Västra Berg 1:8 (Stora Eken)

---

Socken: Ånimskog Hemman: Västra Berg Platsnamn: Västra Berg 1:8 (Stora Eken) Typ: Gård Koordinater: [58.891079,12.490125] Visa på Kartbild.com

---

Strax intill gården Berg står en stor ek och i dess hägn låg en gammal gård, vars byggnader nu är helt borta. Manbyggnaden, som var en dalslandsstuga i två våningar revs på 1920-talet, medan loge och lador motstod tidens tand ytterligare ett par årtionden. Gården, som låg inom den gamla byns hank och stör, har säkerli­gen en historia som förlorar sig långt tillbaka in i 1700-talet, och dess definitiva ursprung kan säkert spåras till medeltiden.

Det är svårt att få en bestämd uppfattning om gårdens brukningskapacitet, men troligen kunde ägaren föda en häst och fyra till fem kor.

HISTORIK

Den förste ägaren som vi med någorlunda sä­kerhet kan spåra är Nils Nilsson d.y. som torde ha förvärvat gården omkring 1840. Nilsson och hans familj är också starkt knutna till 1:7, men troligen bodde familjen först på Stora Eken innan de flyttade till Berg.

Vid arvsskiftet efter Nils Nilsson 1876 fick sö­nerna Jan Magnus och Johannes var sin gård, Berg och Stora Eken. Systern Johanna var också delägare ett antal år, men 1886 köpte Johannes ut sin syster, och blev ensamägare till Stora Eken. Det är dock troligt att han bott på gården och brukat den flera år före faderns död. 1882 gifte han sig med Anna Lisa Svensdotter från Berget i Nedre Kilane. Någon gång un­der 1890-talet blev han också ägare av 1:5.

Hustrun Anna Lisa dog år 1900, och eftersom de inte hade några barn, tillföll hela deras ge­mensamma egendom Johannes. Han var nu i 70-årsåldern, men behöll sina egendomar fram till 1909, då han sålde till Jan Petter Andersson, född i Dalskog 1875. Denne hade vistats i Ame­rika ett tiotal år, innan han beslöt sig för att pröva på bondelivet i sitt hemland.

Jan Petter var ungkarl och en udda figur i den lantliga miljö som han nu försökte anpassa sig till. Det var dock snarare så att han tyckte att grannarna skulle anpassa sig till hans något egocentriska uppträdande, och det uppstod snart en del kontroverser med folk i grannska­pet. Hans okonventionella sätt att uppträda kunde ta sig följande uttryck: nära gården fanns det en brunn, omgärdad med staket, där flera av de kringboende hämtade sitt vatten. När en grannkvinna en varm sommardag kom dit med sin spann dök plötsligt Jan Petter upp ur brun­nen mitt för hennes ögon, inte diskret skyld som näcken i sagan, utan helt näck. Han hade fått för sig att han skulle svalka sin kropp i det svala källvattnet denna heta sommardag, utan att tänka på att dricksvattnet därefter blev föga aptitligt för grannarna. Kvinnan blev chockad, kastade spannen i en vid båge och flydde.

År 1919 hade emellertid Jan Petter tröttnat på lantlivet och flyttade till Göteborg. Året innan hade den förut nämnde G. R. Engdahl köpt går­den som fram till nu bestått av 1:5 och 1:8.

En kort sammanfattning av gårdens vidare öden är att Gustav Karlsson på Olsbyn köpte den 1919, och sedan dess har Stora Eken (1:8) förlorat sin status som egen gård. Det är bara den gamla eken som finns kvar.