Dalsland/Mo/Ivarjohannas hage
PIGAN OCH FATTIGHJONET SOM FICK ETT EGET HUS.
Johanna Ivarsdotter föddes 1825 i det lilla torpet Liserud, som låg på Krokens marker, men alldeles intill gränsen mot Låbyn. Fadern Ivar Ivarsson var född i Ö Byn 1790 och modern Elin Andersdotter var född i Haserås samma år. De flyttade in på Liserud 1820 och kom då från Gåsevål i Mo stom. Johanna var yngst av 4 barn och familjen var mycket fattig. I husförhörsl. finns en anteckning om att de ej har någon bibel. 1831 flyttar de till Ö. Byn och familjen antecknas som inhyses och husvilla. Johanna gör som många andra flickor och börjar tjäna sitt uppehälle som piga. Det skulle hon få göra i resten av sitt liv. Efter platser i Mo stom kom hon 1855 till St. Berga och arbetade bl.a hos Erik Andersson och Stina Lennartsdotter samt hos Häradsdomare Erik Svensson och Maria Persdotter. 1864 återvänder Johanna till Mo och var piga i både Kroken, Henebyn, Lerbyn, Baggerud och Låbyn. Från ca.1875 var hon mest i Låbyn och från 1877 var hon ur mantal för att ca. 1885 skrivas som piga och fattighjon. Det var då som bönderna i Låbyn gick samman och byggde detta lilla hus åt Johanna. En av de drivande i frågan var troligen Johannes Olsson på Hagen då huset byggdes på hans mark och fick det nästan poetiska namnet IvarJohannas hage. Det lilla huset hade av förklarliga skäl bara ett rum, men Johanna hade i alla fall ett eget boende med möjligheter att odla potatis och grönsaker strax intill. Johanna Ivarsdotter gick ur tiden år 1900 efter ett strävsamt liv.
När nu Ålderdomshemmet stod färdigt i Mo ca. 1904 blev det mindre med fattighjon i socknen så son till Johannes Olsson, Lars Johansson som tagit över Hagen, plockade ner det lilla huset och byggde upp det som raststuga i Björndalen. Detta var utmarker till Hagen, som låg ca. 1 km från gården, så det blev något att vila sig i. Där fanns även en stor lada för hö och neker som förvarades där tills de kunde köras hem på kälkföre. Bilden föreställer Johannas lilla hus som faktiskt är tillbyggt med en farstu. Markägaren underhåller både byggnader och åkrar med stor omsorg, precis som generationer före honom.
Källor: Kyrkoarkiv och hörsägen.
