Sammanfattning av intervju med Ulla Andersson

Intervjudatum: 25 juni 2025
Intervjuperson: Ulla Andersson, född 1939
Ämne: Lokalhistoria, familjehistoria, gårdar, människor och livet i Ånimskog under 1900-talet.

Ljud- och textfiler

Här finns inspelningarna av intervjun:

Ulla Anderssons familj och uppväxt

Ulla Andersson föddes 1939 i Ånimskog. Hennes far, Gunnar Karlsson, var föreståndare för Konsum, och familjen bodde i anslutning till affären när Ulla föddes. Även hennes syster Ingegerd föddes där, omkring 1940.

Familjen bodde kvar vid Konsum till ungefär 1942, då de flyttade till Lilla mossen, mitt emot den nuvarande bygdegården.

Ulla berättar om sin barndom i Ånimskog, då barnen lekte utomhus och åkte skidor, spark och bob i backarna kring samhället.

En av backarna kallas fortfarande Ullabacken, ett namn som enligt intervjun kommer från Ulla själv.

Barnen åkte bland annat från området vid Främlingsaffären nerför Konsumbacken.

År 1954 flyttade familjen till Redsbyn, där de köpte en gård som tidigare hade tillhört Ullas morföräldrar.

Flytten sammanföll med en tragisk period i familjens historia. Ullas far Gunnar insjuknade under våren 1954 och fick diagnosen magsäckscancer. Sjukdomen gick inte att behandla, och han avled i hemmet i oktober samma år.

Ulla var då endast 15 år gammal.

Redsbyn och familjens gård

En stor del av intervjun handlar om gården i Redsbyn, dess tidigare ägare och de byggnader som funnits där.

Ullas morfar, som kallades Janne, köpte enligt hennes uppgifter gården antingen hösten 1903 eller våren 1904.

Ulla grundar dateringen på kyrkboksuppgifter om en släkting som föddes i Redsbyn i maj 1904.

Gården stannade i familjens ägo fram till 1960, då den såldes till Axel och Rut Axelsson.

Axel och Rut hade tidigare bott på Redsbytorpet, där deras son Bengt föddes omkring 1940.

När gården såldes flyttade de till huvudgården och fortsatte att bruka jorden.

Redsbyns äldre bebyggelse

Ulla berättar att Redsbyn aldrig genomgick laga skifte, även om byn berördes av ett tidigare skifte.

Detta förklarar enligt henne varför flera äldre bostadshus fortfarande ligger samlade på samma plats.

Bland byggnaderna nämns huvudbyggnaden, Forsbergsstugan, ett mindre bostadshus där familjen Axelsson bodde samt ett äldre torp ute på gärdet.

Ulla berättar också att hennes morfar ägde flera av dessa byggnader och markområden.

Hon funderar över hur han hade möjlighet att förvärva så mycket egendom.

Forsbergsstugan

Forsbergsstugan är en av de byggnader som diskuteras mest ingående.

Det var en äldre dalslandsstuga som låg i anslutning till gården i Redsbyn.

Ulla tror att namnet kommer från en familj Forsberg som bodde där och som var släkt med familjen Lindstrand.

Hon uppger att Forsbergs kan ha varit farföräldrar till bland andra John, Erik, Axel och Karl Lindstrand.

Hon minns också berättelser om hur tvillingarna Axel och Erik Lindstrand gjorde hyss hos sina farföräldrar.

Senare boende

Stugan användes under olika perioder som bostad för flera familjer.

Bland de boende nämns Alfa och Emil, som senare flyttade till en annan stuga i området, möjligen omkring 1954.

Ulla är osäker på exakt när de flyttade in i Forsbergsstugan och hur länge de bodde där.

Stugans försvinnande

När familjen sålde gården 1960 diskuterades möjligheten att behålla Forsbergsstugan.

Det blev dock inte så, eftersom det ansågs fördelaktigare för köparna att låta byggnaden ingå i fastigheten.

Stugan förföll senare och revs genom en kontrollerad eldning med brandkårens medverkan.

Ulla uppskattar att detta skedde i slutet av 1960-talet.

Hon berättar att hon har fotografier av Forsbergsstugan i ett album efter sin mor, vilket gör det möjligt att dokumentera byggnaden närmare.

Valdemar i Redsbyn

En särskilt intressant personskildring handlar om Valdemar, som arbetade på gården i Redsbyn under många år.

Enligt vad Ulla fått berättat var Valdemar född utom äktenskapet. Efter moderns död kom han till ålderdomshemmet på Bräcke.

När han hade slutat skolan och blivit konfirmerad sökte han sig till Redsbyn.

Ullas morfar Janne hade köpt en häst från Bräcke, och Valdemar saknade hästen.

Han kom därför till gården och frågade om han kunde få arbete som dräng.

Det fick han.

Valdemar blev kvar på gården fram till försäljningen 1960.

När Ullas morfar avled 1939 fick Valdemar en särskilt viktig roll i jordbruket.

Han skötte gården tillsammans med Ullas mormor, med hjälp av Ullas mor och moster.

Ulla beskriver honom som en mycket arbetsam person som gjorde ett gott arbete.

Efter 1960 flyttade Valdemar till Åsen.

Ulla känner inte till att han hade några syskon eller andra nära anhöriga.

Berättelsen om Valdemar är ett värdefullt vittnesmål om hur människor utan egen familj eller egendom kunde finna en långvarig tillhörighet genom arbete på en gård.

Ullas morföräldrar och släkthistoria

Intervjun innehåller en omfattande familjehistoria som sträcker sig tillbaka till 1800-talet.

Morfadern Janne

Ullas morfar kom ursprungligen från Laxarby.

Hans far hade varit indelt soldat och burit soldatnamnet Sträng.

Familjen hade anknytning till Fröskog innan den senare kom till Redsbyn.

Ulla är osäker på när familjen övergick från soldatnamnet Sträng till efternamnet Johansson.

Morfadern avled 1939.

Mormoderns svåra barndom

Ullas mormor föddes 1878 i Laxarby.

Hennes mor avled i barnsäng när hon föddes.

Familjen bestod då av fadern och fyra barn, varav tre pojkar.

Efter moderns död emigrerade fadern till Norge tillsammans med två av sönerna.

De kvarvarande barnen fick tas om hand av andra.

Ulla berättar att hennes mormor beskrev detta med orden att de ”såldes på auktion”.

Det handlade om det äldre system där barn kunde auktioneras ut till den som begärde lägst ersättning för att ta hand om dem.

Mormodern togs om hand av en släkting, troligen en moster.

Resan till Amerika

Som femtonåring reste mormodern till USA, vilket bör ha varit omkring 1893.

Där arbetade hon i ett hushåll, möjligen hos släktingar.

Ulla visar under intervjun ett fotografi av mormodern som ung, taget i Boston.

Mormodern återvände senare till Sverige och gifte sig med Janne.

Mormoderns sjukdom

Efter att ha fött sitt yngsta barn 1907 drabbades mormodern av svåra blödningar.

Hon opererades i Vänersborg, där både livmodern och äggstockarna togs bort.

Hon var då endast omkring 27–29 år gammal.

Ulla berättar att mormodern därefter förändrades psykiskt och blev mycket tillbakadragen.

Hon arbetade hårt på gården, mjölkade kor och skötte djuren, men lämnade nästan aldrig hemmet.

Enligt Ulla var det enda tillfälle då hon lämnade hemmet som familjen kände till makens begravning 1939.

Berättelsen illustrerar de svåra levnadsförhållandena för kvinnor under det tidiga 1900-talet.

6. Familjerna Lindstrand och Axelsson

Ulla berättar om flera familjer med anknytning till Resbyn.

Bland annat nämns:

John Lindstrand, som hade släktanknytning till Forsbergsstugan.

Erik och Axel Lindstrand, som var tvillingar och enligt familjetraditionen hade gjort många hyss som barn.

Anna Axelsson, född Lindstrand, som var syster till bland andra John, Erik och Axel.

Karl Axelsson, som tillsammans med Anna bodde i ett mindre hus i Resbyn.

Axel och Rut Axelsson, som först bodde på Resbytorpet och senare köpte huvudgården 1960.

Bengt Axelsson, som föddes på torpet omkring 1940.

Intervjun visar hur familjerna var sammanlänkade genom släktskap, giftermål och fastighetsägande.

Ulla konstaterar också att det kunde vara svårt att hålla reda på alla flyttningar mellan de många små bostadshusen.

Järnvägen och äldre bostadshus

Järnvägen hade stor betydelse för bebyggelsen i Ånimskog.

Ulla berättar om flera byggnader som hade anknytning till järnvägsverksamheten.

Skomakare-Kalles hus

En byggnad som kallades Skomakare-Kalles hus uppfördes enligt samtalet som en extra bostad åt järnvägsbolaget.

Byggnaden ska delvis ha uppförts med järnvägssliprar som byggnadsmaterial.

Uppgiften kommer från en tidigare intervju med Axel Axelsson.

Ottos hus

Ett annat hus förknippas med familjen Lindberg.

En äldre Lindberg ska ha arbetat vid järnvägen och byggt huset där Otto Lindberg senare bodde.

Ulla berättar att hennes familj fortfarande kallar byggnaden för Ottos hus.

Det visar hur lokala husnamn kunde leva kvar långt efter att de personer som gett upphov till namnen hade flyttat eller avlidit.

Bebyggelsen kring affären

Ulla visar ett äldre fotografi av området kring affären.

Hon minns att det tidigare fanns ett stall mitt emot affären.

När bönderna kom till samhället med häst och vagn kunde de ställa sina hästar där.

Hon minns särskilt hur hästarna bands upp när deras ägare besökte affären.

Denna bebyggelse har senare försvunnit.

Posten och familjerna i samhället

Ulla berättar om postverksamheten och om flera familjer som bodde i samhället omkring 1950.

En viktig person var Emma Hermansson, som arbetade med posten.

Ulla visar ett fotografi från ett större kalas 1950, då Emma fyllde 50 år och hennes dotter Berit var omkring tolv år.

Fotografiet är taget utanför Hemvärnsgården.

Bland personerna och familjerna som nämns finns:

Emma och Hilmer Hermansson samt dottern Berit.
Familjen Olofsson, som bodde vid järnvägsstationen.
Familjen Larsson, med bland andra Karin, Lasse, Ing-Marie och Torgny.
Familjen Halldén med tre barn.
Familjen Eriksson vid kraftverket.
Familjen Häll vid kraftverket.
Familjer med anknytning till Bollbyn.

Ulla hjälper till att identifiera flera av personerna på fotografiet.

Det framgår att kalaset samlade många familjer från samhället och dess närmaste omgivningar.

Fotografiet är därför ett värdefullt tidsdokument över det sociala livet i Ånimskog omkring 1950.

9. Kraftverket och dess bostäder

Intervjun innehåller uppgifter om bostäderna vid kraftverket.

Ulla minns ett stort och gediget bostadshus med två lägenheter.

I den ena delen bodde familjen Eriksson och i den andra familjen Häll.

Familjen Eriksson

Här bodde Sven och Stina Eriksson med barnen Anita, Olle och Bosse.

Familjen Häll

Gustav och Gertrud Häll bodde i den andra delen av huset.

De hade en dotter som hette Hillevi.

Familjen flyttade senare till Mellerud, men Ulla konstaterar att de fortfarande bodde vid kraftverket 1950 eftersom de finns med på fotografiet från det året.

Uppgifterna kompletterar bilden av kraftverkets bostadsområde och de familjer som bodde där under mitten av 1900-talet.

Skolan i Ånimskog

Ulla visar ett fotografi från en skolträff som anordnades 1992.

Hon och Berit hade hjälpts åt att organisera träffen med utgångspunkt från ett äldre skolfotografi.

De tidigare eleverna kontaktades och samlades för en återträff.

Under intervjun identifierar Ulla ett stort antal personer på fotografiet.

Bland de namn som nämns finns:

Halse Nilsson.
Ingalill Larsson.
Ulla Larsson.
Kjell Thulin.
Anita Eriksson.
Svante Blixt.
Hugo Karlsson.
Lars-Göran, vars efternamn är otydligt i utskriften.
Hillevi Häll.
Allan och Kenth Rolander.
Ingegerd Karlsson, Ullas syster.
Doris Olsson.
Stig Andersson, som senare bytte efternamn.
Birgitta Bäckström.
Berit Hermansson.
Harry Blixt.

Några identifieringar är osäkra och skulle behöva kontrolleras mot fotografiet.

Samtalet visar hur värdefulla återträffar och gruppfotografier kan vara för att dokumentera äldre generationer.

Ullas släktforskning på fädernet

Mot slutet av intervjun berättar Ulla om sin släktforskning på faderns sida.

Hon hade länge känt till att släkten hade anknytning till Kil i Värmland, men senare forskning gav henne en mer detaljerad bild.

Fadern Gunnar Karlsson

Gunnar föddes i Kil i maj 1906.

I kyrkboken noterades att han var född utom äktenskapet, men föräldrarna gifte sig senare samma år.

Familjen flyttade därefter till Åmål.

Ullas farfar arbetade vid järnvägen, och familjen fick bostad i de så kallade järnvägshusen.

Bostaden bestod av ett rum och kök.

Fram till 1921 föddes ytterligare åtta barn i familjen.

Ulla beskriver hur alla barnen växte upp under mycket trånga förhållanden.

Soldatsläkten Moss

Ullas farmor var född Moss, vilket Ulla genom släktforskningen fick veta var ett soldatnamn.

Farmoderns far hade som ung blivit indelt soldat och fått ett soldattorp i Värmland.

Han gifte sig och fick tre barn.

När indelningsverket avvecklades flyttade familjen tillbaka till Kil.

Ett oväntat släktsamband

Ulla berättar om en särskilt intressant upptäckt.

År 2023 gifte sig ett av hennes barnbarn och bosatte sig i Kiltrakten.

Genom släktforskningen upptäckte familjen att barnbarnets nya bostad låg på en plats med direkt anknytning till Ullas äldre släktingar.

Detta hade familjen inte känt till när huset byggdes.

Ulla beskriver upptäckten som mycket spännande.

Hon konstaterar skämtsamt att hon har ungefär lika mycket värmländskt som dalsländskt ursprung.

Fotografier och lokalhistorisk dokumentation

En återkommande del av intervjun handlar om gamla fotografier.

Ulla har bevarat flera äldre familjebilder och visar bland annat:

Ett fotografi av Forsbergsstugan.
Fotografier av sin mormor, däribland ett taget i Boston.
Äldre bilder av bebyggelsen kring affären och Lilla mossen.
Fotografier av Ottos hus.
Ett gruppfotografi från kalaset hos familjen Hermansson 1950.
Fotografier från skolträffen 1992.

Det diskuteras hur fotografierna ska skannas och användas i lokalhistorisk dokumentation.

Ulla är angelägen om att bilderna bevaras och att personerna på dem identifieras.

Hon berättar också att hon tidigare fått hjälp av släktforskningsföreningen i Åmål.

Intervjun avslutas med en diskussion om fortsatt arbete och möjligheten att komplettera dokumentationen vid senare tillfällen.

Särskilt intressanta lokalhistoriska uppgifter

För fortsatt dokumentation av Ånimskogs historia är följande uppgifter särskilt värdefulla:

Ämne	Uppgift från intervjun
Ulla Andersson	Född 1939 i anslutning till Konsum i Ånimskog.
Lilla mossen	Familjen flyttade dit omkring 1942.
Ullabacken	Backen är enligt Ulla uppkallad efter henne.
Redsbyn	Ullas morfar köpte gården 1903 eller 1904.
Redsbyn	Familjen lyttade dit 1954.
Gunnar Karlsson	Avled i magsäckscancer i oktober 1954.
Redsbyn	Gården såldes till Axel och Rut Axelsson 1960.
Redsbyn	Byn genomgick enligt Ulla aldrig laga skifte.
Forsbergsstugan	Äldre dalslandsstuga med anknytning till familjen Lindstrand.
Forsbergsstugan	Försvann genom kontrollerad eldning, troligen i slutet av 1960-talet.
Valdemar	Arbetade som dräng på gården fram till 1960.
Redsbytorpet	Axel och Rut bodde där före gårdsköpet.
Skomakare-Kalles hus	Byggdes som järnvägsbostad, delvis med sliprar.
Ottos hus	Äldre bostad med anknytning till familjen Lindberg.
Affären	Ett stall fanns tidigare mitt emot affären.
Hemvärnsgården	Fotografi från Emma Hermanssons 50-årsfirande 1950.
Kraftverket	Ett stort bostadshus med familjerna Eriksson och Häll.
Skolan	Skolträff anordnades 1992 med många tidigare elever.
Ullas mormor	Född 1878, omhändertagen av släkting efter moderns död.
Amerikautvandring	Mormodern reste till USA omkring 1893 och arbetade där.
Släkten Moss	Soldatsläkt med anknytning till Kil i Värmland.
Fotografier	Flera äldre fotografier finns bevarade hos Ulla.

Övergripande bild av Ånimskogs historia

Intervjun ger en bred bild av hur Ånimskog och människornas levnadsförhållanden har förändrats under 1900-talet.

Familjelivet: Stora barnfamiljer levde ofta under mycket enkla och trångbodda förhållanden. Sjukdomar och dödsfall kunde få avgörande konsekvenser för familjernas framtid.

Kvinnornas situation: Berättelserna om Ullas mormor och hennes mor visar hur hårt livet kunde vara för kvinnor, särskilt i samband med barnafödande, sjukdom och ansvar för jordbruket.

Jordbruket: Gårdarna var beroende av arbetskraft från både familjemedlemmar och anställda. Valdemars långa tjänst på gården i Redsbyn är ett tydligt exempel.

Bebyggelsen: Flera generationer bodde i små hus och torp som låg tätt tillsammans. Många byggnader har senare rivits eller försvunnit.

Järnvägen: Järnvägen skapade arbetstillfällen och påverkade bebyggelsen genom särskilda tjänstebostäder.

Samhällslivet: Affären, posten, skolan och föreningslivet var viktiga samlingspunkter.

Släktskap och migration: Familjerna hade ofta djupa rötter i bygden, men berättelserna visar också omfattande flyttningar mellan Dalsland, Värmland, Norge och Amerika.

Lokalhistoriskt minne: Fotografier, släktforskning och muntliga berättelser är viktiga för att bevara kunskapen om människor och platser som annars riskerar att glömmas bort.

Sammanfattande bedömning

Intervjun med Ulla Andersson är framför allt en värdefull muntlig källa till Resbyns och Ånimskogs lokalhistoria från slutet av 1800-talet till senare delen av 1900-talet.

Till skillnad från intervjun med Kjell Magnusson, som till stor del behandlar jordbruk, markägande och det äldre kulturlandskapet, har Ullas berättelse en tydligare tyngdpunkt på familjehistoria, människors levnadsförhållanden och bebyggelsen i Redsbyn.

Särskilt värdefulla är hennes uppgifter om:

Redsbyns äldre bebyggelse och fastighetsförhållanden, framför allt Forsbergsstugan och de olika torpen.
Personer som levde och arbetade i bygden, där berättelsen om Valdemar är särskilt intressant.
Familjernas sociala historia, med skildringar av fattigdom, barnauktioner, sjukdom och emigration.
Järnvägens betydelse för bostadsbyggande och samhällsutveckling.
Äldre fotografier och identifieringar, som kan bidra med viktig information till en lokalhistorisk databas.

Intervjun innehåller många konkreta namn, årtal och släktförbindelser, men också vissa osäkerheter.

Den automatiska transkriberingen verkar ha misstolkat flera personnamn och ortnamn. Framför allt förekommer varierande stavningar av Redsbyn och vissa torpnamn.

Ulla markerar dessutom själv när hon är osäker på en uppgift, vilket är viktigt att bevara vid fortsatt bearbetning.

Uppgifterna bör därför behandlas som muntliga vittnesmål och vid behov kontrolleras mot kyrkböcker, historiska kartor, fastighetshandlingar och äldre fotografier.

Anonym

Sök

Intervju med Ulla Andersson