Aspelund 1:79

---

Socken: Ånimskog Hemman: Stora Kilane Platsnamn: Aspelund 1:79 Typ: Gård

---

Det var förmodligen ingen slump att Magnus Nilsson och Bryngel Gunnarsson Wass bosatte sig på Aspelund samtidigt och fick fastebrev på var sin del av egendomen samma dag.

Magnus Nilsson var född i Känsbyn 1813 och när åren gjort honom till man, styrde han ste­gen mot Djupslund, där han fann sin blivande hustru Anna Kajsa Eriksdotter. De bosatte sig i Djupslund och fick tre söner. Äldst var Malkus, född 1845, Karl Magnus 1850 och Josef 1859.

Det var troligen i slutet av 1850-talet som de båda familjerna blev bekanta med var­andra, ty Gunnarsson Wass bodde då i Högelund i Tisselskog, vilket endast låg en fjärdings väg från Djupslund. Kanske beslöt de gemensamt att flytta till mera bebodda trak­ter, och valet föll på Aspelund som då var till salu. Familjen Wass valde att köpa stamfastig­heten, medan den resterande arealen förvär­vades av Magnus Nilsson.

Boningshuset på Aspelund 1:18 var som tidi­gare nämnts en dalslandsstuga i två plan, gan­ska lik mangårdsbyggnaden på stamfastig­heten, men av yngre datum. Ladugården, som fortfarande finns kvar, byggdes ursprungligen på 1860-talet, men har genomgått förändringar och reparationer under de år som gått.

1883 skänkte Magnus Nilsson och hans hus­tru gården till sönerna, och samtidigt köpte den yngste sonen Josef Magnusson ut sina bröder. Den nyblivne hemmansägaren tycks dock ha funnit soldatlivet mera lockande, för han lät värva sig som fältjägare och bytte namn till Wahlund, och det var med detta namn som han undertecknade köpekontraktet 1891, vilket gjorde brodern Malkus till ny ägare. Fyra år se­nare sålde emellertid Malkus gården till Hildor Stomberg från Livarbo i Skållerud. Denne var i trettioårsåldern när han flyttade in på Aspelund med sina åldriga föräldrar, Hans Petter och Stina Kajsa Stomberg samt systrarna Vilhelm­ina, född 1867 och Ottonie 1873. Föräldrarna dog i början av 1900-talet och Vilhelmina tog plats som piga i Salebol, för att senare flytta till Skållerud, medan Ottonie gifte sig med Edvin Larsson och blev så småningom gårdsfru på Kilehaget.

Hildor tröttnade på att vara hemmansägare och övergick till sjömansyrket, där han avance­rade till ångbåtsbefälhavare och flyttade till Steneby 1912. Då hade han sedan tre år tillbaka överlåtit gården till Josef Eriksson, som var son till Stor-Erik i Känsbyn (se dito). Han var ung­karl och efter några år tycks han ha föredragit gemenskapen på Berget i Nedre Kilane där hans syster Lovisa bodde. Han sålde hemmanet till Matilda Westlund och hennes man Teodor som tillsammans med sin treåriga dotter Signe flyt­tade in 1916.

Astrid och Haldar Anderson Aspelund.

Teodor var skräddare och i den stora salen på övervåningen sydde han kostymer åt såväl rundhyllta herrar i medelåldern som ville vara fina på sockenstämmorna eller julkalasen som unga dansbanekavaljerer som fröjdade sig på sågen i Snäcke och senare på den nyöppnade dansbanan på Björkhagen. Jordbruket försum­mades inte heller, ty Westlunds kunde hålla häst och ett par kor på det lilla hemmanet.

Matilda avled 1937 och samma år avyttrades gården. Dottern Signe som nyligen gift sig med sjömannen Erik Gustafsson från Torsö i Skara­borgs län flyttade med honom till Mariestad, där den gamle skräddaren också tillbringade sina sista år.

Ett nyss ingånget förbund för den unga kvin­na som flyttade ut och ett uppbrutet äktenskap för den medelålders man som flyttade in; så var situationen för Rudolf Kling som kom till Aspelund ledande på två kor, vilka utgjorde hans lott av bodelningen med hustrun Hulda uppe i Djupslund. Kling hade sitt arbete på Annenäset och jordbruket kom således i andra hand. Några år in på 1940-talet bröt han upp från sin egen­dom och blev tunnelbanebyggare i Stockholm. Han sålde gården med kreatur och allt till Haldar Andersson och hans hustru Astrid som var bonddotter från Anolfsbyn. Trots hustruns starka band med jorden fattade Haldar aldrig något större intresse för lantbruk, utan byggde om huset och öppnade en bagerirörelse som blomstrade under ett tiotal år tills kundkretsen glesnade på grund av den stora utflyttningen som började omkring 1960. Makarna Andersson fick två barn, Herner född 1940 och Hjördis 1946.