Dalsland/Ånimskog/Fornlämningar i Ånimskog

Att i vår hembygds åkrar och ängar söka spår som vittnar om människors liv och verksamhet under förhistorisk tid är en hel vetenskap och kräver skickliga arkeologers tränade blick för att finna de ofta obetydliga och diffusa teck­nen. Medeltida odling, det sista seklets jord­hunger och nyodlingsiver samt inte minst gravplundrare, har tyvärr förorsakat obotliga skador på sådant som skulle kunnat fördjupa vår kunskap om det som en gång funnits, långt före den medeltida historiebild som vi ändå vet något mera om.

Känt är emellertid att jägar- och fiskarfolk, efter den mäktiga inlandsisens avsmältning för omkring 12000 år och några årtusenden senare när landhöjningen gjort Vänern till ett stor innanhav, drog norrut utmed dalgångar och stränder i ständig jakt efter byten av fisk och vilt. Att de orörda nejderna utmed Vänern och de långsträckta sjöarna inom vårt nu­varande landskap, tidigt rymde människor som där blivit mer eller mindre fast bofasta är också väl belagt. En stark bevisning för detta är Hästefjordsfynden i Frändefors - något av de större i landet. Detta sträcker sig omkring 8000 år till­baka i tiden - en aktningsvärd tidsrymd.

Från vilken tid var fornfynden?

Utgrävningen av hällkistan, sept 1974.

I arkeologiska sammanställningar finns känne­tecken för olika tidsepoker och inte minst om tidiga bebyggares seder och bruk när det bland annat gällde gravskick samt dess redskap. Under ar­beten på åker och äng, har under sista århund­radet många jordfynd av stenyxor, pilspetsar och sländor gjorts och det var inte ovanligt att en stenyxa eller slända fastnade på en "harvetinn". När bönderna kring sekelskiftet och även senare gick efter plog och harv gjordes ofta dessa fynd medan däremot dagens lantbruka­re - som sitter högt på stora traktorer - sällan får uppleva sådana händelser. Än i dag är det emellertid många av oss som frågar sig hur gamla dessa fornfynd är och hur de använts samt hur levnadsförhållandena var för dem som en gång brukade dem. Det finns därför anled­ning att här ge en bakgrund.

Varm var tiden

Efter något årtusende från den mäktiga in­landsisens avsmältning - som gjorde ett uppe­håll inom vårt nuvarande landskap under ca 800 år och med sträckning över Dals Ed, Ödskölt, Mellerud och till Hjortens Udde vid Vänern - blev det under den s k Ancylustiden (7000 -3000 f Kr) en varm och torr period med ymnig växtlighet. Skogar och sjöar gav också rikligt utbyte för de grupper av jägarfolk som under denna tid - äldre stenåldern - drog fram utmed vattendragen men som emellertid ger få fornfynd.

Utgrävningen av hällkistan. Fr.v. Karin Rex Svensson, Clary Andersson, Adolf Roth och Ole Bjerke.

Även den så kallade Litorinatiden för drygt 6000 år sedan, gav goda möjligheter till rik fångst i t ex Vänern, som genom landhöjningen blivit av­skild från havet. Det är från denna tid man kan finna jordfynd av väner- eller lihultsyxor, för­färdigade av diabas som finns i mängd vid Hälleberg. De verkligt stora ansamlingarna av stenverktyg från denna tid är de rika Hästefjordsfynden. Men eftersom människorna bak­om dessa fynd var jägar- och vandringsfolk och allt efter som familjegrupperna blev större, drog de efterhand norrut efter Vänerns strän­der och landskapets insjöar och inte minst Ånimmen.

Ett hårdare klimat följde

Efter att våra förfäder eller föregångare under något årtusende levt under gynnsamma klimat­förhållanden började medeltemperaturen efterhand sjunka, med varma somrar och allt kalla­re vintrar som följd. Vi är nu inne i det man allmänt brukar kalla yngre stenåldern, alltså tiden mellan 4000 till 1500 år före Kristi födel­se.

Det var under denna tidsrymd - även den lång i vår historieuppfattning - som en märk­bar förändring kom att ske ute i bygderna. Från att det tidiga jägarfolket i allmänhet vandrade omkring, började man nu på små åkerlyckor odla säd och även tämja och hålla boskap för mjölk och köttproduktion. Därmed kunde eller behövde inte människorna längre flytta om­kring i någon större utsträckning utan det upp­stod ett allt mera permanent boende.

Mäktiga gravar vittna

Det är under den äldre stenåldern, men kan­ske ännu mera under den yngre stenåldern och fram emot 1500 år f Kr som man började begrava sina anförvanter i gravar, så mäktiga att vi i dag måste imponeras och undra över hur människorna - utan maskinell utrustning - kunde skapa dem. I t ex Bohuslän återfinns av dessa megalitgravar de stora dösena medan det inom Dalsland och Ånimskog var hällkistan som blev den mest vanliga begravningsformen. Vi är nu framme vid slutet av den äldre sten­åldern eller omkring 4000 år - även detta en aktningsvärd tidsrymd.

Utgrävningen av hällkistan.

Dessa hällkistor har funnits lite varstans i vårt landskap men många av dem har sanno­likt blivit "broposter", källartak och flera av dem ligger sannolikt inmurade i våra tidiga medeltida kyrkor eller dess kyrkogårdsmurar.

Hällkistan - En imponerande skapelse

Norr om Ånimskogs kyrka och på hemmanet Byn eller Ånimskogs gård ligger en av dessa märkliga skapelser, formad och uppförd under en grå forntid på krönet av en bergås på östra sidan av Ånimmen och med ett bredvidliggande brant stup, som kan minna om ättestupan.

Eftersom hällkistan efter hand blivit svårt raserad, blev den åren 1973-74 undersökt och rekonstruerad. Det som blev av särskilt stort värde, var möjligheten för skolbarn och vuxna i Ånimskog att följa detta arbete, något som sannolikt för många kom att väcka ett beståen­de intresse för det förhistoriska i denna bygd. Ofta är fynden vid dessa fornhistoriska utgräv­ningar sparsamma men i ovan nämnda hällkista fann man bl a ett antal keramikskärvor samt pilspetsar och även en spjutspets, de sist­nämnda av flinta.

Ur Lindebergs fornminnesfond erhölls me­del för att finansiera och ansvarig för detta omfattande arbete var arkeolog Karin Rex Svensson vid Länsmuseet i Vänersborg.

Skålgropar

Inom Ånimskog finns på ett antal berg- och stenhällar många skål- eller offergropar, även kallade älvkvarnar. De är större i antalet än i de övriga socknarna i landskapet och många av dem har upptäckts under senare års inven­teringar. Eftersom de i allmänhet är små och dessutom grunda, har man genom åren tydligt förmärkt att nutidens miljöförstöring även tär på dessa - såsom fallet är med hällristningarna.

Det finns stark sägenflora knuten kring des­sa små gropar vilka ofta ligger i anslutning till åkermark och som många gånger inte upp­märksammats - fastän man genom åren van­drar fram över dem.

Att de har med offer att göra är ingen tvekan om och känt är också att människor långt fram i tiden t ex lagt småpengar i dem för att skydda sig mot sjukdomar eller andra faror som kunde hota under en tid med mycken vidskepelse. Under förhistorisk tid och bronsåldern antar man att blod och fett var det offer som ströks i dessa älvkvarnar för att därmed blidka makterna.

Vid fornminnesregistret från 1960-talet upp­tages för Ånimskog 166 nummer, men vid Riks­antikvarieämbetets senaste inventering 1988-89 har det tillkommit ca 40 nya fornminneslokaler därav många skålgropar men även olika typer av gravformer.

Utgrävningen av hällkistan. Främst Daniel Högfeldt, Vingnäs, nästa Villy Högberg, Åmål samt Gunnar Jansson, Tösse.

Metall gav möjligheten att forma

De många fynd som finns från stenåldern är i allmänhet enkla bruksföremål men när bron­sen - en legering av koppar och tenn - från söder blivit allt mer vanlig i Norden, kunde människors konstnärliga ådra få större möjlig­het att utvecklas än när sten, flinta och diabas kom till användning. Även dessa föremål kan emellertid vittna om konstnärlig känsla såsom fallet är med de ofta skickligt formade dolkarna av flinta.

Sten och flinta är ett beständigt material medan bronsföremålen ofta tagit skada och gått förlorade. Annat material som kom till använd­ning var trä och ben. Keramik började nu ock­så bli allt mera vanligt, något som kan ses som kärl för de gåvor som inte sällan återfinns vid utgrävningar av forntida gravar.

Järnåldern var krävande

Det var inte bara att järnet är ett hårt material utan den tid vi brukar kalla järnåldern, alltså de närmaste århundradena kring Kristi födel­se, blev också en strävsam och plågsam tid för våra förfäder att leva och verka uti. Det för­sämrade klimatet hade fortsatt genom en lång tidsålder och många generationer av den obrut­na kedjan av våra förfäder, något som starkt förändrade deras livsvillkor eftersom det blivit allt kallare och klimatet allt fuktigare. Det blev därmed också vanskligare att odla säd och även att få vinterfoder åt boskapen.

När det gäller Ånimskogs socken har arkeo­logerna uppmärksammat, att i denna socken "som förefaller ha kontinuitet från senneolitikum (yngre stenåldern) till bronsålder och del­vis in i äldre järnålder, saknas helt gravfält av den gängse yngre järnålderstypen, dvs stereo­typa gravfält av högar och övertorvade stensättningar. Detta kan tolkas som att socknen, kanske med några få undantag, legat öde under yngre järn­åldern och inte på allvar koloniserats igen för­rän under tidig medeltid". Järnåldern var utan tvekan en hård och krävande tidsrymd för våra förfäder!

Fyndorter i Ånimskog

Sida	Har namn	Har koordinat
Fornlämningar i Aneberg	Fornlämningar i Aneberg
Fornlämningar i Anolfsbyn	Fornlämningar i Anolfsbyn	58.881806, 12.501066
Fornlämningar i Bollsbyn	Fornlämningar i Bollsbyn	58.865231, 12.565139
Fornlämningar i Djupslund	Fornlämningar i Djupslund	58.874017, 12.44687
Fornlämningar i Hemmingsbol	Fornlämningar i Hemmingsbol	58.873518, 12.585375
Fornlämningar i Kingebol	Fornlämningar i Kingebol	58.916664, 12.530841
Fornlämningar i Krusebol	Fornlämningar i Krusebol	58.893684, 12.574968
Fornlämningar i Nedre Kilane	Fornlämningar i Nedre Kilane	58.835188, 12.486435
Fornlämningar i Näs	Fornlämningar i Näs	58.886078, 12.553346
Fornlämningar i Orrebol	Fornlämningar i Orrebol	58.838566, 12.553769
Fornlämningar i Ressbyn	Fornlämningar i Ressbyn	58.889523, 12.57072
Fornlämningar i Skållebyn	Fornlämningar i Skållebyn	58.849147, 12.558865
Fornlämningar i Slobol	Fornlämningar i Slobol	58.854378, 12.552792
Fornlämningar i Spånsbol	Fornlämningar i Spånsbol	58.878404, 12.591559
Fornlämningar i Säbyn	Fornlämningar i Säbyn	58.929648, 12.530852
Fornlämningar i Säljebyn	Fornlämningar i Säljebyn	58.837536, 12.526128
Fornlämningar i Vassviken	Fornlämningar i Vassviken	58.864426, 12.604221
Fornlämningar i Vingnäs	Fornlämningar i Vingnäs	58.904707, 12.515405
Fornlämningar i Västra Korsbyn	Fornlämningar i Västra Korsbyn	58.893625, 12.503094
Fornlämningar i Yttre Bodane	Fornlämningar i Yttre Bodane	58.812921, 12.581762
Fornlämningar i Äskekärr	Fornlämningar i Äskekärr	58.821266, 12.5342
Fornlämningar i Årbol	Fornlämningar i Årbol	58.842644, 12.54523
Fornlämningar i Östra Bodane	Fornlämningar i Östra Bodane	58.869131, 12.626967
Fornlämningar i Östra Korsbyn	Fornlämningar i Östra Korsbyn	58.887524, 12.592573
Fornlämningar på Hult	Fornlämningar på Hult	58.893374, 12.582515
Fornlämningar på Viken	Fornlämningar på Viken	58.837816, 12.566872
Fornlämningar vid Bolet	Fornlämningar vid Bolet	58.873242, 12.537458
Fornlämningar vid Byn (Ånimskogs Gård)	Fornlämningar vid Byn (Ånimskogs Gård)	58.894738, 12.547613
Fornlämningar vid Dalen (Lunden)	Fornlämningar vid Dalen (Lunden)	58.856558, 12.523852
Fornlämningar vid Hängele	Fornlämningar vid Hängele	58.872368, 12.603221
Fornlämningar vid Lilla Mossen	Fornlämningar vid Lilla Mossen	58.876632, 12.561769
Fornlämningar vid Listetorp	Fornlämningar vid Listetorp	58.857983, 12.540103
Fornlämningar vid Lågan	Fornlämningar vid Lågan	58.89017, 12.586523
Fornlämningar vid Myran	Fornlämningar vid Myran	58.896893, 12.593901
Fornlämningar vid Stora Mossen	Fornlämningar vid Stora Mossen	58.875696, 12.549308
Fornlämningar vid Torp	Fornlämningar vid Torp	58.864426, 12.604221
Fornlämningar vid Västergården	Fornlämningar vid Västergården	58.870298, 12.591481
Fornlämningar vid Ånimskogs Stom	Fornlämningar vid Ånimskogs Stom	58.890747, 12.545135