Vingnäs 1:9

Från Sockipedia

Socken: Ånimskog Hemman: Vingnäs Platsnamn: Vingnäs 1:9 Typ: Gård Koordinater: [58.916734,12.508407] Visa på Kartbild.com


Vingnäs 1:9 är beläget i själva hjärtat av Vingnäshalvön, i det närmaste rakt österut från de tidigare beskrivna gårdarna, och i vardagslag har också gården benämnts "Däröste". Bebyg­gelsen ligger i en sydsluttning med mangårdsbyggnaden i centrum, och öster om denna djur­stall med loge och lador. Högre upp i sluttning­en mot nordost ligger vedskjul, magasin och redskapsskjul. Som en kuriositet kan nämnas att ett rum på andra våningen i magasinet använ­des av den förre ägaren Elias Högfeldt som ateljé. Han var målare och skulptör, och i sin ateljé snidade han bl.a. träfigurer vilkas förebil­der ofta var människor från bygden.

Manbyggnaden uppfördes 1936 och avlöste en äldre byggnad som sannolikt uppfördes på 1860-talet. Loge och lador byggdes på 1960-talet och ersatte de äldre ekonomibyggnaderna från 1870, av vilka det timrade djurstallet finns kvar. Detta är intressant såtillvida att det en gång flyttades från den ursprungliga byn och torde vara en av Vingnäs äldsta byggnader.

HISTORIK

Som tidigare nämnts tillhörde 1:9 med största sannolikhet det markområde om 1/4 mantal som Jonas Jonasson förvärvade 1853. Efter hemmansklyvningen 1859 sålde Jonassons arvingar denna del till Olof Olsson som var född i Silbodal 1828, och kom med sin familj från Tissel­skog till Vingnäs 1860. Det är ovisst hur upp­byggnaden och brukandet av gården framskred under de tio år som familjen vistades där, men klart är att gården började bebyggas under den här tiden. Olof Olsson och hustrun Sofia Andersdotter hade fyra barn: Anders född 1857, Kajsa 1859, Betty 1862 och Johannes 1865.

Vingnäs 1:9, gamla hu­set "Där Öste".

1870 reste Olof Olsson till Amerika, kanske för att tjäna pengar och utveckla gården, men efter en tid avled han därute i det stora landet, och änkan och barnen flyttade tillbaka till Tis­selskog 1874.

Samma år som Olof Olsson sökte sig över At­lanten för att pröva lyckan kom en ung skräd­dare som hette Fredrik Högfeldt till Vingnäs och gifte sig ganska omgående med Sara Maria Jonasdotter som var dotter till Jonas Andersson på Rud. Högfeldt var 22 år när bröllopet ståndade, och ungefär samtidigt blev han hemmans­ägare på 1:9 efter att ha köpt fastigheten av Olof Olssons dödsbo, och det är nu som gården bör­jar expandera och brukas på allvar. Barnen lät heller inte vänta på sig. Den förstfödda, som fick namnet Maria, dog dock ett år gammal. Sonen Johan föddes 1872, Karl 1874, Maria 1878, Han­na 1880, Lars Gustaf 1882, Ester 1885 (dog på­följande år), Otto 1888 och Ester Lovisa 1891.

I slutet av 1880-talet tycks amerikafebern ha gripit familjen. Det började med att Johan reste över 1889 och sedan följde fadern och Karl i hans fotspår 1891.

De tre emigranterna slog sig ner i Chicago och öppnade skrädderi. Deras företag var tyd­ligen framgångsrikt, ty 1897 flyttade hela fa­miljen till den sjudande staden vid Michigans södra stränder.

Fredrik Högfeldt med hustrun Sara.

En starkt bidragande orsak till att familjen ut­vandrade var också att Fredrik Högfeldts bror Otto hade emigrerat något tiotal år tidigare och etablerat sig i Chicago som redaktör för tidning­en Missionsvännen och var en av de ledande när det gällde att uppehålla svensk kultur i den snabbt växande storstaden. Bl.a. var han en av grundarna av North Park College, vars målsätt­ning var att ge svenskättlingar möjlighet att stu­dera svenska och bli förtrogna med den svens­ka litteraturen.

Gården i Vingnäs såldes till Anders Anders­son 1898. Han behöll den till 1902 då skrädda­ren Julius Bergqvist köpte den för att efter ett par år sälja till Nils Fredrik Nilsson som varit trädgårdsmästare på Henriksholm. Som pensi­on hade han fått en gård i Galmen, men där triv­des han inte och därför avyttrade han sitt "pensionärsställe" och köpte gården 1:9 i Vingnäs.

Den nye ägaren var gift med Anna Kajsa Olsdotter och tillsammans hade de tolv barn. Ma­karna hade hunnit högt upp i åldern när de slog sig ner i Vingnäs, men det blev dem förunnat att leva tio år vid varandras sida på sin gård. Anna Kajsa avled 1914 och Nils Fredrik 1920.

Gården fick nu tolv ägare om 1/384 mantal var. En av ägarna var dottern Emma Nilsdotter som några år tidigare korsat den unge Gustaf Karlssons väg och fått hans amerikadrömmar att upplösas som tunna molnslöjor. Efter en del transaktioner mellan syskonen kom Gus­tafs bror Johan att bli ägare av gården 1930.

Som tidigare nämnts var Johan son till Karl Olof Eliasson på Vingnäs 1:6. Han bröt sig ur bondetraditionen och utbildade sig till folkskol­lärare. 1910 gifte han sig med Hanna Högfeldt, som brevledes hade uppehållit kontakten med sin ungdomskärlek under tiden i Chicago, och efter några år återvände hon som den enda i fa­miljen till Sverige och förenade sitt öde med den nyblivne läraren.

Året efter bröllopet fick Johan tjänst i Östers­byns skola, där makarna också bodde till 1937, då Johan slutade sin lärargärning och familjen, som nu bestod av fem barn varav de flesta var vuxna, flyttade till gården i Vingnäs där en ny manbyggnad uppförts året innan.

Barnen föddes i Östersbyn. Äldst var Linnea, född 1911, Svea 1913, Fred 1915 (dog i tonåren), Elias 1917, Solveig 1920 och Daniel 1925. Så små­ningom tog barnen sin mors namn Högfeldt. Svea och Elias var konstnärligt begåvade och kom att bli två av Dalslands mest erkända konstnärer.[1]

Källor

  1. Ånimskogs Sockenbok del II, sida 349-351.