Rålins Orgefabrik

Rålins Orgelfabrik: Dokument om tillkomsten av Rålins orgelfabrik i Ånimskog.

Tidningsnotiser om Rålins orgelfabrik.

Rålins orgel- och pianofabrik

Tiden före verksamheten startade

A. G. Rålin föddes 1847 i Östra Berg, Ånimskog. Några år senare flyttade familjen till

ett torpställe i Tollesbyn som i folkmun med tiden kallades Rålinerud. Kuriöst nog har

namnet sitt ursprung i Tydje. A. G. Rålins farfar, Anders Larson Rålin, var visserligen

född i Ånimskog, men blev indelt soldat under Rolfskärr, Tydje, och erhöll då namnet

Rålin. Korpralen Rålin dekorerades med medalj för tapperhet i fält. Vid 82 års ålder

hade den f.d. soldaten fått nog av vår värld och avhändade sig livet.

A. G. Rålins far Fredrik var en skicklig möbelsnickare. Detta intygas av Melker

Andersson i Lilleskog, som bl.a. innehar en chiffonjé, tillverkad av Fredrik Rålin.

A.G. var något av ett geni. I sin ungdom arbetade han som dräng på Hängelö säteri

och vid Lunds gästgiveri. Senare flyttade han till Yllingebol, möjligen kan han ha

arbetat där med manganbrytning. Men som helt självlärd byggde han sin första orgel

vid 28 års ålder. Eller som det står i minnesrunan: ”hvilken han bit för bit

förfärdigade utan hjälp i något afseende. Detta unika instrument lär finnas i

Göteborg.” Men som den metodiske man han var insåg han behovet av ytterligare

kunskap. Han lyckades låna pengar till en amerikabiljett "Over there” studerade han

orgelbyggandet. Han reste över första gången över 1879, med destination Council

Bluffs, Iowa. Efter att ha återvänt hem var han över en andra gång 1882, då med

adress Ishpenning, Michigan.

Tillverkning i Ånimskog

Då han senare återvände till Ånimskog kunde han förverkliga sina planer. Efter att

ha erhållit ”ett blygsamt ekonomiskt stöd av några allmogemän” startade han 1885

tillverkningen i Årbol, Ånimskog. Vid den här tiden var fadern behjälplig med

svarvningsarbeten till orglarna. Tyvärr finns inga närmare uppgifter om verksamheten

under ånimskogsperioden. Men en notis i Åmåls-Posten 1891 förtäljer följande:

”Herr A. Rålins orgelfabrik i Ånimskog tycktes gå en säker framtid till mötes. Från alla

ställen, där herr Rålins orglar äro kända, är omdömet detsamma: Förträfflig ton,

sinnrik och praktisk konstruktion, smakfull utstyrsel och prisbillighet.”

Att Rålin var framgångsrik redan då vittnar en erhållen medalj om: silvermedalj 1:a

pris vid utställning i Göteborg 1891.

Årbols skolmuseum är lycklig innehavare av en orgel som tillverkats i Ånimskog.

Orgeln skänktes till Östersbyns Missionshus av Gustaf Svensson, Östersbyn, i

folkmun kallad ”Gustav på Löcka”. Den är märkt ”A G Rålin Ånimskog Orgelfabrik”

och har tillverkats mellan åren 1885 - 1892. Museet har ytterligare två orglar från

senare tillverkning, varav en torde vara ganska unik: en kombinerad orgelkateder.

Verksamheten flyttas till Åmål

Kommunikationsförbindelser blev främsta orsaken till att Rålin 1892 flyttade

tillverkningen till Åmål. Verkstaden som inreddes i ett bostadshus nere vid hamnen,

det s.k. Brantenbergska huset, blev med tiden för trång. År 1900 fanns följande notis

i Åmåls-Posten:

”A. G. Rålins harmoniumfabrik i Åmål har på grund af sitt utmärkta fabrikat, hvilket

blivit belönadt med högsta pris å alla utställningar deri firman deltagit måst utvidga sin

verksamhet så att cirka 50 personer nu sysselsättas i fabriken och 3 å 4 orglar i

allmänhet tillverkas hvarje dag. Under senare tiden hafva beställningar ingått i sådan

mängd, att arbetstiden måst utsträckas rätt betydligt på qvällarna, hvadan fem orglar

pr dag tillverkas.”

O

Rålin som deltog flitigt i utställningar var mer sparsam med annonser i lokalpressen,

men i mars 1900 kunde man läsa:

”Pianinon af utmärkta svenska och utländska samt Orglar af eget, flera gånger

prisbelönta fabrikat finnas på lager och säljas mycket billigt samt levereras fraktfritt

vid köparens närmaste järnvägsstation. Gamla instrument tagas i utbyte. Priskurant

på begäran. Rikstelefon 28. A.G. Rålin, Åmål.”

I slutet av år 1900 var det nya fabriksbygget i full gång och stod färdigt 1901. Efter

denna tid började också tillverkningen av pianon, av mycket hög kvalitet.

Följande intyg förekom i en annons 1904:

”Att vi vid konsert i Åmål hade nöjet få afprofva ett Piano från A. G. Rålins Piano- och

Orgelfabrik och funno det till alla delar utmärkt samt kunde man göra fin cresc. &

diminuendo, dess ton var stark samt mjuk och klangfull.

Intygas af: Emil Arnberg

Pianist vid virtuosfamiljenn Th. Kräusel

Th. Kräusel Virtuosfamiljen”.

Verksamheten växte efter hand. Rålin insåg värdet av att synas offentligt och

ytterligare medaljer från utställningar vittnar om den goda kvalitén:

silvermedalj vid utställning i Mellerud 1894

1:a pris vid utställning i Vänersborg 1895

1:a pris vid lantbruksmässan i Uddevalla 1895

1:a pris vid lantbruksutställningen i Åmål 1896

Uddevalla1896

Malmö 1896

allmänna industri- och konstutställningen i Stockholm 1897

hantverks- och industrimötet i Jönköping 1899

utställning i Gävle 1901

guldmedalj i Helsingborg 1903

utställning i Vänersborg 1906

hantverks- och industrimötet i Västerås 1908

Mellerud 1909 samt

i Falköping 1910.

Automobilens 100-årsjubileum i Amål

År 1901 kunde åmålsborna storögda se en automobils framfart på gatorna:

"En automobil finnes nu här i staden och uppväcker naturligtvis förvåning och nöje

hos det unga slägtet, då den i rask fart köres fram å gatorna. Det är fabrikör A.G.

Rålin, som förskaffat sig det moderna vordna fordonet i och för transport af orglar.”

Detta fordon bör ha varit en mindre lastbil, eftersom den första riktiga personbilen

syns först 1903 på Åmåls gator:

"Den moderna tiden rullar in på hjul i ÅMål med Viktor Rålins [A. G. Rålins son] bil:

den första i staden och troligen på Dal. Det väckte stort uppseende när ”åmålsbilen”

gjorde visiter i bygderna. Men det fanns bönder som sa många fula ord, då vidundret

skrämde deras hästar i sken.”

Framgång - bortgång

Rålin invaldes i stadsfullmäktige 1904: ”ett erkännande åt den driftige mannen, som

med sin verksamhet ju väsentligt bidragit till samhällets utveckling.”

A. G. Rålin avled i lunginflammation 1906. Han var vid sin bortgång stadens störste

industriidkare med 45 - 50 anställda. Produkterna var kända över hela Europa och

hade även exporterats till Afrika och Australien. Ytterligare ett exempel på

framgången kan återges:

”G. Rålins orgelfabrik levererar en stor konsertflygel till Kungl. Teatern. Bland dem

som prövade orgeln märktes en verklig storman inom svenskt musikliv, nämligen

Wilhelm Stenhammar. Han uttryckte efteråt 'sin synnerliga belåtenhet. Orgeln gjorde

sin debut i december 1902 i Meyerbeers 'Profeten”.

Efter hans död ombildades verksamheten till aktiebolag; sonen Viktor var vid

tidpunkten verkmästare på företaget.

Elin Rålin minns

Elin Rålin, född 1901, var dotter till A.G. Rålins bror Karl Fredrik. Brodern arbetade

som orgelsnickare vid fabriken. Hembygdsmuseet i Åmål har varit förutseende att

banda en intervju med Elin Rålin, där hon bl.a. hade ett minne från den nybyggda

fabriken:

”Det var hiss därnere på orgelfabriken. Det hade jag aldrig sett förut. Då fick jag följa

med pappa och åka i den några gånger. Det var ett trevligt nöje, mina skolkamrater

var avundsjuka på mig för det. Men ibland kunde det hända att de fick åka med på en

'resa' upp till toppen.”

Katastrofal brand

År 1917 drabbades verksamheten av ett dråpslag, då själva fabrikslokalen fattade

eld och lades i aska. Kl. 5.45 på morgonen den 31 januari upptäckte en patrullerande

polis branden. Man trodde att orsaken var självantändning, p.g.a. varmgång i ett

hisslager. Vid denna tidpunkt sysselsattes 75 - 80 arbetare och man hade stora

inneliggande beställningar. Av 500 beställda orglar var ett hundratal i det närmaste

klara och även ett hundratal pianon under tillverkning förstördes. Fastigheten med

tillhörande maskiner, inventarier och lager var försäkrad för c:a 200.000 kr.

Fabriken började genast återuppbyggas och för att stå färdigbyggd i juli månad

samma år.

1922 inköptes Åbergska gården, ämnad som bostad åt de anställda. Företaget

månade tydligen om sina anställda och redan år 1900 hade orgelfabriken en egen

orkester.

En epok går i (sjö)graven

1933 avslutades Rålinsepoken i Åmål, då tillverkningen flyttades till Arvika, där den

övertogs av De Förenade Pianofabrikerna. Den befintliga fabriken i Åmål köptes

senare av Per Enger. Fabriken revs slutligen 1983. Det överblivna teglet kom att

användas som fyllnadsmaterial till vägbygge över Vänern till Nötön. Men därute på

Nötön lever fortfarande minnet av en svunnen tid genom vägnamnen Pianovägen,

Orgelvägen och Rålins gränd!

Vad som finns på Åmåls Hembygdsmuseum

Förutom bandad intervju som tidigare omnämnts, finns två orglar till beskådande.

Dessutom har man 4 olika priskuranter från åren 1906, 1910, 1916 och 1929 med

avbildade orglar och pianon med åtföljande priser. Som exempel kan nämnas att en

kammarorgel år 1908 kostade 140 kronor. Vid betalning kontant eller inom 30 dagar

lämnades hela 10 96 rabatt vid orgelköp. Katalogerna innehåller även en mängd

rekommendationer och intyg på tillverkningens höga kvalitet. På väggen finns också

ett inramad orderbekräftelse från den 9 augusti 1920 med besked att den beställda

orgeln kunde avhämtas redan den 12 samma månad. Några foton på fabrik och

anställda finns likaså.

Conny Källvik

Urkunder och uppgiftslämnare:

Melcher Andersson

Åke Blomgren

Åke Emanuelsson

Emigrantregistret

Daniel och Svea Högfeldt

Internet

Kyrkböcker

Henry Rahmn: Håärrs backspegel 1978