Forntidsgräns
FORNTIDSGRÄNSEN PÅ DAL MELLAN SVERIGE OCH NORGE
År 1325 satt det en präst i Vedums socken i Västergötland och präntade ned en gränsbeskrivning, som rörde gränsen mellan Västergötland och Norge. Dal räknades då till Västergötland och dalslänningarna kallades västgötar västan Vänern. Vi låter gränslistan berätta, på sin fornsvenska om vad de olika gränsmärkena heter.
Nu byrias a Dali
• 1 Surtubaergh. Or Surtubiaerghi
• 2 oc i Hiarttursnaes mosae, or Hiarttursnaes mosae
• 3 oc i Diupudal, or Diupudal
• 4 oc i Haelluuad, or Haelluuadi
• 5 oc I Foronae faemgreno, or Foronae faemgreno
• 6 oc i Uitriesfiaeld, or Uitriesfielli
• 7 oc i Musren mio, or Musren mio
• 8 oc i Musren illu, or Musren illu
• 9 oc i Tranumosae, or Tranumosae
• 10 oc i Tranuquisllir, or Tranuquisllum
• 11 oc i anae Tranu, or anni Tranu
• 12 oc i Myclaemosae, or Myclaemosae
• 13 oc i Spetu, or Spetu
• 14 oc i Öru, or Öru
• 15 oc up at Örs uatnni
• 16 oc sua i Aggu, or Aggu
• 17 oc i Haednu, or Haednu
• 18 oc i Almstarslidum, or Aimstarslidum
• 19 oc i Naeshyl, or Naeshyl
• 20 oc i Hiarttaehouod, or Hiarttaehöfde
• 21 oc i Tjudmaraesund,or Tjudmaraesundi
• 22 oc sua i Uaeni
• 23 Nu byriaes i Putuhoime, Or Putuholme
• 24 oc i Tyaerunaglae, Or Tyaerunaglae
• 25 oc i Odnem oc up at Odnem aenlangum
• 26 oc i Gradnae, or Gradrne
• 27 oc sua i Hardaernarslidir
• 28 Haluaer Odnemae scghaer
• 29 oc aldaer Thiisllascoghaer, alt uaestaen anae Frö, daet aer up um clöuenae
• 30 Då haefs i Uargsnaesi,
• 31 då i Fulaebaec
• 32 Firimosae
• 33 oc sua i stenen dighrae sum liggaer maellin mosaennae
• 34 oc sua i Haerbaenc sund
• 35 oc sua I Cleaermosae
• 36 och sua I rosenae uid Hiordshus
• 37 oc sua i Lofnaes
• 38 oc sua i Waeni
Jag utesluter de åtta första gränsmärkena. Fem eller sex märken är att söka i Väne härad, de andra inom Dalslands gräns, Väne härad räknades fordom till Dal, den del som låg väster om älven. Alla åtta gränsmärkena ligger bra till för hembygdsintresserade från Frändefors, Vänersborg och Trollhättan. Många torde känna den bygden bättre än jag, som bor nästan tio mil norr ut. Därför hoppas jag att yngre och rörligare personer fortsätter. De första åtta gränsmärkena är N:o 1 Surtubaergh = Svartberget bör sökas vid eller i närheten av älven. Någonstans mellan Skälsbo och Karlberg. N:o 2 Hiarttursnaes mosae = Hjärt- eller Hjortnäs mosse i sjön Ur eller Ör? N:o 3 Diupudal = Djupedal. Det är säkerligen inte den Djupedal som nu utgör gräns mellan Västergötland och Dalsland. Detta är min personliga uppfattning, men det kan finnas de som har motsatt mening. N:o 4 Haelluuad =Hällevad. Ett vad känner jag till. Sök det i närheten av Jäderfors.
N:o 5 Foronae faemgreno = Furan femgrena eller Fåran femgrena.
N:o 6 Uiries fiaeld = Vitries fjäll.
N:o 7 Musren mio = Smala mossen.
N:o 8 Musren illu = Elaka mossen.
Kanske ett gungfly som inte gick att gå på. Andra ledet i musren är ren lika med mosskanten. Det nionde gränsmärket är Tranumosae. Tronemossen i Frändefors socken är nog identisk med Tranumosae. Häradsgränsen mellan Sundal, och Valbo härader går i mossen från söder mot norr Det tionde märket är Tranuqvisllir = Tronebäckens förgreningar innan den rinner in i Bodane älven, som jag antar är ån Tranu. Bodane älven är det elfte gränsmärket. Häradsgränsen går i åns norra del. Vi följer ån upp till Rådanesjön. Myclaemosae = Mycklemossen = stormossen är det tolfte gränsmärket. Från åns utlopp ur Råclanesjön går vi öster ut till Skemossen, som kan vara gränsens Mycklemossen. Skemossen är den största i grannskapet. Ske betyder ursprungligen skilja. Ett namn den fått på grund av att den varit gränsmosse kanske mycket tidigt. Den är sockengräns i dag. Från mossen rinner bäcken Dälpan. Det trettonde gränsmärket är Spetu = Speta. Speta är namnet på något långt och smalt. Till exempel en strumpsticka, trästicka eller benämningen på en trästör, som man stakade upp en rågång med, allt enligt Svenskt dialekt lexikon av .lohan Ernst Rietz. Låt oss antaga att Spetu är en bäck eller å, trots att det inte står anae Spetu i gränslistan utan bara Spetu. Dälpan mottager vatten från flera bäckar, så att den i sin norra del får karaktären av en å. l Dälpan har vi fenomenet att vattnet tenderar att slingra sig, meandra, i lätteroderat material. Den kanske i dag inte liknar en speta så värst mycket. Men för tusen år sedan, när den narmngavs, var den förmodligen betydligt rakare och påminde mer om en speta. Vi låter gränsen fortsätta, som den går i mossen, i cirka nordnordostlig riktning, och då går den rakt igenom gårdstecknet V Gatan. Kan det vara den gamla gränsgatan, som har givit namnet åt gården? på Generalstabens Karta 1:100 000 går gränsen in i Dälpan vid r i Bergsbol. Gränsen följer Dälpan in i Krokån. Det fjortonde gränsmärket är Öru. Krokån är, enligt Ortsnamn i Älvsborgs ländelen Nordals Härad, Öru. Det femtonde gränsmärket är oc up at Örs Uatnni, vilket enligt samma källa som ovan är Örsjön. Vi går norr ut i sjön till den norra änden, där vi träffar på en brant stigning. Detta är det sextonde gränsmärket som är oc sua i Aggu = Aggen. Vad kan Aggu vara? Utan tvivel är det detsamma som en brant stigning. Ett dalsländskt uttryck för branta sluttningar är än i dag, bland gammalt folk, aggera. Jag hörde det ofta i min ungdom och så sent som på sextitalet av en äldre man i Ör. Var finnes nu detta Aggu? Det är utan tvekan den branta strandbrinken vid gården Kaserna. Platsen nu benämnd Kasekullen enligt ekonomiska Kartan. På en längd av nittio meter stiger marken 40 meter från sjöns yta upp till krönet. Se Svenska Turistföreningens årsskrift 1960 där finnes en uppsats av Sigurd Fries. Läs den och ni ger mig säkert rätt. i
Det sjuttonde gränsmärket är oc i Haednu = Heden. Haednu är den sandiga och grusiga marken mellan Kasekullen och Strävås. Ungefär där finns gränsmärket. Någon skarp markering var det ena slutar och det andra börjar går inte i detta fallet att nu bestämma.
Det artonde gränsmärket av oc i Almstarslidum = liderna där almarna växer. Almstarsliderna antas börja vid Strävås och går genom Dals Rostocks samhälle. Där vi får antaga, att almarna växte i sluttningarna på ömse sidor om vägen, som löper genom samhället och att almbeståndet sträckte sig fram till stranden av sjön Näsöl vid Backa gårdarna.
Vi är nu framme vid Näsöl, som är det nittonde gränsmärket oc i Naeshyl. Vi går nu norr ut i sjön mot gården Heden, och bergshöjden Jättekullen strax öster om ovan nämnda gård. Jättekullen kan vara identisk med listans märke Hiarttaehouod = Hjärtehuvud eller Jättehuvud. Hovde eller huvud betyder hög brant bergudde. Jag trodde förr att det var Harehalsen, udden som sträcker sig till mitten av sjön. Vid närmare eftertanke förstår jag, att märket bör finnas på land vid sjöns norra ände. Med stor sannolikhet ligger namnet Hiarttaehouod bakom namnet Jättekullen. Detta var det tjugonde gränsmärket.
Det tjugoförsta gränsmärket är Tjudmaraesund = Tjudmarsund, som är det västra sundet i sjön Nären. Det gamla namnet på sjön torde ha varit Noren, som betyder sunden. Nor = sund Tjudmarsund är det sund, som leder från Nygårdsviken upp mot Skålleruds K:a, där det böjer av mot sydöst. Namnet Nygårdsviken kan inte var särdeles gammalt. Namnet på Nygårdsviken har säkerligen en gång i tiden varit Maren. Se Maren vid Södertälje, se också Marsundet i Östergötland väster om Marvikenverket, samt Marsjön vid Skansfjärden. Läs i Ortnamn i Värmlands Län delen Näs Härad om Maren mellan Lurön och Husön i Vänern. När man ser detta så får man en förklaring på varför det heter, att en båt som flyter vattenfylld ligger l Marvatten. Detta är sagt inom parentes. Om en vik av ett större vatten, förbands med det större vattnet av ett smalt sund, kallades den delvis avsnörda viken för Maren. Se Ortnamn i Sverige av Bengt Pamp. Att namnet Tjud ingår i Marsundet torde bero på att det är starkt krökt i sin norra del. Tju eller Tjud som är förra ledet i Tjudmarsund betyder krök. Se Etymologisk ordbok av Elov Hellqvist sidan 1193. l detta sammanhang kan jag inte undgå att nämna Marsjön, som är belägen i Dalskogs sockens nordvästra del. Om denna sjö säger Ortnamnen i Älvsborgs län, att härledningen av namnet i Marsjöns förra led Mar är oviss. Om läsaren av detta tittar på en karta över sjön, så ser han att sjön består av flera vikar, som säkerligen har kallats för Mar. Härav namnet Marsjön. Detta är sagt inom parentes, sjön ingår inte i gränsbeskrivningen. Vi följer Tjudmarsund och går in i Havdetjärnet, som en gång innan Nären sänktes utgjorde en vik av denna.
Det tjugoandra gränsmärket är oc sua i Uaeni = och så i Vänern. Vi går in i Vänern, i den vik som är belägen öster Om gården Herrebråten, upp genom Hjärterudsundet över Östebosjön upp mot Snäcke. Någon kanske undrar hur jag kan kalla Hjärterudsundet för Vänern? Svaret är att fordomdags räknades Vänern upp till Upperud. På en karta över Upperuds bruk står det mycket tydligt sjön Vänern: Kartan är upprättad år 1810 av Bengt Bransell, konstmästare i Wermland. Vi befinner oss nu i Vänern och söker efter det tjugotredje och tjugofjärde märket, som är Putuholme och Tyaerunaglae = Puteholmen och Tjärnagle. Dessa båda gränsmärken, som jag tror är de rätta, är identifierade av mig och omnämndes första gången i min artikel i Provinstidningen Dalsland julen 1966. Puteholmen antog jag vara den lilla holmen Juten utanför Snäcke och jag har inte funnit anledning att frångå detta mitt påstående. För en dalslänning kunde Juten förr betyda dansk eller norrman. Detta namn har holmen kunnat få därav att gränsen mot Norge gått över den. Utöver Juten så känner jag till två Puteholmar en belägen i Rotösundet, den andre utanför Värmlandsnäs vid Mässvikshamn. Vi går in till Snäcke, där den smala eller korta bergsryggen dämmer för Ånimmens vatten. Det är denna bergsrygg som jag påstår vara Tyaerunaglae, Ånimmens yta ligger på en höjd över havet som är +47,2 meter och Vänern på en höjd som kan variera mellan +43,3 och +45,3 meter. Bergsryggen är här genomskuren av Snäcke kanal. Här sker också en viss avtappning för drivning av en turbin med elgenerator. Detta är senare tiders verk, förr var det ett naturligt dämme. Ånimmens naturliga avlopp är beläget vid Tjärkil i sjöns syd-östra ände. Ortnamnet Tjärnagel är sammansatt av två ord. Tjär som torde betyda kort eller litet avstånd och nagel betyder skydd, ett hinder. På den tiden man använde kanoner, som laddades från mynningen, tändes kanonens krutladdning genom fänghålet. Kanonen kunde oskadliggöras på så sätt att en järnten hamrades in i fänghålet. Detta kallades för att förnagla kanonen. Båtbyggaren har klinknaglar i bordläggningen på den båt han bygger och i kölskarven har han en skärnagel, som förhindrar läckage. l Rännelanda socken här i Dalsland finns en bäck, som rinner mellan två sjöar, den kallas Tjärbäcken. I ortnamnen i Älvsborgs län och delen Valbo Härad kan vi om Tjärbäcken läsa, "En kort bäck mellan Långevattnet och Häresjön". Här är ordet kort framme och spökar. Jag vill också omnämna Tjärberget vid Edsvalla i Nors socken, Värmlands län. Det torde vara etttydl ig't exempel på vad orddet Tjär kan betyda. Även sjömännen har ett gammalt uttryck för kort avstånd, nämligen ordet kär. Det finnes fler orter i Dalsland och i det övriga Sverige, där ordet Tjär ingår i namnet, men det uppräknade torde räcka. inom parentes vill jag omnämna Tjärkil. Det är gården vid Ånimmens sydöstra ände, som säkerligen fått sitt namn av den lilla vik, som gården är belägen invid. l betydelsen den korta eller lilla viken. Ej som Ortnamnen i Älvsborgs län delen Nordals Härad anger, att Tjärkil skulle vara Tjärnagel och betyda Tjärnspiken. Tjärkil hör inte ihop med gränsbeskrivningen. Jag vill även med detta sista exempel påvisa att Tjär kan ha betydelsen kort.
Det tjugofemte märket är oc up at odnem aenlangum går över Tjärnagle och in i Ånimmen och fortsätter "ändalångs", som listan säger, och så befinner vi oss i sjöns norra ände, där vi skall gå in i det tjugosjätte gränsmärket, som heter Gradnae = Gradne. Förmodligen avses den korta, på den tiden, strömmande ån, som rinner från sjön Ärran till Ånimmen. På en karta upprättad av Nils Marelius år 1773, benämnes sjön Ärran för Frösken. Man har tydligen sett sjön som en avkomling av ån Frö, som vi längre fram får göra bekantskap med. Gradne kan vara detsamma som Gråda, vilket betyder liten fors där vattnet synes grått. Se Etymologisk ordbok av Elov Hellqvist.
Hardaemarslidir = Hardemarsliderna heter det tjugosjunde gränsmärket. Harde-Mars-Liderna. Hard = hård, stenig, ojämn mark, Mar = hav eller sjö och Liderna = sluttningar. Det kan vara sluttningarna ned mot Ärran som avses med Hardemarsliderna. De börjar där ån Gradne rinner ur Ärran och fortsätter till ån Frös inlopp i Ärran. Knarrebyån är gränslistans anae Frö. Nu börjar det som prosten Anders Lignell omnämner som en orimlighet, nämligen gränslistans fortsättning, som lyder, Halva Ånimskog skogar och all tisslaskogar allt västan ån Frö. Detta, som Lignell ansåg vara en "orimlighet", kan ha tillkommit vid gränsjustering, efter en erövring, och blivit inskrivet i gränslistan i en klump. Med ett modernt uttryck en paketlösning. Den ursprungliga gränslistan skulle ha kunnat lyda sålunda, Hardemarsliderna, ån Frö då Hafs i Vargnäset osv. Detta var det tjugoåttonde gränsmärket. Det tjugonionde gränsmärket är ån Frö, som nu kallas Knarreby ån. Ån Frö rinner från Knarrebysjön till Ärran. Någon Fröskog nämnes inte, ej heller någon Tisselskog väster om och intill Ärran. Därför antar jag att Ånimskog skogar räknades ända till Ärrans nordända. Därifrån gick gränsen rätt väster ut fram till Tanesjöns södra ände, där den träffar den nuvaranade gränsen mellan Fröskog och Tisselskog. Drar man sedan en linje från Knarrebysjöns södra ände rätt väster ut tills den linjen träffar nordvästra hörnet av nuvarande Tisselskogs gränsen under bokstaven a i gården Dalarna på Generalstabens topografiska karta i skala 1:i0O 000, då har man ringat in all Tisslaskog väster om ån Frö. Efter det att halva Ånimskog skogar och all Tisselskog väst om Frö tillfallit Sverige, följde den dåvarande riksgränsen i stort sett det nuvarande Tössbo Härads västra gräns från Snäcke upp till Knarrebysjön. Daet aer up umm Clöuenae = Det är upp om Kleverna, anser jag inte är något gränsmärke utan en upplysning om hur långt Tisselskogen sträckte sig. Då Haefs i Uargsnaesi = Då börjas i Vargnäset, en översättning enligt Svenskt Dialekt Lexikon av Johan Ernst Rietz. Denna översättning måste vara gjord av någon, som inte kände till att berget, där Vargnäset börjar, fortfarande heter Hafs. På ekonomiska kartan heter berget Hafsåsen. Hafsåsen i Vargnäset är det Trettionde gränsmärket. Hafsåsen ligger 245,8 meter över havet. Här i bygden gör det skäl för namnet. Berget häver sig verkligen över omgivningen. Hela området mellan Knarrebysjön och Käppesjön är det som kallades för Vargnäset. Om detta skvallrar fångstgroparna, som finns i Karsbyn och Karsbydalen. Vargnäset är analogt med det näs som är beläget mellan sjöarna Näsöl och Kolungen i Gunnarsnäs socken. Näsen mellan sjöarna spärrades där av med vargnät. Se Kroppefjäll kommuns hembygdsbok.
Da i Fulaebaec = Då i Fulabäck är det trettioförsta gränsmärket. Vi går norr ut på Vargnäset. C:
500 meter norr är vår Fulabäck. Den kommer från väster och rinner under allmänna vägen Fengersfors - Bräcke. Därifrån rinner bäcken in i Käppesjön. Från bäcken går vi till det trettioandra gränsmärket, som heter Firimosae = Furumossen. Någon mosse med detta namn finns inte här i trakten. Men Storemossen, som ligger i vår väg mot nästa märke, kan ha varit den mosse vi söker. Sockengränsen mellan Edsleskog och Tösse går över mossen men inte i den riktning, som jag vill ha gammalgränsen. Sockengränsen går i nordöstlig riktning mot Handskesjön. C:a 300 meter från sjön är det en vinkel på gränslinjen. Vinkeln markeras av en mindre sten, som är c:a 60 cm hög. Bredd och längd är något större. I den stenen är en pil inhuggen som pekar åt sydväst. Om denna sten har lantbrukare Magnus Larsson från Utbodane i Tösse och hans broder Erik Larsson från Torpane i Edsleskog, berättat för mig, att deras fader sade till sina pojkar, att här gick norska gränsen en gång. Detta är första och enda gången som någon traditionsbärare framträtt och berättat något om gränsen. Sockengränsens sträckning stämmer inte överens med hur jag uppfattat att gammalgränsen gick, men vi rör oss i samma marker.
Nästa gränsmärke, som vi söker är oc sua i stenen dighrae sum liggaer maellin mosaennae = och så i stenen digre som ligger mellan mossarne. Detta är det trettiotredje gränsmärket. Jag hade länge sökt få reda på, om det fanns någon stor sten i denna trakt. Därför hade jag frågat många jägare och skogsmän, men inte fått något svar på frågan. En dag träffade jag kronojägare Per Bågenholm från Åmål. Han berättade då att en stor sten blivit synlig efter en skogsavverkning i närheten av Hulttjärnet. En arbetskamrat till mig, Henry Karlsson, från Tydje befann sig tillsammans med en jaktkamrat i närgränsande marker. Från en höjd såg han något som liknade en höstack. Henry gick dit och såg att det var en stor sten. Henry och jag besökte platsen och mätte uppstenen. Den var nära 3 meter hög och lika bred i roten. Stenen står på en ås c:a 200 meter nordväst om Hulttjärnet och c:a 100 meter norr om den sockengräns, som går från Handskesjön mot Hulttjärnet. Jag vill tillägga, att jag undersökt flera andra alternativ till detta norra avsnitt av gränsen. Där jag behövt en sten digre, där har jag alltid funnit ett flyttblock. Det finns många sådana ut i markerna.
Nästa gränsmärke är det trettiofjärde och heter oc sua i haerbaenc sund = och så i Härbänk sund. Haer = här som betyder grå. Se ortnamn i Älvsborgs län, delen Valbo Härad, Rännelanda socken, gården Häre och Häresjön. Se också Svenskt Dialektlexikon och Gammal Norsk ordbok. Baenk = bänk betyder något, som höjer sig över omgivningen, sittbänk, vägbank m m. Sund betyder enligt Gammal Norsk ordbok: trångt farvatten mellan två land, trång gång mellan hus, litet vägstycke, eller mellanrum. Svensk Etymologisk ordbok säger ungefär detsamma, samt att sund är ett ställe man kan simma över. Från stenen vid Hulttjärnet går vi mot Slommeruds mossar, som varit två så sjöar som växt igen, eller rättare sagt, som håller på att växa igen. l den östra mossen finns ännu några små vattenytor kvar. Mossarna skiljes åt av en höjdrygg, bestående av grå svämsand. På ryggens östra kant går enskilda vägen Tösse kyrka - Ödegården. Höjdryggen av grå svämsand kan ha varit gränsens Härbänk sund. På tusentalet, som denna gräns kanske härstammar från, var det säkerligen mer vatten än torv vid Slommerud.
När Olov Haraldson blivit kung i Norge och när han återtagit Bohuslän, höll han ting med bönderna i Ranriket. En bonde, som hette Brynjolv Ulvalde, stod upp och sade, "Vi bönder vet var rätta Iandgränsen är från gammal tid mellan Norges kung och sveakungen och danekungen. Götaälv har skilt från Vänern till sjön (havet), nordaför till Markerna till Eidskog, därifrån till Kjölen och norr ut till Finnmark. Men vi vet också att de skiftesvis har tagit land från varandra. Svearna har under längre tider haft makt helt till Svinesund". Det var åren 1016 och 1017 som Olov Haraldson återtog Bohuslän. Dalsland blev kvar under Olov Skötkonung. Magnus Barfot försökte åren 1099 och 1100 lägga under sig Dal och Värmland, som han sade sedan gammalt ha tillhört Norge. Men han blev slagen tillbaka båda gångerna. Nu återstår fyra gränsmärken. Det trettiofemte är oc sua i Cleaermosae. Vi går mot nordost, mot Nygårsmossen, som jag antar kan vara gränsens Cleaermosse. Det finns ingenting om detta namn i svenska eller norska dialektlexikon. Men går vi till engelsksvensk ordbok kanske vi har svaret = klar ljus. Kanske syftande på mossens ljusa färg eller på vattenspeglar, som kan ha funnits på den tiden.
Vi fortsätter till det trettiosjätte gränsmärket, vilket är oc sua i rosenae uid hiordshus. Rosenae = ros eller ras = vattenfall. Hiordshus förmodligen = befästning. Hiord = vakta, hus = fäste, stor ansenlig byggnad, loftbyggnad, till skillnad ifrån stufva, som blott hade ett stockverk. Hiordshus skall sökas vid ett vattenfall. Vid Nygård har vi ett vattenfall, här kan Hiordshus ha legat.
Det trettiosjunde gränsmärket är oc sua i Lofnaes = och så i Lövnäs. Lövnäs kan ha varit näset där järnvägen korsar norra viken Åmål. Detta liknar väl inte så mycket ett näs i dag. \/änern kan ha eroderat bort en stor del av näset under århundranden som gått.
Och så har vi det trettioåttonde och sista gränsmärket som är oc sua i vaeni = och så i Vänern.
Johan E Uggla (avliden 2001)
LITTERATUR Västgötalagens litterära bilagor av Ivar Lindquist
Ortnamn i Älvsborgs län, Värmlands län och Bohuslän
Snorra Sturlasons Kongesager
Anders Lignell, Beskrivning över Grevskapet Dal
Bengt Pamp, Ortnamn i Sverige
Sigurd Fries, Ortnamn i bygden, se Svenska Turistföreningens årsskrift 1960
Gamal-norsk ordbok av Leiv Heggstad
Svenskt dialektlexikon av Johan Ernst Rietz
Svenk etymologisk ordbok av Elof Hellquist
