Rönningen

Från Sockipedia

Socken: Ånimskog Hemman: Stora Kilane Platsnamn: Rönningen Typ: Torp Koordinater: [58.842008,12.498740] Visa på Kartbild.com


Vi lämnar Ånimmens stränder och förflyttar oss till Rönningen som ligger nere i en dalsänka ös­ter om landsvägen. Nedanför en brant backe stöter vi på ett hus, som med sitt karakteristiska brutna tak för tankarna till 1930-talet. Det ersatte en äldre byggnad, vars rester man kan finna strax norr om det nuvarande huset. I det äldre huset, som troligen restes någon gång un­der 1870-talet, bodde Erik Magnus Olsson och hans hustru Julia Larsdotter.

Erik Magnus föd­des i Slobol 1863 och var i sin ungdom anställd på Rohlins orgelverkstad i Ånimskog. Han flyt­tade till västsidan av Ånimmen 1889 då han gifte sig med Julia som var född på Ängkasen 1863. Magnus arbetade en tid på Annenäset men utbildade sig till skomakare vilket innebar att han kunde tillverka skor såväl som laga dem. Han investerade 150 kronor i en skomakarmaskin vilket får betecknas som en djärv inves­tering av en fattig skomakare som hade många munnar att mätta. Det är i sammanhanget värt att notera att hans kunder slöt upp bakom ho­nom genom att teckna sig för ett litet belopp var på en lista som gick runt i bygden, och summan som insamlades utgjorde en god grundplåt för inköpet av den nya maskinen som idag kan be­skådas på Ånimskogs hembygdsgård.

Det gamla Rönningen. Utanför står skomakare Magnus Olsson med hustrun Julia samt hennes bror Albert.

Det gråa huset i dalsänkan, som bestod av ett stort vardagsrum och en kammare samt en liten verkstad i övervåningen, där Erik Magnus ar­betade, kom att härbergera en stor familj. 1890 var det dags för första barnet, Johan Albin, och sedan följde Adina 1892, Ida 1894, Elin Karolina 1895, Hanna 1897, Ester Emilia 1898 (dog ett år gammal), Hilda 1899, Ester Natalia 1900 (dog i späd ålder), Hugo 1901 och Karl 1903.

Rönningen avstyckades inte förrän 1928 då Johan Jonasson, ägare till Aspelund och Äng­kullen, avyttrade 6000 kvadratmeter mark till bröderna Hugo och Karl Eriksson. Den nya fast­igheten fick beteckningen 1:34. Bröderna lät uppföra ett nytt hus i början av 1930-talet. För­äldrarna flyttade in i det nyuppförda huset, och Hugo och hans hustru Helga bodde också där en tid som nygifta.

Hildur och Tryggve Olsson vid Eds kyrka. I mitten Karl Lindqvist.

Magnus Olsson gick ur tiden 1937, och Julia flyttade till sin dotter i Gyltungebyn. Karl som blivit ensamägare till Rönningen, sedan Hugos del saluförts på exekutiv auktion sålde fastighe­ten till Tryggve Olsson i Brandalen 1937 och lät sedan uppföra en liten stuga åt sin mor ett hundratal meter öster om barndomshemmet. Julia fick således njuta sin ålderdom nära den plats där hon verkat större delen av sitt liv. Hon avled 1943.

Ttyggve och Hildur Olosson med sonen Sten framför huset på Rönningen i början av 1940-talet.

I samband med att Tryggve Olsson övertog Rönningen revs den gamla byggnaden, och ef­ter någon tid lät Tryggve förse sitt hus med bru­tet tak för att ge större utrymme i övervåningen. Tryggve var gift med Hildur Andersson från Nössemark och tillsammans fick de två barn, Sten född 1937 och Ulla 1942.

Som så många andra arbetade Tryggve på Annenäset men drabbades tidigt av reumatism med svår ledvärk vilket gjorde honom helt in­validiserad under hans sista år. Det blev Hildur som till största delen fick ta på sig försörjnings­bördan genom att öppna matservering på Annenäset. Där utfodrade hon ett tjogtal hung­riga stenarbetare under några år kring 1950, och när matserveringen lades ner tog hon klivet upp i sociteten genom att överta husföreståndarskapet i disponentvillan där hon anordnade mid­dagar för prominenta gäster. Hildur, som hade en aldrig sinande energi och ett sprudlande hu­mör, rörde sig lika obesvärat bland dammiga blåställ från Algots i Borås som frasande siden­klänningar från Dior i Paris.[1]

Källor

  1. Ånimskogs Sockenbok del II, sida 79-81.