Västergötland/Norra Björke/Kalle Glader
Kalle Glader
Kalle hade en broder, som övertagit och brukade deras barndomshem. Ett rum i huset fick han räkna som sitt.
Fast han drog jämnt med sin broder och beundrade sina fyra brorsbarn, så kände han sig ensam. Då brorsonen övertog gården fick han förbinda sig att låta Kalle ha kvar sitt rum hos dem. Till en början gick det bra men sedan syskonbarnen skingrats åt olika håll och det kommit en ny fru i huset kände han sig helt utanför och ville inte vara kvar där.
Slängdes ut av inbrottstjuvar
Kalle lärde till skräddare i sin ungdom. Han hade arbete vid ett skrädderi i staden (Trollhättan). Skräddarlokalen fick även vara hans bostad och nattlogi.
En natt blev det inbrott i skrädderiet. När tjuvarna fick se Kalle ligga där slängde de ut honom på gården. Där stod han i bara skjortan mitt i natten. Sedan ville han inte fortsätta där. Han blev också inkallad som vittne mot de misstänkta och tyckte sig känna igen dem. Några år senare då Kalle tillsammans med flera andra Björkebor på tåget var på hemväg från Trollhättan kom en man med bister uppsyn och förhörde sig bland några av passagerarna: Var bor den där lille gubben nu för tiden! Det var ingen som kunde lämna några upplysningar om den saken.
Höll på att bli gift och husägare
En gång i yngre dar hade Kalle börjat bygga sig ett hus i Björke. Han hade skaffat sig sällskap med en tös och tänkte bli stadgad karl. Då huset hade nått upp i fönsterhöjd svalnade kärleken och bygget avstannade. Detta hus blev sedan nedplockat och flyttat till Trollhättan. Några stenar i marken kan ännu i dag visa var det var placerat. I fortsättningen var alltså Kalle hemlös.
Till vårt hem kom Kalle många kvällar. Han fick ha en sängplats hos oss. När vi ätit på kvällen och han visste var han skulle ligga på natten, då kände han sig nöjd och belåten. Då berättade han alla möjliga roliga historier för oss och
Gick ute en hel natt
En morgon då far skulle fara till kvarnen gick han ut till stallet vid fyratiden för att hästarna skulle hinna äta innan de skulle spännas för vagnen. Då han kommit in i stallet rycktes dörren upp. Far undrade vem det kunde vara då han visste att hela familjen sov. Det var Kalle. Han hade gått ute och strövat hela natten. Kalle får väl gå in och lägga sig, sa far. Han frågade "hur mycke är klockan?" och då han fick höra att hon redan var fyra sa han: Då lägger ja mej ena stunn här ute i höt te dä blir moran.
En kväll då far varit ute sent och gett hästarna "nattfoder" - det var för övrigt en iskall och stjärnklar kväll - fick han höra steg ute på vägen. Han kände igen stegen och förstod att det var Kalle som var ute i kylan. Då ropade han på honom och han fick gå in och lägga sig.
De här besöken var förenade med en del besvär. I synnerhet för mor, ty det hände flera gånger att vi fick löss. Då blev det att tvätta och koka kläder varje dag tills vi blev fria från ohyran.
Sydde ibland
Kalle sydde kläder till oss om vi bad honom. Till mina bröder sydde han många par byxor. På en del ställen klagades det på att han aldrig gjorde färdigt det arbete han påbörjat. Hos oss hände det aldrig att han lämnade ett arbete förrän det var klart. Det var så roligt att se på då han skulle klippa till tyget.
Allra först gick han ut till magasinet där far hade en del verktyg. Så kom han tillbaka med en vinkelhake i handen. Med den vita kritan märkte han ut ett litet kryss på tyget, sedan la han på vinkelhaken och ritade några streck. Med utgång från dessa och med hjälp av måtten han tagit tidigare kunde han klippa ut rätt storlek och form.
När sömmarna var sydda skulle de pressas. Då gick han till vattenspannen och fyllde skopan, så tog han munnen så full med vatten att kinderna blev runda som bollar, sedan frästes vattnet ut över tyget. Så tog han strykjärnet från spisen och satte det på sömmen och så gick han ut en stund. Vi blev så rädda att tyget skulle brännas men det klarade sig alltid, och mor kollade så att inget kom till skada.
Om Kalle såg att vi hade blötlagt till tvätt kunde han komma in och säga: Ja la ner ena skjorta, ja såg att I ska tvätta.
Barnkär
En kväll fick vi besök av Kalles andre brorson. Han hade väl lite bekymmer för sin farbror. Nu hade han fått möjlighet att hyra en lägenhet och då lät han Kalle få ett rum hos sig. Så gick det ett bra tag. Kalle hjälpte till och var noga med att passa dags då Johan kom hem från arbetet, men han kom fortfarande till oss ibland på besök under dagtid. Då Johan gifte sig stannade Kalle mycket hemma hos sig och tyckte det var roligt med en ung kvinna i huset. När så första barnet hade kommit tyckte han det var så roligt att gå ut och köra barnvagnen. Det gick bra så länge pojken var riktigt liten men när han började vilja krypa ur vagnen kunde han ibland falla ur och hamna på marken, då blev det bekymmersamt för föräldrarna.
Så småningom fick Kalle inackordering hos en annan familj. Han fick sluta sina dagar i slutet av 1934. Elisabet Johansson
