Halvorskerud

---

Socken: Ånimskog Hemman: Kraksbyn Platsnamn: Halvorskerud Typ: Gård Koordinater: [58.911361,12.488537] Visa på Kartbild.com

---

På gränsen mot Vingnäs ligger Halvorskerud, ungefär 300 meter väster om landsvägen. Går­den är vackert belägen på en mjukt rundad ås med mangårdsbyggnaden i norr och ekono­mibyggnaderna strax söder därom. Det vit­målade bostadshuset är byggt i vinkel, så att den längre huskroppen har sin gavel mot öster och en andra mot söder. Just där de båda hus­kropparna möts finns en glasveranda som också tjänar som husets "finingång" men det det finns också en ingång mot väster. Byggnaden uppför­des i början av 1920-talet av bröderna Karl-Johan, Martin och Alvar Karlsson och ersatte då ett äldre hus från mitten av 1800-talet.

Uthusbyggnaderna är också placerade i vin­kel mot varandra och denna planering är fint anpassad till topografin i och med att inga bygg­nader på så sätt hamnat i åsens utkanter. Vinkel­byggnaden mot söder som innehåller ladugård och stall har troligen sitt ursprung i slutet av 1800-talet, medan loge och lador med långsidan mot öster är av senare datum, kanske av samma ålder som bostadshuset. Mitt emot logbygg­naden ligger en lång, låg byggnad som under en period innehöll hönseri och uppfördes om­kring 1960. När gården brukades fullt ut kunde man hålla häst och fyra till fem kor.

HISTORIK

Vid skiftesindelningen 1828 blev ägaren Halvard Svensson ålagd att utflytta en kilometer norrut där det fanns odlingsbar mark. Halvard föddes i Fröskog 1771 och var sålunda långt upp i medelåldern när han på 1830-talet fick ta sig an verket att uppföra gårdsbyggnader och röja ny mark. Det var under stora umbäranden som nybyggaren och hans unga hustru Stina Andersdotter från Västra Ed så småningom lyckades skapa en dräglig tillvaro på sin gård som fick namnet Halvorskerud vilket betyder Halvards röjning och själva namnet i sig ger en pregnant bild av det nybyggarliv som de båda makarna måste underkasta sig. När de utflyttade hade de två små söner med sig, Carl Engelbrekt född 1825 och Johannes 1828.

Den gamla manbyggnaden på Halvorskerud omkring 1905. På fotot står Josef Karlsson med tömmarna i hand och hustrun Laura med räfsan strax framför hästen. De tre sittande pojkarna är fr. v. Martin, Alvar och Karl- Johan Karlsson. Övriga okända.

Halvard Svensson dog 1846, förmodligen innan gården ens var färdigbyggd, och Stina Andersdotter som var 35 år yngre än sin man gifte om sig med Erik Jakobsson från Vingnäs 1848, och det tycks som om sonen Carl Engelbrekt nästan omgående blev brukare av gården, ty modern och hennes nye make nämns inte längre i samband med fastigheten efter arvskiftet 1854, då Carl Engelbrekt blev gårdens nye ägare.

Den unge lantbrukaren var då sedan tre år gift med Maja Lisa Olsdotter från Anolfsbyn. De båda makarna fick fem barn: Josef 1852, Stina Lisa 1853, Maria Kajsa 1858 (dog 13 år gammal), Sofia 1860 och Nanny 1862, som avled nio år gammal.

Några få år efter sin yngsta dotters död gick också Carl Engelbrekt ur tiden och därmed hade tre liv skördats på gården under en kort tid­rymd. Döttrarna Stina Lisa och Sofia gifte sig båda 1881 och flyttade till Salebol respektive Årbol. Det blev modern och sonen Josef som fick ta hand om gården, men det tycks som om det omedelbara ansvaret för lantbruket så små­ningom övertogs av Carl Engelbrekts bror Jo­hannes. Han köpte ut sina brorsbarn 1884 och blev därmed hemmansägare på Halvorskerud efter att ha varit dräng och brukare under en följd av år.

Johannes, som var en färgstark personlighet, förblev ogift hela sitt liv. Bokhandlare Thure Langer, som företog långa vandringar för att uppteckna dalsländskt folkliv, folktro och säg­ner, kom till Ånimskog 1904 och besökte den då 76-årige Johannes Halvardsson i Kraksbyn. Lan­ger ger en intressant skildring av sitt möte med Halvardsson, bl.a. får vi en god inblick i föräld­rarnas första slitsamma år på Halvorskerud. Vi återger här ett utdrag ur Langers anteckningar.

Johannes Halvardson var född midsommar­dagen 1828. Han påstod sig stamma i "fjärde mans led" från Halvard i Klevmarken, vars namn han erhållit. Fadern kom från Kragsbyn i Ånimskog alldeles utblottad och bodde till en början i en kolmila där på stället. Han tröskade sin säd på en berghäll, som han på tre sidor byggde omkring med stockväggar, detta innan han såg sig möjlighet att bygga en ladugård och denna hans första primitiva "spannmålsbod" har alltsedan dess fått heta Laberget. Innan de ens fick stugan under tak hade mor i samma bergskulle iordningställt en ugn med stenhällar, vilken hon till skydd mot vind och oväder måste täcka över med ett skynke och här stekte hon under lång tid sitt bröd.

Gubben Halvardsson var en synnerligen an­genäm bekantskap att göra, intelligent och min­nesgod som få. Skriften "Berättelsen om Halvard Bryngelssons ärende och samtal med Carl Xll" kunde han föredraga från pärm till pärm och dessutom en uppsjö av sägner från skilda orter och tider, som han berättade på ett redigt och tilltalande sätt. Han innehade en dyna, varå Carl Xll enligt hans påstående skulle ha slumrat på hos Dordi i Klevmarken, samt ett par utomordentligt vackert skulpterade och målade (delvis förgyllda) bogträn, som tillhört en hästschäs efter vilken Carl Xll åkt från Klev­marken till Strand.

Av utseendet att döma var han en präktig typ för den kända Klevmarkssläkten och utmärkte sig särskilt för sin höga panna, omformade näsa och därtill tydde hans skarpa haka på stor en­ergi och viljestyrka. Det var med saknad som jag lämnade denne förträfflige sagesman och redlige kärngubbe. Hade tiden medgivit skulle en längre tillvaro i hans hem utan tvivel blivit synnerligen givande och värdefullt vad sägen­materialet beträffar, ty han tycktes besitta ett nära nog outtömligt förråd av sagoskatter från flydda tider.

Langer nämner vidare i sina anteckningar att de nämnda bogträna senare förvärvades av kapten H. Wohlin.

Juldagen 1903, när Johannes Halvardsson var 75 år gammal, blev han inbjuden av herrskapet Unger till Henriksholm för att förevisa sin skridskokonst. Johannes var nämligen en skick­lig skridskoåkare och Ungers hade sett honom när han med långa, vackra skär hade åkt över isen till kyrkan. Emellertid blev det först på an­nandagen som han skrinnade fram till stranden nedanför herrgården där en mängd människor samlats för att se hans uppvisning. Trots sin höga ålder gjorde han ett flertal skridskokonster som fordrade stor vighet, och han blev storligen hyllad av åskådarna, vilka enhälligt korade ho­nom till "Ånimmens kung" Därefter blev han inbjuden till familjen Unger där han rikligen trakterades med mat och dryck.

När han senare på kvällen tog avsked lär han ha yttrat: "Se jag tror mig allt vara ämnad till något annat i mina dar, om jag blott hade haft tillfälle att komma ut i världen i stället för att släpa fram mitt fattiga liv här i denna undan­gömda vrå av världen".

Beda Pettersson och Ivan Adler i baksätet på trillan. I framsätet systern Hilda med blivande maken Daniel Hedén. Fotot taget framför manbyggnaden på Olerud omkring 1920.

Förmodligen gjorde Johannes sin sista skrid­skofärd över Ånimmen vintern 1905, ty året därpå var vintern ovanligt mild, och dessutom hade hans hälsa vid det laget troligen börjat vackla och gjort honom ännu mer bunden i sin "undangömda vrå", för på våren 1906 avled han.

Vid arvskiftet 1909 gick åter gården över i syskonbarnens ägo, och det var troligen bror­sonen Josef Karlsson som under de påföljande åren sambrukade egendomen med sin egen gård 1:3 som han förvärvat 1893.

1932 skedde ett ägarskifte i och med att Kris­tina och Sofia sålde sina andelar och Josef Karls­sons son, Karl-Johan, förvärvade faderns och brödernas del i gården. Karl-Johan var snickare, men det är troligt att han bott på gården och brukat den under flera år innan han blev ägare, förmodligen redan 1926 då han gifte sig med Beda Pettersson från Olerud i Anolfsbyn.

Beda hade arbetat i Stora Strand i början av 1920-talet och där träffat en man som hette Ivan Adler. Tycke uppstod och 1922 föddes deras son Sven. Emellertid hade Adler då redan rest till Amerika, troligen för att förbättra sin ekono­miska ställning och sedan återvända till Sverige. Av olika skäl omintetgjordes hans planer och han kom att stanna i Amerika där han avled 1958.

Det blev således Karl-Johan Karlsson som fick stå för den faderliga tryggheten åt Sven under hans uppväxttid.

1947 gifte sig Sven med Irma Johansson från Aneberg i östra Ånimskog och tillsammans med hennes bror Henry övertog de föräldragården där. Samtidigt med att Sven och Irma började bruka Aneberg flyttade Irmas föräldrar, Her­man och Emelia Johansson, till Grana i Västra Korsbyn.