Anolfsbyn 1:15 (Thybergs)

---

Socken: Ånimskog Hemman: Anolfsbyn Platsnamn: Anolfsbyn 1:15 (Thybergs) Typ: Gård Koordinater: [58.887769,12.496476] Visa på Kartbild.com

---

Boningshuset som ligger strax väster om Fammerud, som stod färdigt 1939, har en relativt modern exteriör jämfört med de andra boningshusen i byn, och speciellt framträdande är det brutna taket.

Någon tidigare manbyggnad på Anolfsbyn 1:15 har det aldrig funnits, men däremot har det stått en ladugård på fastigheten sedan mer än hundra år tillbaka. Byggnaden har på senare tid fått ge vika för tidens härjningar och allt som finns kvar är en brädhög.

När Lars Larssson övertog sin arvedel vid hemmansklyvningen 1859 bestämdes det vid laga skifte att han skulle få bo kvar i den gamla byn, men Lars som i sin ungdom bott i Bräcke flyttade senare till Västra Korsbyn, där han gifte sig och innehade en gård ända till sin död 1906. Han behöll dock sin egendom i Anolfsbyn, och det blev hans barn Carl Josef och Christina Larsson som ärvde fastigheten och behöll den fram till 1910, då folkskollärare Frans Thyberg köpte den, troligen i avsikt att bygga ett hus åt sig och sin familj när han läm­nat lärartjänsten. Som vi tidigare berättat flyt­tade familjen i stället till Kärrsdalen och det var först efter Thybergs död som husbyggandet kunde realiseras.

Frans Thyberg etablerade sig som jordbru­kare i Kärrsdalen och gården i Anolfsbyn bru­kades jämsides med åkermarken i Kärrsdalen där familjen kunde hålla två kor och häst. Thyberg tillbringade en hel del tid på egendo­men i Anolfsbyn och kom ofta dit körande med vagn eller ridande på sin vita häst.

I slutet av 1920-talet blev emellertid hästen för gammal och slaktades och åren började också tära på husbondens hälsa, och mot mitten av 1930-talet blev han bunden till tor­pet i Kärrsdalen.

När Anna Thyberg och hennes hemmava­rande döttrar Helfrid och Emma kunde flytta in i det nya huset i Anolfsbyn var Frans Thyberg som tidigare nämnts borta sedan några år. Fa­miljen fortsatte emellertid att bruka gården i Anolfsbyn och när Emma blev ensam efter mo­derns död i början av 1950-talet, och Helfrid flyttat hemifrån, behöll hon fortfarande ett par kor och kunde med grannars hjälp bruka den lilla gården.