Stenmarkerud

---

Socken: Ånimskog Hemman: Västra Korsbyn Platsnamn: Stenmarkerud Typ: Torp Koordinater: [58.906376,12.478469] Visa på Kartbild.com

---

Stenmarkerud är kanske den märkligaste bo­sättningen i hela Ånimskog. Platsen beskrivits av John Land­älv, i en skildring som ingick i en artikelserie i Provinstidningen Dalsland 1986.

"Från nära stranden markeras N-och S-gräns av stengärdesgårdar, 200 m till sneda backen eller kala berget däruppe. Där går stenmuren 100 m i riktning N-S. Bortemot områdets NV hörn finns väggarna efter djurstallar = fähus, allt av sten, golvyta 10 m x 6 m. Stengärdesgården går 2 m utifrån fähusets V långvägg, liksom N kortväggen murad mot jord (och berg?) 2 m hög upp till marknivå. Den har jämte jordtätning hindrat ytvattnet att rinna däruppifrån, likaså hindrat betande djur att gå upp på taket. Fähuset är medelst tvärväggar delat i tre avdelningar. Dörren var i S gaveln. En del av bl.a. Ö väggen står bra, mer än 2 m hög från utsidan. För övrigt är mycket ned­rasat. Cirka 20 m åt NO finns rester av stuguväggar, murade av mestadels plana stenhällar, med murbruk/lera kvar i fogarna. I norr är den nedrasade spismuren. Golvytan 5x6 m eller 7 x 8 m, om man medräknar ett tillbygge(?). I närheten ser man några trappsteg ner till en jordkällare; hög bergbrant ned i NO."

Det finns uppgifter om att stugan hade jord­golv och att "barnen plaskade i vatten på jord­golvet". John Landälv ställer sig tvivlande till den beskrivningen och framhåller att stugan låg så högt att det säkerligen var torrt på golvet. Däremot kan djurstallarna ha drabbats av vat­ten under regniga perioder.

Den man som med sådan möda kämpade för livsuppehället för sig och de sina hette Petter Larsson och kom från Byn i Fröskog, där han föddes 1809. Modern dog när Petter var endast sex år gammal och snart kom en styvmor in i familjen. När han hunnit upp i de övre tonåren tog han drängplats på olika gårdar, och 1834 kände han sig mogen att bilda egen familj. Han gick i brudstol med Stina Olsdotter från Hensbyn och blev arrendator i Stora Kilane. Där föd­des samma år deras dotter Sofia och vittnen vid dopet var Nils Olsson och hans hustru Greta Pärsdotter. Dessa båda var ett äldre par som då ägde Aspelund och det är möjligt att Petter un­der en tid arrenderade deras gård, men det är en djärv gissning.

Petter och Stina stannade i Stora Kilane i fem år och där föddes också deras andra dotter Lena Kajsa. 1839 flyttade familjen till Tösse och snart var det dags för ännu ett flickebarn, som döptes till Christina, men på självaste dopdagen den 18 juni 1840 dog modern, troligen i sviterna efter barnsbörden. Stina Olsdotter var då endast 33 år gammal. Petter blev nu tvungen att lämna sina döttrar i släktingars vård och började se sig om efter mark att odla.

Ruin efter bonings­huset på Sten­markerud.

Det är vid den här tiden han finner sitt "stenrike" i Västra Korsbyns nordvästra hörn. Kan­ske lockades han mera av den vidunderligt vackra naturen med trolska tjärn, mörka skogar och mäktiga berg än lättbearbetad mark som kunde förvandlas till bördig mylla och ge goda skördar i kommande år.

Efter ett par år gifte Petter om sig med änkan Cajsa Nilsdotter, född 1802 i Kraksbyn, men när äktenskapet ingicks bodde hon i Gyltungebyn. När ytterligare ett par flinka händer sattes in i nyodlingen utvidgades torpets åkermark till tre å fyra tunnland och snart kunde Petter och Cajsa ta till sig hans döttrar från det första äktenskapet.

Omkring 1860 var dock alla flickorna utflugna och de båda "gamla" knogade vidare på sin steniga mark och tillbringade natten i stu­gan under det branta kvartsitberget som reser sig nästan lika högt som Sörknatten någon kilo­meter söderut.

Cajsa Nilsdotter avled 1871 och det är troli­gen vid den här tiden som dottern Sofia, hennes man och fyra barn flyttar till Stenmarkerud. Hur länge de bodde där är inte känt, men under de följande årtiondena skulle Petter få erfara hur alla hans grannar bröt upp från stränderna kring Bergstjärnet, de gamla för att finna sin plats i kyrkogårdsmullen, och de unga för att flytta till mera beboliga trakter, och bland de sistnämnda fanns säkerligen Sofia och hennes familj. Petter blev ensam kvar i sitt stenrike och bodde förmodligen där till sin död den 5 decem­ber 1896. Han var då 87 år gammal.

Torparen Erik Hesselbom f 1774. Barn: Erik f 1833, Maja f 1835.

Torparen Johan Bergström f 1842 i Tydje, gift med Kajsa Eriksdotter f 1843. barn: Adolf f 1866, Karl August f 1868, Ulla Charlotte f 1870, Kristina f 1872, Bertha f 1873, Johannes f 1875, Lina f 1879, Julia f 1881, Dina f 1883, Mathilda f 1884.