Dalsland/Tydje//Tingshuset (Torpane)

Artikel införd i Örnäsposten år 2000. Tingshuset i Åmål invigdes 29 november 1926.

Den 1 maj 1999 införlivades Åmåls tingsrätt med Vänersborgs tingsrätt och upphörde därmed att existera som självständig domstol. Tingsrätten omfattade vid upphörandet Åmåls, Bengtsfors och Dals-Eds kommuner och hade i princip haft denna omfattning i flera århundraden med det undantaget att till domsagan den 1 januari 1948 förts även Åmåls stad, som dessförinnan i likhet med alla andra städer haft egen domstol.

Med hänsyn till att en epok gått till ända i och med nedläggningen av Åmåls tingsrätt finns det anledning att något redogöra för hur rättsskipningen historiskt sett varit organiserad i Dalsland och då i synnerhet i den norra delen av landskapet.

Enda domsagan på Dal

Det svenska domstolsväsendet har sina rötter i den allra ursprungligaste samhällsbildningen och har utvecklats successivt under en mer än tusenårig period. Det grundläggande geografiska begreppet sedan 1200-talet när det gäller bland annat rättsskipning är häradet. Ordet härad återkommer i begrepp som häradsrätt, häradsdomare och häradshövding, benämningar som använts ända in i vår tid. Landskapet Dal var länge en enda domsaga, som bestod av fem härader: i söder Nordals, Sundals och Valbo härader och i norr Tössbo och Vedbo härader. År 1716 beslutade Karl XII att landskapet skulle delas i två domsagor. På grund av att häradenas representanter i bondeståndet klagade på denna uppdelning kom den att få sin fullbordan först 1770. Från denna tid har den norra domsagan, som omfattade Tössbo och Vedbo härader, bestått. Det finns en någorlunda fullständig förteckning över samtliga domare i Dalsland från 1378 fram till uppdelningen år 1770. Från sistnämnda år fram till dess att Åmåls tingsrätt upphörde har domsagan haft 17 häradshövdingar eller lagmän.

Från början var domstolsväsendet organiserat olika för landsbygd och för städer. Detta innebar att den norra domsagan vid tillskapandet inte innefattade Åmåls stad. Där sköttes istället rättsskipningen av en rådhusrätt med borgmästaren i spetsen. Som tidigare nämnts införlivades rådhusrätten den I januari 1948 med Tössbo och Vedbo domsagas häradsrätt, pä 1970-talet namnändrad till Åmåls tingsrätt. Den siste borgmästaren i Åmål, som sysslade med dömande verksamhet, var Ragnar St. Cyr. Han var född 1868 och blev borgmästare 1908 och var, när rådhusrätten upphörde, 80 år och alltjämt i tjänst. När rådhusrätten i Åmål upphörde hade den funnits sedan 1 april 1643.

Tingshuset 202 år i Tydje

I äldsta tider samlades menigheten till ting utomhus men så småningom kom beslut om att tingshus skulle byggas och underhållas av tingshusbyggnads- skyldige, dvs samtliga skatt skyldiga i en domsaga. För Tössbo härad uppfördes ett tingshus i Torpane i Tydje socken på den plats där Tössestugan nu ligger. Detta tingshus användes från den 26 juni 1648 till den 22 december 1849, alltså i 202 år. För Vedbo härad låg tingshuset i Alltorp i ödskölts socken och det användes frän 1693 till 1941, då tingen flyttades till ett nybyggt tingshus inne i Bengtsfors. Tingshuset i Bengtsfors var i bruk fram till början av 1990-talet, varefter innevånarna i den västra delen av domsagan fick åka till Åmål på ting. Såväl i Torpane som i Alltorp sattes 1961 upp minnesstenar för att utmärka de gamla tingsställena.

Anledningen till att tingshuset i Torpane inte användes längre än till 1849 var dess dåliga skick. Av ett besiktningsinstrument från en besiktning som gjordes vid denna framgår bl a:

"Det inhämtades att detta tingshus blott för några år sedan undergått en kostsam förbättring men att, då det endast bebos och begagnas omkring 17 å 18 dygn om året samt är, oberäknat dörrarnas tillstängning, under mellantiderna utan värd och tillsyn samt saknar tid efter annan behövliga förbättringar är det givet att huset inredning snart ef­ter senaste verkställd reparation visserligen behållit ett passabelt utseende, dock kan det ej jävas, att de för avsedda behovet icke vida­re kunnat användas, då icke alle­nast nämnd och parter hava an­språk på att under sitt vistande å tinget begagna sådant rum som fredar mot köld och luftdrag och därav uppkommande förkylning, som merendels medför vidriga följ­der och oftast livstidslånga kräm­por, utan hava häradsborna ock skyldighet att år Herr Domhavanden tillhandahålla sadant tingshus, att han jämte biträde kan utan äventyr för liv och häl­sa däri vistas under tingen, vilket nu inte varit fallet, då Herr Domhavanden för att i någon mån fö­rekomma sjuklighet varit tvung­en att å gästgivaregården skaffa sig logi under nätterna, vilket dessutom är tidsödande och obe­kvämt, omständigheter som icke bör förbises vad angår en så be­skaffad ämbetsman".

Besiktningsmännen räknade med att byggnaden skulle kunna sättas istånd för 277 rdl. 8 sk, i vil­ken kostnad även var inberäknat inköp av möbler. I samband med att hösttinget i Torpane avsluta­des den 22 december 1849 be­stämdes också att de föreslagna reparationerna skulle göras och att också ett nytt hemlighus skul­le uppföras.

I avvaktan på att reparatio­nerna kunde genomföras hyrde häradsrätten in sig i rådhuset i Åmål. Några reparationer av tingshuset i Torpane kom dock nya tingshuset skulle uppföras och alla socknar som ingick i domsagan kämpade för att få tingshuset inom sitt område. 1911 fick domsagan en ny häradshöv­ding som hette Karl Mellén. Han tog sig an tingshusfrågan med kraft och menade att det skulle ligga i Åmål och man förmådde även Åmåls stad att kostnadsfritt upplåta den tomt, där tingshuset nu ligger. Ombuden i tingshus- byggnadsskyldige motsatte sig att tingshuset skulle byggas i staden och ansåg istället att det skulle ligga inom häradets område. En­dast ombudet från Fröskog dela­de uppfattningen att Åmål var den för alla häradsbor lämpli­gaste platsen för det nya tings­huset.

I detta läge skrev häradshöv­ding Mellén till Justitiekanslern och påpekade att han inte längre kunde ta ansvar för alla arkiv-handlingar, som dittills måst förvaras i häradshövdingarnas bostäder. Detta tog tydligen skruv och 1914 beslutades tingshus- byggnadsskyldige att uppföra ett nytt tingshus med kansli- och arkivlokaler i Åmål.

Nytt tingshus

På grund av första världskriget kom någon byggnation inte igång förrän 1925 och det nya tingshuset kunde invigas i november 1926.1 sitt invigningstal konstaterade häradshövding Mellén att häradet fått "ett i alla avseenden förstklassigt uppfört, förnämt och vackert tingshus". Att det stämmer än idag kan var och en se.

Det är dystert att detta fina tingshus inte längre används för sitt ändamål. När tingsrätten införlivades med Vänersborgs tingsrätt utlovades att allmänna ting skulle hållas i Åmål ett par dagar i månaden. Så skedde också under hösten 1999. Av ekonomiska skäl användes dock inte tingshuset utan särskilda i polishuset iordningsställda lokaler. Av olika anledningar upphörde Åmål att vara tingsställe redan från och med det senaste årsskiftet Detta innebär att innevånarna i Åmål, Bengtsfors och Dals-Ed i fortsättningen måste åka till Vänersborg när de vill besöka tingsrätten eller när de kallas till ting.

Omorganisation

Avslutningsvis skall något sägas om bakgrunden till att Åmåls tingsrätt införlivades med Vänersborgs tingsrätt.

Såsom domstolsväsendet var organiserat fanns i början av 1900- talet många små häradsrätter och rådhusrätter och den omorganisation av domstolsväsendet, i vilket nedläggningen av Åmåls tingsrätt är ett led, kan sägas ha inletts redan på 1920-talet genom en lag om införlivande av små rådhusrätter med omkringliggande landsbygdsunderrrätter. År 1966 kvarstod 115 häradsrätter och 33 rådhusrätter.

Domstolskommittén, som förberedde det som sedan blev 1371 års tingsrättsreform, föreslog att antalet underrätter skulle begränsas till 86. Denna begränsning blev dock inte genomförd i sin helhet och i början av 1990 fanns alltjämt 97 underrätter. Genom 1971 års reform fick dock alla underrätter - oavsett om det var frågan om en rådhusrätt eller en allmän underrätt på landsbygden - beteckningen tingsrätt. Domstolscheferna, som tidigare kallats häradshövding på landet och borgmästare i städerna, kom i stället att kallas lagman. Det kan erinras om att det redan 1971 förelåg ett beslut om att Åmåls tingsrätt skulle införlivas med Vänersborgs tingsrätt men beslutet upphävdes denna gång genom riksdagens slutliga ståndpunkt i frågan.

Diskussionerna om den framtida domstolsorganisationen har hela tiden pågått. I en tid när storskalighet prioriteras synes en begränsning av antalet tingsrätter ofrånkomlig. Förslag om i stort sett en halvering av antalet tingsrrätter föreligger. Det skulle här föra alldeles för långt att gå närmare in på från vilka utgångspunkter diskussionen förs. Frågan är dock kontroversiell och något helhetsgrepp för att förändra domstolsorganisationen har inte tagits. Man får för närvarande räkna med att frågan om en underrätts fortsatta bestånd aktualiseras och prövas i samband med att nuvarande dom- stolschefer går i pension.

Jon Jonsson