Låbyn såg
Socken: Mo Hemman: Låbyn Platsnamn: Låbyn såg Typ: Industri Koordinater: [59.141575,12.668228] Visa på Kartbild.com
LÅBYN SÅG
Denna såg har anor sedan slutet av 1600-talet, då det i kvarnkommissionens protokoll för 1698 anges att det finns en sågkvarn som går vår och höst och som skall betala 1/2 lispund smör i ränta.
Det skall dock ha funnits en skvaltkvarn långt före sågen i samma område. Enl. uppgift skall en halv kvarnsten från denna skvaltkvarn finnas inmurad i en öppen spis i ett hus i Låbyn.
Även om den kallades Låbyn såg var det bönder i både Låbyn och Låbytorp som ägde den gemensamt. År 1712 drabbades den av eldsvåda men återuppbyggdes på nytt. År 1724 stämdes bönderna av Baronen och Kaptenen Carl Didrik Taube af Odenkat då han ansåg att hans ägor i Wassbotten blivit skadade av uppdämningen för sågverket. I samband med detta upplystes om att sågen är "så längesedan är vorden upprättad att näppeligen någon det minns". Bönderna erbjöd sig att riva sågen om de bara slapp skatten. Baron Taube ville då bygga en såg på egen mark som alla kunde nyttja samt betala skatten i böndernas ställe. Det är dock inte klarlagt hur det hela avlöpte men 10 år senare står Baron Taube som ägare till Låbyn såg. 1746 avlider Carl Didrik Taube och bönderna i Låbyn och Låbytorp blir åter ägare.
Forsbacka Bruk ingår ett avtal, den 30 juli 1854 med ägarna till Låbyn såg, att arrendera den för 50 riksdaler riksgäld årligen. Sågen behövdes byggas om och Forsbacka åtog sig att göra detta mot att ägarna bistod med det materiel som behövdes.
Olof Danielsson Högebro i Låbytorp f. 1832 tar över och bygger upp sågen på nytt 1897 tillsammans med tre av sina söner Daniel f. 1860, Erik f. 1871 och Otto f. 1875 som också kommer att stå som ägare då 1900-talet börjar. De tre bröderna, som då har tagit sig namnet Dahlström, startar även en snickerifabrik där det tillverkades dörrar, fönster, pinnstolar, skänkar samt bänkar och inreden till missionshus allt av hög kvalitet. Enligt uppgifter skall det även ha tillverkats fönster m.m. till den nya kyrkan i Edsleskog och bland de som körde dit dessa med häst och vagn var Axel Andersson Öjd. Platsen kallades nu Låbyfors.
Sågverket låg ca. 400 m. nedströms åns utlopp från Låbysjön och på bilden syns såghuset med sin vattenränna till vänster. Byggnaden med skorstenen var snickeriet och den mindre byggnaden är troligen ett förråd. Vägen från Låbytorp mot Låbyn går ovanför dammen i bildens högra kant. Sågen hade två överfalls vattenhjul och och flerbladig ram av järn samt kantverk och kapsåg och enbart detta sysselsatte ca. 10 man då det var flottare, timmerspelare, sågare, hjälpsågare, kantare , kapare, stabbläggare och pinnpojkar som behövdes.
På den övre bilden, som är tagen ca. 1905, syns arbetsstyrkan på Låbyfors. Stående från vänster: Johan Larsson Låbyn, Edvard Hansson Låbyn, Walfrid Mogren Kroken, Axel Andersson Öjd Låbyn, Olof Fredrik Nilsson Wassbotten, Johan ? Wassbotten, Nils Andersson Wassbotten, Otto Hansson Låbytorp, Hugo Johansson Lerbyn, Fridolf Olsson Låbytorp. Okänd. Sittande från vänster: Okänd, Adolf Jansson Låbytorp, Lars Nilsson Låbytorp, Olof Danielsson Låbytorp, Erik Dahlström, Daniel Dahlström, Otto Dahlström, Anders Olsson Låbytorp, Karl ?, Okänd.
Erik Dahlström, som nog var den mest drivande av bröderna, omkommer 1917 i en drunkningsolycka när han höll på med flottning av timmer i Låbysjön. I samband med detta upphör snickeriverksamheten 1918 medans sågverket säljs till Gustav Larsson i Byn. I Anders Edestams redogörelse om vattensågar i b.la. Mo skriver han att sågen stod kvar till ca.1920 men enligt ortsbor var den nog kvar till 1940. Karl Andersson och hans bror Hilding Andersson var båda med och arbetade på sågen. Hilding var både stabbläggare och sågare och han var född 1906 så då var nog sågen kvar längre än till 1920. Timret flottades från Wassbotten ner till utloppet ur Låbysjön och via ån ner till dammen. Både Valter Nilsson från Nygårdskullen i Låbyn och Hilding Andersson från Smedserud, senare Låbyn, har berättat att när de flottade blåste det upp och de hamnade i fel vik av sjön.
Källor: Anders Edestam Hembygden 1954, berättelser och hörsägner nedtecknade av Gunnar Sandberg. Foto: Privat.
