Västergötland/Norra Björke/ArturTengvall
Nedanstående text är en avskrift av dokument som Artur Tengvall skapade ca 1984. Texten är exakt översatt fråm Arturs noteringar, inga rättningar av meningsbyggnad. stavning mm är gjord.
Av Artur Tengvall 1 maj 1984 N.Björke
Jag är gammal nu och lever blott på minnen så börjar en gammal visa, det tykker jag passar bra att sätta som ingång till dät som jag här skall redojöra för och brätta om närmar är 80 år då är minnena från barndomen ganska många, dät är nog bäst att börja där jag är född och uppväxt í min ungdom hette stället Rävbrännet dät var 1922 som Axel Dalberg köpte stället som då fik namnet Solängen där är jag född 1903 när man åker vägen in till Vedmaden som ännu finns kvar på dän vägen fins två väldigt gamla boplatser dät första är dät så kallade Fransetorpet så har det hetat i hundra år tror jag namnet Fransetorpet kommer från min morfar som hete Frans Tengvall min mamma Sofia, föddes där 1864 min morbror föddes där 1856 när han jifte sig flyttade han från Fransetorpet och aränderade en bit jord på Rävbrännet och bygde en stuga där han var skomakare han blev tidigt änkeman då flyttade min mamma till honom när jag var några år gammal flyttade min mamma till Tunhem och jifte sig, då blev morbror ensam för andra gången män då flyttade en annan syster till honom, dät var min moster Beata när mamma flyttade till Tunhem så fick jag följa med men jag länktade tillbaka, så jag kunde inte stanna kvar där, så innan jag hade börjat småskolan, så kom jag tillbaka till morbror och moster på Rävbrännet, så blev jag kvar där, så länge som dom levde morbror, jic bort 1920, samma dag som jag fyllde 17 år, ett bra minnesmärke kan man kalla dätta. moster Beata jick bort 1921 j på juni månad, så blev jag ensam .jag kunde inte bo kvar där i ensamheten, när jag bara var 18 år gammal, så jag flyttade till släd och blev dräng där därett tag, min morbror har berättat, att när han var unjefär 5 år gammal då planterade han en liten björkplanta vid det gamla stenhaget, som ännu finns kvar, dät var ungefär 1850 som dätta blev jort, och dän växte och blev med tiden ett riktigt jätteträd som stod kvar långt äfter år 1930, dät gamla Fransetorpet var ganska stort och välskött på den tiden, dom kunde ha 3 kor och en gris en häst och höns, så har morbror berättat för mig, män i vår tid när det inte fins någon som vill bruka dom gamla åkrarna, då kommer dän självplanterade skogen ock breder ut sig, år äfter år, som till sist helt döljer dom gamla åkrarna som våra fattiga förfäder med svett och möda har odlat upp, och vinden dän susar i träden likadant nu, som dän alltid har jort, män det är inte bara dätta som man märker, dät blåser en annan vind idag, dän hör man inte men den känns dästo mer, det blåser en vind som är mättad av vemodets dystra tankar, för den som har sinne för ett jupare tänkesätt, män minnena äfter dät gamla Fransetorpet, dom lever kvar, ännu kan man se var stugan låg och ladugården har stått, samt potatiskällaren, brunnen och dän stora björken, när man sedan fortsätter på vägen till Vedmaden, då kommer man till det gamla Pärsetorpet, troligtvis hette han Pärsson som bodde där. jag har ett litet minne från min tidigaste barndom, från dät stället, ännu kan man se var stugan och ladugården har stått, där finns också stenhag som ännu fins kvar, man kan se var åkrarna ligger, som nu är överväxta med skog. dom hade en son, som hette Edvard, som var bosatt i Hallevadet, han var skomakare, han var gift ock hade två söner, Pär och Ivar. Ivar han studerade till präst och blev med tiden kyrkoherde i skaraborgs län och äftersom han var född och uppväxt i Hallevadet så tog han sig namnet Hallerbäck, när man svänger in på vägen till Hallevadet så är där en sommarstuga uppförd på senare tid, där bakom fins en gammal boplats, där bodde en gammal man som jag mins lite grand från min barndom, dom kallade honom för Anders Magnus i Hallevadet, hadde varit eldare och orgeltrampare i kyrkan, det var naturligtvis innan jag var född när man fortsätter till Änghagen, där bakom fins en, gammal stuga, där bodde Manne och Lotta Svensson dom var inte gifta, manne han var korgmakare, på den tiden fans det gott om enbuskar i skogarna som han klöv tunna stickor av och flätade ihop till korjar, han hade ett öknamn också, ”Muntermanne” dät var stor efterfrågan på muntermannes korgar. sedan bodde Fritjof Svensson ensam i stugan, tils han en natt tog död på sig med sömntabletter, han var några år yngre än jag, han var född i Änghagen, hanses broder Sigfrid, som då ägde Änghagen, han var min skolkamrat, han var 10 dagar äldre än jag, ett bra minnesmärke, brödernas föräldrar dom hette Frans och Sara Svänsson, där får jag vända om till Härrängen mellan Härrängen och Östergården fins en boplats, han hette Torpenberg och hans fru Beata, dom hade inga barn, när Beata blev ensam flyttade hon till Storemålet, mellan Johan Pärssons och alebacken, där bodde Olof Sjögren med sin fru Amanda och barnen (sönerna) Karl ,Ällen och Äster, dom är alla döda för längesedan, bakom den gamla stugan vid Boksviken fins en gammal boplats jag vet inte säkert, män jag tror att dät var föräldrar till dom båda systrarna som bodde i den lilla stugan, och sedan längre bort fins en boplats som hete Vindelbäcken, där finns ännu en väldigt gammal stuga som har börjat att falla ihop, sedan flyttar jag mig upp till Lamboslätten som ligger bortom Brandstorp, och där borta, en liten bit hitom träskosvenssons stuga, där bodde en stenarbetare som hette John Johansson, hos honom var jag många gånger i min ungdom, därför att vi var lite släkt, på så sätt att min morbrors fru och Johns mamma, dom var systrar, män vad betyder träskosvenssons, dät är inte svårt att förklara, han som bodde där han gjorde träskor och sålde, dät har varit åkerjord till dät stället så dom kunde ha djur. stugan och ladugården finns kvar, dät är en Göteborgare som heter Järnbom som äger stället nu, dät är den stugan som jag på senare tid har renoverat så att dän kan användas till sommarbostad. sedan får jag börja där jag nu bor, dät gamla Möjjemossen, så hette dät förr, dät var 1933 som jag flyttade hit och köpte stället, som då fick namnet Björkängen, här bodde Tildas föräldrar i en gammal stuga med halmtak, dom hade en ko, en gris och några höns, här strax intill fins det fyra stycken gamla boplatser, dän ällsta ligger alldeles intill den gamla järnvägsbanken, där bodde en gammal gumma som dom kallade Plutesara, den stugan var borta redan när dom byggde järnvägen 1914, och här bakom bärget, där bodde Anders och Mari Sjögren dom hadde inga barn Maria var syster till Oskar Jansson som bodde vid gamla folkskolan, församlingshuset, och strax intill Sjögrens där bodde skepparn och hans fru Britta, jag vet inte hans riktiga namn, någon har berättat har berättat att han hadde varit anställd på en båt på vänern jag har inget minne av honom, män hans fru Britta minns jag, hon bodde ensam i stugan i många år och längre bort där vägen går till Myggebo, där bodde Aron Tilander som var murare, och på dessa fyra boplatser, kan man tydligt se var stugorna och uthusen har stått, när man fortsätter på Myggebovägen kommer man till Ståckebäcken, där bodde Anna Karlsson som blev gift med Hugo Olsson, som var bror till Johan i Prästtorp, sedan kommer man till Slädmedsmaden, där fins två ställen som ännu är kvar ,och en bit längre in i ödemarken finns det tre gamla boplatser, det var en som dom kallade konduktör Vänberg, och Alida Johansson, och det tredje stället jortvadet, där bodde Hällström som var rallare när dom byggde järnvägen mellan Trollhättan och Nossebro. sedan går jag till Vedmaden där Jansson bodde på senare tid, där bodde Nils och Ingrid Andersson som var föräldrar till Josua Velen, dät var när Josua startade affären i Björke samhälle, som han tog namnet Velen och en bit längre bort i skogen ligger det gamla Repelsbotorpet Lövdalsmaden, som finns kvar, män som har stått öde några år sedan går jag fram till Velens och fortsätter till Sålebo, där fins också några ställen, män innan jag börjar där så borde jag nog nämna att i min tidiga barndom, då fanns det ingen landsväg mellan Björke kyrka och Sålebo, där var bara en hästväg som bönderna använde när dom skulle åka till vattenkvarnarna i Åsaka och väderkvarnarna i Björke för att mala sin säd, det var när jag började småskolan som dom började bygga en grusväg till Sålebo, sedan däss har dän blivit breddad och förbättrad många gånger, än i dag, kan man på några ställen se var den gamla krokiga hästvägen har gått. på vägen till Pärsbo mellan Högadal och Haraldsons där bodde en gammal gumma som dom kallade ”murejohanna”, därför att hon hade varit gift med en murare, sedan fortsätter jag till Gunnarsbo, där vägen går till vänster, dät är drygt en kilometer till Tranemaden, där Gustav och Axelia Karlsson bodde, dom husen fins kvar. Gustav var broder till John Karlsson i Sandliden som nog dom flästa vet, och en liten bit innanför Tranemaden där bodde där bodde dän så kallade Malesvante i Nybacken det var naturligtvis ett öknamn han hette Svante Johansson och hans fru Sofía dom hade lite jord så att dom kunde ha en ko och höns, dom hade fyra barn Karl Mia Hälga och Harald som var min skolkamrat och läskamrat, när man fortsätter en bit längre bort i ödemarken då kommer man till det så kallade Aspet (Römad) där bodde Olof och hans fru Matilda, dom hade mycket jord till dät stället så det var arbetsamt för Olof att sköta dätta, han var delvis invalid, när dom blev gamla hyrde dom hos Bergstrands vid järnvägsstationen, husen vid Aspet är för längesedan borta sedan kommer man till ett ställe som dom kallade Grankärret, jag vet inte vad dom hette för jag har bara hört namnet på stället dom hade två döttrar Äster och Ällen. Äster var piga på Repelsbo när jag var dräng där, sedan är det väl några ställen till där borta i ödemarken Karl i Ljungliden, Arvid på Linnebacken, som var min skolkamrat sedan Kullbergs, jag vet inte vad stället heter, sedan Landbergs men jag vet inte namnet på det stället heller, men jag vet att Arvid Landberg var kusin till Johan och Hugo Persson, där får jag vända till Gunnarsbo igen, en bit bortom Gunnarsbo där Bredängsån går intill landsvägen där inne i skogen bodde Karl Johansson med sin familj tils huset brände, då var Västbylund till salu stället intill där jag bor, sedan en bit bortom Engströms i Bredäng på samma sida av landsvägen, där bodde en som hette Äng, dät var far till den på senare tid så kallade Ängebätty, som på sin ålderdom bodde på vinden i den gamla folkskolan sedan en bit längre bort där landsvägen går över Bredängsån, där är en väldigt gammal boplats där bodde föräldrarna till Härrman i Lövdalsmaden, och där får jag vända och taga en tur på järnvägen från Björke till Åsaka när man kommer en bit bortom Lärkebo, på höger sida där är ett ställe som heter Björnmossen, jag mins från min ungdom en gammal gumma som hette Kristina som bodde där, vem som äger huset nu det vet jag inte, sedan är det inte långt kvar till Forsbäck, där Gustav och Manja bodde, där bodde John Forsbergs föräldrar, där den gamla ladugården står kvar ännu, och intill järnvägen där vägen svänger upp till Forsbäck där stod en gammal stuga jag tror att dom kallade det för SkryteSvens, sedan går järnvägen över Bredängsån sedan är det inte långt kvar till den gamla hållplatsen Kroken där Karl Eklöv bor på höger sida och på vänster sida en bit in i skogen där är Hjalmar i Lärkebo född jag vet inte om stugan fins kvar och en bit längre bort på höger sida där bodde för längesedan en som hette Svanström som arbetade på järnvägen och till sist så skall jag taga en tur på landsvägen mellan Trollhättan och Grästorp när man kommer till Håsten och svänger mot Trollhättan, i trädgården hos Axel Andersson där stod en gammal stuga som jag minns från min ungdom när man far allt igenom alla kurvorna genom Håstenskogen, där som åkermarken börjar till vänster går en väg in i skogen till ett ställe som heter Klingemaden där bodde en som hette Bolinder och hans fru Mia det är samma Mia som jag förut har nämnt hon var syster till Harald min skolkamrat som bodde innanför Tranemaden det är länge sedan jag var framme vid den stugan där får man inte åka bil fram till stugan så nu för några dagar sedan när jag åkte bil med en bekant då var vi där för att se om stugan fanns kvar där gjorde den jag såg att där var nya gardiner vid fönstren för övrigt vet jag inte vem som äger stugan där är stora åkermarker vid stugan som är i bruk när man åker ut till landsvägen igen så är det på höger sida en gammal boplats man ser ingången till den gamla stenkällaren intill vägkanten och en bit hitom står en gammal milstolpe när jag fortsätter mot Börsle en bit bortom där Hilbert Olsen bor där är en gammal boplats på höger sida av vägen och en bit längre bort framför dom båda nya bostadshusen på höger sida strax hitom den skarpa landsvägskurvan har det stått en stuga på vänster sida vid vägkanten som jag mins där får jag vända till Håsten och fortsätta en bit på vägen mot Grästorp en liten bit bortom Vittlands i Vittene där bodde en murare som hette Hagberg på vänster sida kan man se var stugan har stått en bit bortom Arne Olssons i Vittene på höger sida där bodde Karlsson som eldare och orgeltrampare i kyrkan, en bit längre in i skogen där bodde John Andersson som var min medhjälpare vid kyrkan stugan fins kvar men är obebodd sedan John på grund av ålderdom flyttade till Trollhättan för övrigt så fins det åtminstone tre stugor till i skogarna bakom Brandstorp och Hökhammar och intill järnvägen när jag åker fram till samhället där som dom har byggt ett nytt hus där bodde tre döttrar Agda Hulda och Hedda till Olof Grönkvist och hans fru Johanna som jag mins från min ungdom sedan vet jag inget mer att berätta om jag är inte riktigt skrivkunnig jag får många stavfel när jag skriver jag har inte satt raka stora bokstäver till alla namn män det har nog inte så stor betydelse dät blir nog inte Kungen eller Sylvia som skall läsa detta det blir nog bara några mer eller mindre begåvade Björkebor som läser dätta, dätta är en liten bit av den beska humor som jag är begåvad med när det blir aktuellt att besöka dessa platser så vill jag gärna följa med men det får räcka med dom platserna dit man kan åka bil jag är för gammal att traska omkring i skogarna Hälsningar Artur Tengvall När du í vinterkvällens stjärnklara timmar beskådar himlarymdens ändlöshet där alla stjärnor glimmar i tid och evighet knäpp då dina händer i vördnad inför urtidernas gud det är guds stora makt som styr och tänder himlaljusens stjärneskrud tänk hur juvligt det skall bli en gång när vi hos himlaljusens gode gud får höra änglakörens glada sång som står klädda i sin vita skrud Dikt av Artur Tengvall Sådana tankar kan man få när man är ute och går en vinterkväll detta är ju en vacker önsketanke det fins nog många som önska att det vore likadant i verkligheten men så är det naturligtvis inte för det finns ingen av denne tidens vetenskapsman som kan lösa religionens och skapelsens stora gåta där kommer nog inte att lyckas i framtiden heller män det fins nog något i detta som man inte helt och hållet vågar förneka det är en god tröst för många gamla som inte har så långt kvar till den eviga fridens viloplats på kyrkogården
Artur Tengvall (1985)
Artur Tengvalls förenklade släkthistoria Bragnum Flo Anders Persson Ingeborg Olufsdotter Anders f. 1695 Flo – Flo - Anders Andersson Tengvell, f. 1695 fru okänd Barn: Magnus, f. 1739, Abraham, f. 1748 Flo - Abraham Tengvall, f. 1748 Margaretha Hartman, f. 1747 Barn: Carl Fredrik, f. 1783, m.fl. barn Flo Karl Fredrik Tengvall, f. 1783 Catarina Svenad., f. 1791 Barn: Frans Titus, f. 1818, m.fl. barn "Fransetorpet" N. Björke , Frans Titus Tengvall, f. 1818 Anna Jonasel., f. 1820 Barn: Sofia, f. 1864, m.fl. barn ”Fransetorpet” N.Björke, Sofia Tengvall Barn: Artur oä f 1903 , av 9 barn "Räfbrännet" Artur Tengvall, f. 1903, Tilda (Påle-Tilda) f. 1903? Barn: Margit, f. ca 1930
Löfdalsmaden N. Björke Carl Olausson, f. 1793 Catarina Larsdotter., f. 1797 Barn: Anna Sara, f. 1823 av 3 barn Trökörna, Karl August Paul, Anna Sara, f. 1823 Barn: Karl och August (Pål-August) August(Pål-August), f. 1854 Beata f. 1851 Barn: Tilda (Påle-Tilda)
