Bombplanskraschen
|
Bombplanskraschen
| ||
|---|---|---|
 | ||
| Landskap | Västergötland | |
| Socken | Väne-Åsaka | |
| Namn | Bombplanskraschen | |
| Typ | Olycka | |
| Hemman | Velanda | |
| Koordinater | 58.206151,12.438755 | |
|
| ||
| Visa på | ||
| ekonomiska kartan | ||
| häradsekonomiska kartan | ||
| topografiska kartan | ||
| Google Maps | ||
|
Sockipedia.se - Lokalhistoria på nätet. | ||
Den dagen bombplanet slog ned
Den 30 oktober 1944 inträffade något mycket dramatiskt i Åsaka. Ett obemannat bombplan fullastat med sprängmedel slog ned nära Vissla. Här berättar Sven Andersson, som då var nio år, om hur människor och djur upplevde smällen. Med betoning just på upplevelsen. "Vad var detta! Jag blev nästan rädd, har Andersson nån snus?" sa en man som av den våldsamma tryckvågen vräkts omkull i det dike han höll på att gräva.
Jag var nio år gammal och hade gått från skolan i Kolebacken över skogen till Havresvedjan där min mor var och hjälpte moster Hulda att stortvätta vid källan. Jag satt och åt i köket där det fanns ett stort murverk med en stor rak skorstenspipa. Rätt som det var kom all soten ner ur skorstenen och ut i köket.Jag sprang ut och fick se en stor rökpelare likt en atomsvamp stiga upp över skogen. (Fast då visste jag förstås inget om atombomber.) Min mor sa att det hade kommit ett jättestort eldklot först. Är det Kobergs slott som exploderat, sa (eller tänkte) min mor. Vi sprang hem till Bockhagen. Där var två snickare, Johan Carlsson och Bertil Gustavsson som byggde till ladugården på baksidan. Min far var på väg till Koberg på kontrollföreningens årsmöte. Han var mitt före "Björkes" (Lunnevallen, huset finns inte kvar). Först åkte han baklänges av lufttrycket, sen sögs han framåt när luften kom tillbaka. När far fick se Vissla, trodde han att det hade smällt där, allt gammalt mjöldamm hade sugits ut ur kvarnen så att det syntes bara ett stort vitt moln. Vid Vissla träffade han mjölnaren Fritz Augustsson. Fritz fick låna cykeln för att fara upp till Tomthagen där Johan på Ramsebacken hjälpte honom att plöja. Johans hästar skenade till Kolebacken. Min far gick sedan över Ekelund, där var förödelsen stor. Inga fönster var hela och takteglet låg huller om buller på taken. Bakom ladugården stod en lerig figur. Det var Andersson så kallad "källshagare" bördig från Västervik. (Inte så få av de intagna på Källshagens sjukhus i Vänersborg fick komma ut och arbeta på bondgårdar i trakten.) Han hade grävt dike och hade tydligen ramlat ner i diket. Han sa: Vad var detta? Jag blev nästan rädd, har Andersson (min far) nån snus? Min far fick hälla över lite i hans snusdosa som han kunde ta när han hade tvättat händerna.
Ersättning från amerikanska staten Hemma i Bockhagen såg det bedrövligt ut. Alla fönstren var sönder, även spröjsarna var borta. Korna stod och åt hö med krossat glas. Takteglet hade hoppat upp på läkten. Snickarna trodde att ladugården hade rört på sig en halv meter. Aven i bostadshuset var alla fönster förstörda. På bordet i rummet stod en ölstånka full med dahlior, den gick i småbitar. Vi samlade ihop bitarna och en person i Trollhättan limmade ihop dem och stånkan finns kvar ännu. Skadorna på gården värderades av länsman och fjärdingsman. Amerikanska staten betalade på löpande räkningar för reparationerna. För stånkan fick pappa 50 kronor. Sammanlagt 72 fönster gick sönder. Trots noggrann städning kunde vi hitta flera glasbitar i ladugårdsväggarna många år senare. Många höll på med höstplöjningen och hästarna skenade av ljudet. Fridolf på Fäbron plöjde närmast nedslaget i Vissla. Han for i ån av trycket, kanske även hästarna. Ende personen som blev skadad var Gunnar Lövgren. Han plöjde och hade slagit tömmarna ett halvslag runt styret och blev hängande i tummen en bit när hästarna skenade. Pappa och morbror Algot brukade byta loghästar. Algot plöjde i kohagen och vår gamle Stjärnkapp höll igen Vega så att de inte sprang långt.
Delar av vraket togs till vara Fönster och dörrar fick tätas provi- soriskt med brädor och säckar. Barnen fick inte gå till nedslagsplatsen förrän andra dagen efter. På platsen hade det växt riktigt tät och grov skog. Nu var där en stor lerdamm och bergen omkring var renblåsta. En bit vid sidan stod en stor tall med toppen ner i en mosshåla och rotvältan rakt upp i luften. Många samlade skrotsaker bland annat vingstav, fyrkantig aluminium- profil som man gjorde dragsvänglar av. De var lätta och starka. Gummibitar av bränsletankarna blev slitsulor att spika under träskor. Hade planet flugit en kilometer längre hade jag knappast suttit här och skrivit detta.
Sven Andersson
Position finns topografiska kartan
1944 var andra världskriget inne i sitt slutskede men det experimenterades ändå med nya vapen och metoder. Amerikanarna gjorde "flygande bomber" av stora plan som proppades fulla med sprängmedel. De lyfte med en ensam pilot som sedan hoppade i fallskärm. Planet skulle fortsätta radiostyrt men man hade långt till träffsäkerheten hos dagens kryssningsrobotar. Så en "drönare - de ska ha kallats så på militärslang - som var ämnad för ett mål nere på kontinenten kunde störta i Väne Åsaka. Det kan tilläggas att den äldste av bröderna Kennedy - han som ”egentligen" skulle ha blivit USA:s president - dödades i en sådan
