har också varit vid sågen på 1940-talet.
- Erik Eriksson.
- Tage Eriksson var hjälplastare åt Valter Skogman när de körde timmer till sågen 1948 med den nya Scanian 90 hkr, 2 lass om dagen brukade det bli.
Carl-Gösta de Verdier hade anställt en skogvaktare, Johan Karlsson, som bodde på Björkebäcks pensionat i veckorna. Annars bodde han i ”Hea” på gränsen mellan Laxarby och Edsleskog.
Carl-Gösta var en mycket omtyckt arbetsgivare.
1948 hade verkstaden kommit i gång.
Jag arbetade som svetsare – hjälparbetare till Stig Blixt.
Där var också Anders Killingmark och Ragnar Olsson.
Vi byggde massaupplösare och så kallade ”savallor” i ”ledgångsreumatistskjulet” bak verkstaden. Savallor är en låda som avloppsvattnet från pappersmaskinen skulle passera genom, så att den fångade upp restfibrer, dvs ett slags stort filter.
På kontoret arbetade Haldar Andersson, som kamrer, från Kilane.
Vid bästa svarven fanns Karl Lindqvist, V:a Korsbyn.
Vid nästa svarv fanns Herman Qvist.
Holger Pettersson utförde många andra tjänster åt Carl-Gösta de Verdier.
Bl a byggde han en racerbåt – helt själv åt Carl-Gösta. Som jag minns det, så behövdes det reparationsjobb på området, typ snickerier.
Arbetarna på sågen och i verkstaden enligt Bernt Qvist 2013.
/sammanställt av May Norell
- Oskar Blixt (1895-1976) ägare till Kingebol 1:28
- Sigfrid Blixt (1905-1959) ägare till Kingebol 1:24
- Albert Blixt (1902-1980) ägde och bodde i Färjstugan
- Stig Blixt (1918-2000) (Oskars son) ägare till Gyltungebyn 1:13
- Karl Olsson (född 1874 i Tydje) var ägare till Kingebol 1:25
- Karl Örtegren från Linknappane, Fröskog
- Vendel Skåån (1896-1989) bodde i en ”småstuga” eller på Skrimpa
- Uno Skåån (1926-2001)
- Rolf Skåån f 1932
- Lars Skåån f 1937
- Harry Skogman f 1928 i Ånimskog
- Hjalmar Larsson (1902-1993) uppväxt på Björkebäck
- Adolf Ström (1901-1968), bodde på Slätterud
- Nils Eriksson (1925-1997) f i Fröskog
- Tage Sjöblom f 1927, bor och bodde på Kasen, Säbyn
- Börje Härd, uppväxt i Kingebol
- Andersson i Bodalen
- Gustav Eriksson (1912-1960), bodde på Galmen
- Oskar Rolander (1910-1981), född i Tösse, bodde på Kragsvad
- Fridolf Sandin (1926-1997) bodde i Bolet
- Oskar Värn f 1890 i Tösse?, bodde i Kingebol
- Daniel Högfeldt f 1925 i Fröskog, (Bernts svåger), Vingnäs
- Erik Eriksson (1925-1986) f i Fröskog, bodde i Sandbol
- Tage Eriksson (1922-1985) f i Fröskog
- Valter Skogman (1917-1990) bodde i flygeln och senare i Bolet
- Johan Karlsson, skogvaktare
- Anders Killingmark (1907-1988), Edsleskog
- Ragnar Olsson, bodde i flygeln
- Haldar Andersson, kamrer
- Karl Lindqvist (f 1910?), Västra Korsbyn
- Herman Qvist f 1929 i Fröskog, Bernts bror
- Bernt Qvist f 1926 i Fröskog
- Holger Pettersson/Erneblom (1913-1992) ägare till Kingebol 1:26.
Gustav Skogsberg (1889-1959), Bernts morbror, var fri företagare som lät ta upp is. Bernts far Anders Qvist (1901-1982), Vallane, Nedre Strand, var anställd i Laxarby, som skeppare på ”Sjövik III”. Redare: Gustaf Nilsson, Sjövik, Laxarby 1924-1932
