Björkhagens dansbana

---

Socken: Ånimskog Hemman: Anolfsbyn Platsnamn: Björkhagens dansbana Typ: Dansbana Koordinater: [58.883960,12.501283] Visa på Kartbild.com

---

I mitten av 1930-talet kom några ungdomar i Anolfsbyn på idén att uppföra en dansbana vid Ånimmen. Den utvalda platsen låg på Bågas ägor och utgjordes av en vacker björkdunge som låg alldeles invid stranden. De mest fram­trädande i detta företag hette båda Karl Nilsson, den ene från Fammerud och den andre från Västra Berg, och eftersom de var lika händiga som entusiastiska byggde de med sina kamra­ters hjälp en åttakantig dansbana med orkester­utrymme och en kombinerad kaffestuga och ki­osk. Bland de vitstammade björkarna satte man upp bord och inför varje dans smyckades plat­sen med lövkransar och ballonger.

Björkhagens dansbana, som den döptes till, blev en populär festplats och folk strömmade till i en sådan omfattning som anolfsbyborna aldrig kunnat drömma om. Bussar och bilar fulla med förväntansfulla och danslystna ung­domar, men också en del medelålders, kom från Åmål, Mellerud och Åsensbruk och parkerade i långa rader uppe vid landsvägen. Sedan en pro­menad ner mot Björkhagen, där inträdet kos­tade 50 öre, och därefter fångades man upp av musiken och den romantiska stämningen bland björkstammarna, med den mörka skogen som fond mot väster och den ljusa skimrande vat­tenytan i öster, där motorbåtar kom glidande in mot stranden med glada och ystra passagerare som sattes i land och snart kastade sig in i dan­sens virvlar.

Flickor i vita blusar och och blommiga klockkjolar svängde om med kavaljerer i golf­byxor och rutiga strumpor. Vid borden servera­des kaffe av några av traktens flickor, och inne i kaffestugan arbetade Sofia på Fammerud och Telin på Båga för högtryck för att alla gäster skulle bli trakterade.

Över dessa glada och nöjeslystna människor höll fjärdingsmannen Johan Nilsson och ordningsvakten Herbert Ekeroth ett vakande öga, ty traditionsenligt var det en viss antago­nism mellan socknarna som måste få sitt utlopp under dessa danskvällar, och en hel del skärmytslingar förekom också mellan "Fröskogbusarna" och ånimskogsborna men några kon­frontationer av allvarlig art uppstod aldrig.

Snart var natten inne i sitt sena skede och det blev dags för de flesta att anträda hemfärden. Förälskade par smög sig ut i sommarnatten och några hamnade kanske i Lars på Bågas lada, där det nybärgade höet med sin förföriska dofter lockade till smek och älskog. I ladan låg kanske redan en yngling och sov ruset av sig efter att endast ha haft flaskan som sällskap denna som­marnatt, men de förälskade paren lät sig inte bekomma utan somnade i varandras armar ef­ter att ha kommit överens om att stanna över söndagen, ty på söndagskvällen var det åter dans på Björkhagen.

I fyra somrar gick dansen på Björkhagen, och under denna tid hade ett flertal orkestrar låtit sina toner flöda ut över Ånimmens vatten med den absoluta höjdpunkten då Lill-Göte från Åmål, en tioårig dragspelare, förtrollade alla med sin virtuositet. Han skulle sedermera bli den kände orkesterledaren Göte Vilhelmsson som tillsammans med hustrun och vokalisten Lily Berglund var mycket populära från slutet av 1950-talet och framåt.

Det fanns också lokala förmågor på musikens område som gick samman och bildade Björk­hagens egen orkester. Det var Haldar Anders­son på dragspel, Filip Sund på fiol, bröderna Sven och Karl-Axel Andersson på gitarr samt den tredje brodern Gösta på banjo.

När det glada trettiotalet gick mot sitt slut och det bistra fyrtiotalet tog vid, tystnade dansen, och den öppna platsen med de vita björkarna invaderades så småningom av granskogen. Dansbanan hade då rivits ner och ungdomarna hade funnit andra ställen där de kunde mötas på lördagskvällarna.