Grotteberget
-Platsbox- (OBS:Detta visningsformat är tillfälligt!)
Socken: Ånimskog
Hemman: Lilla Bräcke
Platsnamn: Grotteberget
Typ: Utsiktstorn
Grotteberget
Conny Källvik berättar:
"Grotteberget kallas även för Å-fjell på kartan. Om där funnits grottor tidigare trodde jag var osäkert. Men min bror (...) har nu berättat att han hittat en grottmynning c:a 30 cm i diameter som han som barn kunde åla in i och kunde få plats inne i den lilla grottan. Men som om den förklaringen inte skulle bära har jag en annan version på lut. Förr i tiden ställde man ut gröt åt tomten, ”gröt vid berget”. I folkmun skulle detta sedan blivit Grötveberget och slutligen Grotteberget.
På krönet av Grotteberget byggdes ett trätorn, kanske 15 – 20 meter högt, där lottorna utförde bevakning mot främmande flyg under beredskapsåren. Tornet är numera rivet och ersatt av en stålkonstruktion. Per-Albin Hansson sa att Sveriges beredskap var god. Kanske det, men försvarsresurserna var begränsade. Det sägs att Hitler frågade Gustaf V om han fick låna flygplan, varvid repliken kom: -Vill du ha bägge?
För oss barn blev det tradition att fira påsken uppe i tornet. Tornet var stagat med långa vajrar och ibland gungade vi i gång det under häftiga svajningar. Vi brukade skjuta smällare och raketer, vi sköt också med karbid och acetylen. Däruppe i mörkret kunde man också se påskbrasorna flamma runt om i bygderna. Ibland sköt skeppare Sörqvist upp nödraketer, vilket var effektfullt.
Vi gjorde också bomber med en blandning av klorex och socker, men den högexplosiva mixningen var riskfylld att hantera. Grotteberget var förr mycket rikt på smultron, dessa sommarens ljuvliga budbärare. Min far visade mig platserna. Men där låg också huggormar och gassade på var och varannan sten i solskenet. Jag var rädd, men det tycktes inte bekomma min far. Det var inte ovanligt att vi snart kunde plocka ihop någon liter. Vid bergets fot växte vid den tiden också blåsippor i mängd som bildade blåa mattor. Numera finns ännu några kvar, men vitsipporna har tagit överhanden i försurningens tidevarv.”
https://conny.poille.se/nytt12.pdf
Flygspaningstornet på Grotteberget.
Bevakningen av luftrummet skedde från det närbelägna Grotteberget eller Åfjäll, som det står på kartorna. För att få fri sikt hade ett bevakningstorn av trä byggts där. Detta var ca 15 m. högt. Tornbyggnaderna Tornbyggandet var nog planerat oavsett krigsutbrottet.
I ortspressen den 19 juni 1940 kunde man läsa: ”Brandtornsinvigning i Ånimskog i söndags 16/6 hade samlat omkring 300 deltagare, och blev i alla avseende lyckad. Invigningsprogrammet inleddes med att godsägare Oskar Hulthén, Ö. Korsbyn, i ett hälsningsanförande omnämnde syftet med bevaknings- och turisttornet, samt lämnade en kort redogörelse för dess uppförande. Rektor J. Fremling höll därefter ett med stort intresse åhört fosterländskt anförande. Vidare förekom musik och sång samt servering, ombesörjd av den nybildade lottakåren.Till slut blev det allmän tornbestigning och den storartade utsikten över Dal och Värmland beundrades”.
Det byggdes faktiskt två torn på platsen. Det första, som byggdes, var några meter högre än bevakningstornet och utgjordes av en helt öppen fackverkskonstruktion av grova stockar. Någon trappa eller stege fanns ej, utan personalen, som skulle upp i tornet, fick klättra på fastspikade ”tvärslår”. Säkerhetstänkandet var inte särskilt utvecklat vid denna tid. Detta torn byggdes i samband med de geodetiska mätningar, som då genomfördes. Tornet byggdes över Grottebergets triangelpunkt.
Den relativt branta stigen upp till Grottebergets högsta punkt (med vy över Furusjön, Ånimmen och Vänern) är cirka 250 meter lång.
Ytterligare info finner du här
Text: Lars Lundin
