Socken- och Fattigstugan
|
Socken- och Fattigstugan
| ||
|---|---|---|
 | ||
| Landskap | Dalsland | |
| Socken | Ånimskog | |
| Namn | Socken- och Fattigstugan | |
| Typ | Fattigstuga | |
| Hemman | Ånimskogs Stom | |
| Koordinater | 58.888536,12.540727 | |
|
| ||
| Visa på | ||
| ekonomiska kartan | ||
| häradsekonomiska kartan | ||
| topografiska kartan | ||
| Google Maps | ||
|
Sockipedia.se - Lokalhistoria på nätet. | ||
Här bodde socknens fattiga och hemlösa, men halva huset upptogs av sockenstugan, där sockennämnden hade sina sammanträden. Det är ej helt klarlagt exakt var den låg, men enligt Axel Axelsson och Gunnar Hedén skulle den ha legat i detta område. Platsen verkar trolig, då den ligger öppet på en ås och med troliga grundstenar i närheten. Dessutom en stor gammal ek i omedelbar närhet.
Fattigvården i Sverige var under medeltiden organiserad av kyrkan. År 1734 godkänndes en lag att församlingarna skulle inrätta fattigstugor. Man hade tidigare låtet en liten del av det sk. tiondet tillfalla de fattig. Först år 1847 kom en lag som likställde de olika församlingarna till en likartad hantering över landet. År 1871 kom en lag som sade att man hade "hemortsrätt". Man var alltså tvungen att ha bott 3 år i en församling för att få fattigvård. Det var på många håll svårt och ledde till många tvister p.g.a. alla folkförflyttningar som var under 1800-talet.Olika kommuner trätte om vem som skulle betala för en vårdtagare. Landshövdingen fick ofta bestämma i sista hand. Först år 1918, då både rotegång och fattig auktioner förbjöds. Blev det mer ordnat med fattigvården.
Fattigstugan omnämns i sockenstämmoprotokoll från år 1795.Första boende där var klockaren Wennergrund som erbjöds flytta dit. Denna stuga hade använts av Carl Gustav Staf på Henriksholm som redskapsbod. Golvet var angripet av röta och ytterdörren var "alldeles oduglig" som Staf sa, men han ville inte sätta in en ny. Muren rappade Wennergrud själv och han förbättrade även stenfoten. År 1799 klagades över ungdomars kringdrivande vid kyrkan och att de vistades i fattigstugan, med som man sa "än gudlösa tillhåll" Stuga beboddes minst fram till 1812 då 13 personer inhystes där. Man diskuterade att eventuellt bygga ny stuga år 1813. Men det ansågs för dyrt att bygga nytt.
Fattighjälp erbjöds till t.ex. backstugesittare och andra fattiga som var i behov. Hade man persolig egendom fick man betala med den.Avled den utblottade övergick backstugan som låg på annans mark, till socknen. År 1872 hade 22 stugor övergått till församlingens "Fattigvårdssamhälle" i Ånimskog. Man inhyste nya fattiga i dessa hus. Förteckning finns i Ånimskogsboken del 1. År 1906 skänkte Adolf Unger på Henriksholm Lilla Bräcke till Ånimskogs socken. Det skulle brukas till fromma för de gamla i socknen. Kallades då Ålderdomshem och inte fattigstuga.
/ Personligen tror jag inte att denna fattigstuga var plats för någon form av delning mellan fattigvård och socknens sammankomster. De av den tidens höga herrar i socknen, ville nog inte vara där. Tror snarare att det var delning av lokaler i gamla kyrkskolan. Husen här var i för dåligt skick och ingen varken större renovering eller nybyggnation står i protokollen. Man bytte ju inte ens ytterdörr. Det ansågs som för dyrt. Snarare ville man få den flyttad så att inte ungdomar och gudlösa i sitt gudlösa tillhåll och andra nedsättande epitet, som man kallade de fattiga och fattigstugan för på den tiden. Man var rädd de skulle störa runt kyrkan.
/ Jan Olsson
Källa: Fattigvårds protokoll. Ånimskogboken del.1.och Jan Olsson
