Kung Kåres hög

På en åker i Bolstad, i närheten av den slingrande Lillån, ligger en gravhög från järnåldern som brukar kallas Kårebyhög eller Kung Kåres hög. Med sina 24 meter i diameter och 2 meters höjd är den en av Dalslands största högar. Vem som begravts i högen vet man inte, men högen har i alla tider lockat fram den folkliga fantasin och bidragit till en yvig samling berättelser om vem som vilar i den mäktiga graven. Flera av sägnerna handlar om en skoningslös kung, som en gång ska ha plågat befolkningen i trakten.

1843 reste fornforskaren Richard Dybeck i Dalsland för att nedteckna folksägner. Han träffade då bonden Nils Bryngelsson Lindmark, som berättade att den grymme kung Kåre var begravd i högen. Dessutom skulle kung Kåres drottning vila i en mindre hög i närheten. Liknande historier har sedan fångats upp och nedtecknats av flera andra personer. Dalslandsskalden Richard Nilsson från Dalbergså, skildrade högen och dess påstådda upprinnelse i flera av sina dikter.

Det sägnerna berättar är att Kung Kåre i forna tider regerade i området och satte skräck i sina undersåtar. Sitt rike styrde han med järnhand och han var så blodtörstig att han varje dag krävde att få se ett avhugget huvud. Till slut samlade sig folket för att få slut på skräckväldet: de dräpte både kungen och hans män och så mycket blod flöt den dagen att Lillåns vatten färgades alldeles rött.

Enligt lokal tradition begravdes kung Kåre inlindad i en fäll av älgskinn eller oxskinn. Från fällen får han plocka ett hår vart hundrade år och när inga hår finns kvar har han sonat sina brott. En gammal visa som tidigare sjöngs i bygden löd: ”Kung Kåre ligger i Kåreby hög, han tar ett hår vart hundrade år. Han sade: det lider, det lider”.

Trots högens betydelse i den folkliga traditionen har den inte alltid behandlats med aktning. Tidigare tändes påskeldar på gravhögen och den skändades vid ett tillfälle av skattsökare. Träd har fått växa upp på högens krön och den intilliggande Drottninghögen har nästan helt plöjts ner av jordbruk.