Kulludden

---

Socken: Ånimskog Hemman: Västra Berg Platsnamn: Kulludden Typ: Torp Koordinater: [58.895402,12.478752] Visa på Kartbild.com

---

Något snett norrut från gården Kullen skjuter det ut en liten udde på Bergstjärnets västra sida och strax innanför denna låg torpet Kulludden. Det är svårt att ange när platsen började att röjas och bebyggas, men det skedde troligen på 1830-talet. Det ska dock betonas att de fakta som är tillgängliga är alltför få för att med säkerhet ge en sammanhängande skildring av Kull­udden och dess invånare. Klart är emellertid att Karl Pettersson, född i Tisselskog 1816, och hans hustru Eva Andersdotter bodde på torpet från slutet av 1860-talet till omkring 1880.

Det finns dock uppgifter som pekar på att det finns en lång historia före denna tidsperiod, och mera definitiva fakta att tillgå när det gäller år­tiondena efter 1880. Karl Pettersson gifte sig nämligen i sin ungdom med en flicka som hette Annika Andersdotter. De var jämnåriga och de­ras giftermål bör ha inträffat omkring 1835 ty då föddes sonen Gustaf.

En teori som förefaller en smula romantisk för oss idag är att de båda unga gav sig ut i vildmar­ken och bröt upp ett stycke mark och byggde sig en stuga strax innanför Bergstjärnets västra strand. Dock blir deras bosättning mera realis­tiskt om man betänker att dessa trakter var väl­befolkade vid den här tiden, och att de båda nybyggarna hade nära grannar i varje väder­streck. Det är emellertid mycket osäkert om fa­miljen bodde här så tidigt som 1835, och om de var torpets första bebyggare, men när vi kommer fram till mitten av seklet kan man med större sä­kerhet påstå att Karl och Annika var torpare på Kulludden. Då hade ytterligare två barn kommit till världen, Sofia 1842 och Christina 1852.

På 1860-talet drabbades familjen av flera tra­giska dödsfall. Mor Annika dog på vintern 1862, och på våren samma år avled också dottern So­fia. 1865 ställdes Karl och sonen Gustaf helt en­samma då också Christina gick bort.

Man kan förmoda att livet kändes tungt för de båda männen efter denna påfrestande pe­riod, och när Eva Andersdotter från Skållerud uppenbarade sig på torpet påföljande år för att ge hjälp och stöd mottogs hon säkert med stor tacksamhet. Huruvida Eva var en yngre syster till Annika Andersdotter är inte klarlagt; ålders­skillnaden verkar något för stor, ty Annika föd­des 1815 och Eva 1835.

Emellertid gifte sig Karl Pettersson med Eva Andersdotter 1867, och i detta hans andra äktenskap föddes Christina 1869, Josef 1872 och Matilda 1875. Den sistnämnda dog dock samma år, och det var också vid den här tiden som Gus­taf lämnade hemmet och tog värvning som fält­jägare.

Några år senare dog Karl Pettersson, och 1881 gifte änkan Eva Andersdotter om sig med Otto Eriksson, som var i samma situation som den nu ensamma torparhustrun på Kulludden. Otto, som var född på Kuserud i Stora Kilane 1840, hade nyligen förlorat sin hustru Betty Eriksdotter och stod således ensam med fyra små barn: Johan född 1871, Adel 1873, Sofia 1876 och Karl 1879.

Helt plötsligt blev det nu sex par små fötter som sprang omkring på torpet och trängdes i den lilla stugan, och dessutom skulle alla i den sammanslagna familjen ha bröd för dagen. Otto färdades varje dag till Stora Strand där han ar­betade som målare, och tillsammans med den bärgning som torpet kunde ge gav det säkerli­gen alla en hygglig försörjning.

Åren gick och i mitten av 1890-talet gifte sig Ottos son Johan och Evas dotter Christina med varandra och hamnade så småningom på Aspelund i Stora Kilane, där Johan tidigare fått ett stort utrymme i vår berättelse. De övriga bar­nen hade också flyttat hemifrån när Eva Anders­dotter avled 1910. Otto skaffade efter någon tid en hushållerska som skötte om honom i många år, men strax före jul 1922 såg folket på Kullen att en vit vimpel hade hissats på andra sidan tjärnet. Detta var ett tecken på att något särskilt hade hänt och när man kom över till Kulludden fick man veta att gamle Otto just dött.

Otto på Kulludden var nu borta, den siste torparen på Bergtjärnets västra sida hade tagit farväl, och därmed var en nästan tvåhundraårig bosättningsepok tillända.

Alternativa namn: "Kôludden". Här bodde Jonas Otto Eriksson [11 sep 1840-16 dec 1922], kallad "Otto på Kôludden".