Norget
-Platsbox- (OBS:Detta visningsformat är tillfälligt!)
Socken: Ånimskog
Hemman: Lilla Bräcke
Platsnamn: Norget
Typ: Torp Period: okänd Koordinat nord: 58.9013 Koordinat öst: 12.5701
Visa på Kartbild.com
"Den byggnad, som revs här våren 2016, byggdes av min farfar Carl Johan Lundin 1911-1912. Han köpte 1910 marken av Unger på Henriksholm, som då hade ägt hela L:a Bräcke, men 1905 skänkt en del till socknen som ålderdomshem. 1912 flyttade Lundin med fam. in på Norget och de kom då från Sanneruds f.d. soldatstom, ca 1 km norr om Norget. På platsen hade tidigare funnits ett torpställe med samma namn. Om detta hus stod kvar, då Lundin köpte Norget, har ej kunna utrönas. I varje fall stod den gamla ladugården kvar. Mitt tidigast minne är, att jag står i övervåningens norra fönster och ser när man river den gamla ladugården. Detta kan möjligen vara omkr. 1935. På dess plats byggde Ernst Andersson senare ett garage. Norget revs den 18/5 2016 i samband med breddningen av E45." /Lars Lundin
Norget är en bestämd form av Norge, och ska man tolka det hela rätt så var det norrmän som bosatte sig i Sverige som kallade sitt nya hem för Norget (ett litet Norge i miniatyr m a o). Det fanns även en svensk variant, som förmodligen praktiserades av svenskar som bosatte sig i Norge. Under unionstiden (fram till 1905) var de ju båda länderna ett och samma land. Det ska enligt uppgift ha bott en norrman på Norget, men vad personen hette och när i tiden han bodde där, är dock okänt.
Conny Källvik berättar:
"Det måste ha varit på senare delen av 1940-talet som vi flyttade till Norget. Norget är ju ett underligt namn, men jag tror mig ha funnit den rätta förklaringen och lyder som följer: När en svensk man/kvinna kommit i klammeri med rättvisan gick man bara över gränsen till Norge. Så var man försvunnen för svenska myndigheter. Svenskarna rymde till Norge i äldre tid när man ville undgå militärtjänst, när man slagit eller rånat någon eller i barnuppfostringsmål. Och när det kom någon man inte ville träffa gick man upp och lade sig i ”Norget”, stängde luckan efter sig och där det var varmt och gott kunde man bli. Den sökta personen var inte anträffbar sa man. Således användes utrymmet att gömma sig i. ”Man var i Norge”. (…)”
