Lilla Bräcke
-Platsbox- (OBS:Detta visningsformat är tillfälligt!)
Socken: Ånimskog
Platsnamn: Lilla Bräcke Typ: Hemman Koordinat nord: 58.896743 Koordinat öst: 12.567801 Visa på Kartbild.com
Lilla Bräcke skattehämman omnämnes första gången i jordregistret år 1540 under namnet "Litlabrecka". År 1600 nämns det som "Lillebrecke" och 1736 som "Lillebräcko", som senare utvecklades till dagens Lilla Bräcke. Namnet är en böjningsform av det gamla ordet ”bräcka”, som betyder brant backe.
Äldsta tiden
Ägare och boende på gården har under gången tid, till allra största delen, varit s k herrskapsfolk. Här följer en förteckning över personer, som ägt och bott på Lilla Bräcke:
- 1736 Carl Märling och hans hustru Lisa Frykman
- 1741 Mårten Ols
- 1747 Junker Grillson
- 1752 Furir Nils Frisk och hans hustru Greta Berg
- 1780 Magnus Beckman med hustru Maria Katarina Wallin
- 1792 Välborne Ryttmästaren Tomas Eggertz med hustru Lovisa Kristina
- 1806 Fanjunkare Eric Norstrand
- 1816 Änkefru Liljestjärna - mor till majoren August Edvard Liljestjärna - postmästare i Åmål och veteran från 1808-1809 års krig i Finland
- 1827 Lagmannen och häradshövdingen Thure Eneroth, född i Ånimskog 1782. Han dog på Lilla Bräcke 1841
- 1856 Fabrikör Olof Wallman med hustru Cristina och deras barn
Familjen Wallman var de sista ägarna, som bodde på Lilla Bräcke innan den övergick till att bli ålderdomshem. Under familjen Wallmans tid bodde även kommissionslantmätare Olof Bäverfelt med familj på gården. Bäverfelt var svåger med Olof Wallman. 1875 - 1905 ägdes gården av Olof Wallmans två döttrar Carolina Cristina och Maria Elisabeth, vilka kallades för ”Mamsellerna”, av folket på bygden.
Under Wallmans och Bäverfelts tid odlades ett livligt sällskapsliv på gården med utflykter, kalas och promenader i de vackra omgivningarna runt gården.
Promenadvägar anlades i hagarna och längs sjölandet bersåer och rastplatser där det var vacker utsikt. Där planterades också många, för trakten ovanliga växter och blommor. Man kan än i dag finna en del av dessa ute i terrängen runt gården. En predik- eller talarstol sattes upp på en vacker plats i gårdens närhet. En son till Olof Bäverfelt, som studerat till präst brukade hålla gudstjänster för gårdens folk och nyttjade då predikstolen.
Ålderdomshemmet skapas
Brukspatron Adolf Unger förvärvade gården 1905 av "Mamsellerna” Wallin och skänkte den till Ånimskogs socken för att användas som ålderdomshem för socknens gamla. Gården mottogs med tacksamhet av sockenmännen, som det står i protokollet från sockenstämman. Efter renovering av huvudbyggnaden kunde den tas i bruk för sin nya uppgift 1906.
Många av Ånimskogs gamla har här framlevt sina sista dagar i en förhållandevis dräglig tillvaro. De som orkade och ville fick hjälpa till på det, till gården hörande jordbruket - en miljö, som de flesta av åldringarna kände sig hemma i. Arbetet kunde betraktas som den tidens terapi.
Under åren 1906 - 1964 var det i genomsnitt 20-talet pensionärer, som bodde på hemmet. Även mentalt sjuka personer fick vistas där och i de fall dessa blev så svårskötta, att personalen inte kunde ta hand om dem på normalt vis, då placerades de i den så kallade ”Buren" - ett rum uppbyggt av 2 x 4 tums plankor inte tätare än att dagsljuset silade in mellan springorna. "Buren" som var placerad i flygelbyggnadens östra del, vid den östra väggen saknade fönster. Vid en renovering av byggnaden 1935 flyttades ”Buren” till norra väggen och försågs med ett fönster varigenom den blev mer lik ett vanligt rum. Den finns kvar än i dag i samma skick som 1935. Det var många olyckliga människor, som vistats där under årens lopp i väntan på att plats kunde beredas dem på något mentalsjukhus, vilket kunde ta månader och till och med år.
Boningshusen på gården är intressanta. Huvudbyggnaden som är en större bondgårdsbyggnad är troligen uppförd under 1700-talets senare hälft. Den genomgick en större renovering 1931 och fick därmed till sitt inre en mera lämplig utformning med tanke på den verksamhet, som bedrevs i huset. Två murar revs och de öppna spisarna, som varit enda värmekälla ersattes med centralvärme. Den stora salen på övre våningens södra ände delades av till två rum och ett dagrum. Även de andra rummen anpassades till sitt ändamål. En våning inreddes på övre planet som bostad åt föreståndarparet. Utvändigt fick huset en ny veranda med balkong samt nya fönster och skiffertaket ersattes med tvåkupigt tegel.
Flygelbyggnaden som är äldre är sannolikt den första mangårdsbyggnaden, uppförd i en för trakten ovanlig byggnadstyp. Den är visserligen omändrad, men trots detta kan man se, att det varit en så kallad loftgångsbyggnad.
Övre våningen har varit bostad för pensionärer liksom nedre våningens östra del. Den västra delen, som troligen varit husets kök har under den tid huset var ålderdomshem, använts som tvätt- och bakstuga. I den så kallade storugnen, som fortfarande finns kvar, bakades allt bröd för hemmets räkning. Ugnen eldades upp tidigt på morgonen och under tiden som ugnen värmdes sattes degen - brödet bakades ut och ställdes till jäsning i det lilla rum, som finns innanför bakstugan - på där befintliga hyllor. Detta rum värmdes upp till, för jäsningen lämplig temperatur, av den lilla järnspis, som än i dag finns bevarad. När ugnen var lagom varm, sopades hällen ren från aska och glöd - lysved lades in vid hällens sidor och stekningen kunde börja. Först stektes matbrödet, som var format i runda kakor, så kallade dalslandskakor - därefter limporna och sist kaffebrödet, som bestod av flätor.
I tvättstugan tvättades det vintertid. Tvätten lades i blöt i den bassäng, som finns i tvättstugan för att senare kokas i brygghusgrytan - skrubbas i en tvättbalja mot en så kallad tvättbräda, sköljas och hängas ut på streck för att torka. Vid dåligt väder drog man streck på huvudbyggnadens vind där även en mangel var placerad. Sommartid fraktades brygghusgrytan ner till Furusjön där det tvättades på bryggan varefter tvätten torkades på streck, som spändes upp mellan träden.
Personalen på hemmet utgjordes av föreståndare och föreståndarinna. Det ankom bl a på föreståndaren att, utöver diverse allmänna uppgifter, också svara för till gården hörande jordbruk. Härutöver var två kvinnliga biträden anställda för städning, skötsel av tvätt, matlagning, bakning, skötsel av de boende av vilka en del ständigt var sängliggande. De fick också sköta om mjölkningen av gårdens kor.
Jordbruket avvecklades år 1950 och jorden arrenderades ut. 1964 sattes punkt för en 58-årig verksamhet som ålderdomshem på Lilla Bräcke varvid kvarvarande pensionärer flyttades till Tössbo kommuns nyuppförda ålderdomshem i Tösse samhälle.
Nedan följer en förteckning över föreståndare och föreståndarinnor på Lilla Bräcke under åren 1906 - 1964:
- J.P. Andersson 1906-1917
- Betty Andersson 1906-1917
- S. Ljungkvist 1917-1920
- Alma Ljungkvist 1917-1920
- Axel Andersson 1920-1926
- Alma Ljungkvist 1920-1926
- Oskar Sten 1926-1931
- Ester Sten 1926-1931
- Hjalmar Pettersson 1931-1949
- Gerda Pettersson 1931-1949
- Elsa Andersson 1949-1957
- Ella Nilsson 1957-1958
- Signe Frödén 1958-1960
- Helga Lundström 1960-05-15--1961-06-15
- Märta Tell 1960-09-01--1961-06-15
- Inga Ullström 1961-06-15--1964-12-01
Källor:
- Texten bygger på anteckningar gjorda av Conny Källvik daterade 1995-04-02.
