Fröskogs Kyrka
Socken: Fröskog Platsnamn: Fröskogs Kyrka Typ: Kyrka Koordinater: [58.97848,12.46686] Visa på Kartbild.com
Snål patron räddade kyrka
Snålheten bedrar ofta visheten.
Men när brukspatron Christofer Sahlin på Kristinedal och Lisefors räddade Fröskogs kyrka från vandalisering, säkerligen inte avsiktlig, i samband med en tilltänkt renovering var förhållandet på sätt och vis det motsatta. Patron Sahlins omvittnade snålhet satte stopp for en renovering och därmed räddades en kulturskatt till eftervärlden. Kanske är det patron Sahlins snålhet som gett det här området i Fröskog det föga glamorösa namnet Snikås?
Christofer Sahlin d.y. var son till brukspatronen Mauritz Sahlin och sonson till Christofer Sahlin.
Christofer Sahlin den äldre blev ägare till Vitlanda järnbruk 1791 och grundade Lisefors järnbruk fem år senare. Han döpte det nya bruket efter sin hustru Anna Elisabeth.
Mauritz Sahlin övertog båda bruken efter sin far som fram till sin död 1831 bodde på Vitlanda. Mauritz Sahlin var bosatt på Stenarsbyns säteri sedan 1821. Samma år hade han gift sig med Christina Svinhufvud som fick ge namn åt Kristinedal som gården och den nybyggda (1823) herrgårdsbyggnaden kom att kallas.
Mauritz Sahlin grundade Kristinedals järnbruk där driften sattes igång 1839 och Sahlin var ägare till brukskomplexet Vitlanda-Lisefors-Kristinedal tills 1849, då Vitlanda såldes. 1856 avled Mauritz Sahlin och sonen Christofer blev den nye brukspatronen på Kristinedal och Lisefors.
Christofer lade ner driften vid Kristinedal 1868, vid Lisefors 1884.
Vid Lisefors hade dock Christofer Sahlin redan ett par år tidigare, 1882, börjat tillverka slipmassa i en nyanlagd fabriksbyggnad.
Pappersbruk och ny slipmassefabrik
1892, vid 70 års ålder, lämnade Christofer Sahlin över ansvaret för rörelsen till sin systerson Vendel Bäärnhjelm som arrenderade vattenfall och fabriksbyggnader och drev Lisefors i bolagsform som pappersbruk i två omgångar som ledde till lika många konkurser, en 1894 och en 1899 — för övrigt samma år som sliperiet vid Bodande byggdes.
Christofer Sahlin tvingades år 1900 sälja Lisefors till John Fenger-Krog och 1901 bytte Lisefors namn och heter sedan dess Fengersfors.
Räddade Fröskogs kyrka
Sahlin dog 1913 på Kristinedal som han svårt skuldsatt tvingats sälja redan 1881.
Christofer Sahlin beskrivs som ”en fin hedersman med en mild, humoristisk syn på människor och händelser”.
Av andra beskrivs han som en snålvarg och tvärvigg. Christofer Sahlins eventuella snålhet räddade hursomhelst Fröskogs kyrka från att bli vandaliserad en oktoberdag för 101 år sedan.
Helrenovering av kyrkan
Om det kan Roland Augustsson, kyrkvaktare i Fröskog berätta, — Det var vid kyrkostämman den 28 oktober 1888 som ett kostnadsförslag om helrenovering av kyrkan framlades. Förslaget var utarbetat av kronofogden Almgren och komministern Pontus Persson, säger Roland Augustsson.
Förslaget som finns på pränt i ett stämmoprotokoll visar att ytterväggarnas ekspån skulle ersättas av vanliga bräder. Invändigt skulle helrenovering ske.
— Det hade säkert resulterat i att takmålningarna hade förstörts, säger Roland Augustsson.
Om församlingen inte renoverade sin kyrka, skulle den med all säkerhet bli ålagd att bygga en stenkyrka liknande den i Tösse, löd motiveringen till renoveringsförslaget.
Tyckte om kyrkan som den var
Patron Sahlin, Christofer Sahlin, ansåg dock att en renovering av kyrkan var onödig.
— Det skulle också bli dyrt och han framhöll dessutom att fröskogsborna tyckte om sin kyrka som den var, berättar Roland Augustsson.
Christofer Sahlin såg till att det blev som han, och kanske han hade många meningsfränder med på stämman och efter omröstningen visade det sig att Sahlins avslagsyrkande hade vunnit med 2.372 röster mot 316.
Med. tanke på, att, det på 1880-talet fanns cirka 1 250 invånare i Fröskog och att kvinnorna inte hade rösträtt, kan antalet röster verka aningen stort.
— Förklaringen till röstsiffrorna är den graderade röstskala som gav röster allt efter förmögenhet. Gränsen för rösträtt gick vid en inkomst av minst 800 kronor, säger Roland Augustsson.
Snålhet och vishet
Idag, - 101 år senare, kan Roland Augustsson visa besökare runt i en kyrka som i stort sett ser exakt likadan som den gjorde när omröstningen ägde rum.
— Dagens fröskogsbor är patron Sahlin ett stort tack skyldig, säger Roland Augustsson och konstaterar att för en gångs skull har inte snålhet bedragit vishet...
Sten Lindström
Källor:
- Anders Edestam; De dalsländska järnbruken,
- Roland Augustsson,
- Ur Kyrkornas historia, Sanct Niclas källa utgiven av Fröskogs församling
Försvunna adelsfamiljen vilar under golvet i Fröskogs kyrka
Under nära trehundra år hade en av Dalslands mest betydande adelsfamiljer Fröskog som bas for en vittförgrenad verksamhet i förvaltningens och krigsmaktens tjänst.
De båda släkter som ingick i familjen, är sedan länge utdöda. De sista medlemmarna lämnade landskapet i slutet av 1700 talet.
Dalslands bördige journalisten Bertil Holmström i Göteborg har under flera år i samarbete med kyrkvaktmästare Roland Augustsson i Fröskog bedrivit forskningar i den försvunna släktens oskrivna historia.
En av de intressantaste upptäckterna var, att medlemmar av adelssläkten uppenbarligen måste ligga begravda under golvet i Fröskogs kyrka. Någonting, som numera ar helt okänt i bygden!
— Det handlar om den Lideman Gyllenstormska ätten, två adelsfamiljer som uppstod, förenades och upplöstes i Dalsland, berättar Bertil Holmström, som i den kommande årsboken "Hembygden” från Dalslands Fornminnes och Hembygdsförbund kommer att presentera den spännande historien om 1600 talets dalslandsfogde Erik Lideman, som fick Stenarsbyn (nuv. Kristinedal) i belöning för sina insatser i försvaret mot norrmännen och blev adlad på kuppen!
—Mellan 70 och 80 av släktmedlemmarna har vi lyckats spåra med hjälp av gamla gårdsarkiv, kyrkböcker, karolinska och gustavianska officersrullor och biblioteken vid Universitetet och Landsarkivet i Göteborg.
Denna hittills okända släkthistoria skildrar ett myller av fogdar, hovråd, kammarherrar, ståndsjungfrur och krigare spridda över dåtidens Dalsland.
Stenarsbyn i Fröskog var släktens fasta punkt, men den spreds efterhand ut till Steneby, Tisselskog, Färgelanda,Frändefors, Ödeborg m fl platser.
— Anfadern föddes i Lidköping 1613 och den sista av släktens medlemmar dog så sent som 1915 i Österrike.
Spåren utplånade
— En av de saker som tidigt förbryllade oss, var inte bara att ättlingarna försvann från Sverige, utan att de som blev kvar inte har lämnat några spår efter sig.
— Det allra konstigaste var, att det ju i Fröskogs kyrka bevaras gåvor som skänkts av Lideman Gyllenstormsfamiljen. Men det finns inga gravar, trots att det är dokumenterat att flera av släktmedlemmarna avled i Fröskog.
Annars lider ju kyrkogårdarna i Fröskog ingen brist på olika dynastiers familjegravar. Men när det gäller bygdens utan jämförelse mest betydande familj under flera sekler, så är spåren utplånade!
Beställd vilokammare”
I början av 1995 ledde efterforskningarna till att det i Universitetsbiblioteket i Göteborg påträffades ett s.k. liktal över en av fogden Lidemans döttrar, Catharina, från hennes begravning i Fröskogs kyrka 16 mars 1676 (!) där det ordagrant står, att "jungfrun insattes i sin beställde vilokammare”.
En närmare konsultation av tillgänglig litteratur visade, att varken Effe Runelids praktverk ”Dalslands kyrkor” från 1984, Anders Lignells *Beskrifning af Grefskapet Dal” (1850) eller Bengt Wahlströms ”Ur Fröskogs kyrkas historia” (1981) med ett ord antyder att det skulle finnas några ”vilokammare” i Fröskogs kyrka eller överhuvudtaget något om adelsfamiljens sista vilorum.
Roland Augustsson beställde då från Antikvariska och Topografiska Arkivet vid Riksantikvarieämbetet ned allt material, som där finns om Fröskogs kyrka.
I ett inventeringsprotokoll från 11 september 1829 heter det:
— "Inga uppbygeda grafwar, Graf Kor, Grafvårdar, Epitaphier (utom det i femte paragrafen beskrifna) Banér, Sorg Fanor, vapen, rustningar, Runo eller Likstenar finnes här.”
MEN i samma material förekom också en handskriven lösbladsanteckning av okänt ursprung, enligt Riksantikvarieämbetet gjord kring sekelskiftet, dar det står så här: Fröskog Tössbo hd. Dalsl.Kyrkan.I Fröskogs kyrka är Linnmanska och GyllenstormskaGrafwen och finnes där Majoren Linnmans Epitaphium”.
Detta talar ju starkt för att det finns gravkryptor under kyrkan, trots att dessa numera är helt okända.
Förbjöds 1783
Såväl kyrkohistoriskt som juridiskt är detta fullt möjligt. Åtminstone åtta av Dalslands kyrkor har haft gravar inomhus eller under golvet. Försäljningen av gravplatser inne i templen, som gav kyrkorna en inte föraktlig extrainkomst, tilläts ända fram till 1783, da Kungl. maj:t av hygieniska skäl stoppade handeln med kryptor.
—Vi ska också komma ihåg, att dessa gravar har anlagts, sannolikt ned sprängda i det kvartsberg kyrkan vilar på, redan under 1600 talet. Sedan dess har ytterligare två kyrkobyggnader rests på samma plats!
Den ena av dessa brann ju ned efter ett åsknedslag 1728. Det är ju tänkbart, att golvet då rasade in och förstörde kryptan. Varpå kyrkan nybyggdes och ”vilokammaren” glömdes bort.
Detta skulle också kunna förklara frånvaron av släktens gravar eller minnesstenar ute på kyrkogårdarna.
Vem eller vilka, som vilat under kyrkgolvet i Fröskog förutom jungfru Catharina, det vet vi däremot inte och kommer sannolikt inte heller att få veta.
— En önskan vore naturligtvis, att vid en framtida renovering kunna öppna golvet for att se hur utrymmet därunder tidigare har använts, säger Roland Augustsson.
Fotnot:
Det epitafium (minnestavla), som nämns i reportaget, gäller den legendariske dragonmajoren Sven ”Snälle” Lideman, en av Dalslandsfogdens söner. Det hänger i dag t.h. om koret i Fröskogs kyrka.
.
