Hermansmyren

---

Socken: Ånimskog Hemman: Vingnäs Platsnamn: Hermansmyren Typ: Torp Koordinater: [58.921420,12.455771] Visa på Kartbild.com

---

Från Killingen ledde en stig västerut till torpet Hermansmyren som låg alldeles vid gränsen till Tisselskog. Grundstenarna finns ännu kvar att beskåda, men byggnaderna har säkert varit bor­ta sedan mer än hundra år. Stigen som ledde till Hermansmyren var delvis den stig som sedan skar av i en nordligare riktning och in i Tissel­skog norr om Djupsjön. Denna färdväg kallades för "Käringstigen" och någon egentlig förkla­ring till namnet finns inte, men kanske berodde det på att den var så kuperad och svårframkomlig att inget hästfordon kunde ta sig fram på den, och därmed var det en färdled som inte knöts till männens domäner och följaktligen fick den lägre status, och med manschauvinistisk automatik blev det "käringarnas" speciella gångstig.

Emellertid torde flera män än kvinnor ha vandrat denna stig, ty männen i Vingnäs gick ofta på friarfärder till Tisselskog, och att dessa besök ofta utmynnade i äktenskap skvallrar vig­selböckerna om, så egentligen skulle stigen ha hetat "Kärleksstigen".

Torpet Hermansmyren har sannolikt sitt ur­sprung i slutet av 1700-talet, och de första män­niskorna som vi kan spåra hit är Jan Ersson och hans hustru Maria Svensdotter; kanske var de till och med de allra första, även om namnet på torpet ger antydningar åt en nybyggare som kan ha hetat Herman, men denne okände man gav kanske endast namnet åt myren med det lilla tjärnet som tycks ha haft en vattenspegel ännu omkring sekelskiftet.

Makarna Ersson var födda på 1750-talet och kan i sin krafts dagar på 1780-talet ha dragit upp mot Tisselskogsgränsen för att bryta mark och timra en stuga och förmodligen också ett fähus till en ko, även om åkermarken kring torpet inte sträckte sig särskilt långt från husknutarna. Sett ur Vingnäs synvinkel låg torpet avlägset och isolerat, men det var å andra sidan mer tillgäng­ligt från Tisselskogshållet, där gården Tomten låg drygt en halv kilometer mot nordväst, snett över norra viken av Djupsjön. Några hundratal meter mot norr låg också ett soldattorp.

I slutet av 1820-talet slog sig en ung familj ner på torpet. Det var Anders Torstensson Blomquist, född 1791 i Flo i Västergötland, och hans hustru Katarina Jonasdotter. I familjen fanns fyra barn: Andreas, född omkring 1820, Brita Maja 1823, Anna Stina 1827 och Carolina 1830. Makarna Ersson tycks ha bott kvar en tid, kan­ske tog den unga familjen hand om de gamla en tid, men 1831 dog Maria Svensdotter och änk­lingen Jan flyttade då till Västra Korsbyn.

Familjen Blomquist övergav torpet 1835 och flyttade till Steneby, och samma år kom Sven Olsson, född 1795 i Tisselskog, och tog Her­mansmyren i besittning. Hans hustru hette Anna Maria Järnberg. Hon var smedmästardotter från Norra Ullerud i Värmland, där hon föd­des 1797. Hennes familj hamnade så småning­om i Billingsfors och Anna-Maria tog tjänst som piga i Södra Fjäll, Steneby, där också hennes till­kommande hade drängplats. Sålunda förde ödet dem samman och på Luciadagen 1822 gif­te Sven och Anna Maria sig.

Påföljande år flyttade de till Smedserud i Frö­skog och drygt tio år senare återfinns de på Her­mansmyren, dit de kom med fyra barn: Johan­nes född 1823, Anders 1828, Fredrika 1833 och Lars 1834. Ett par av barnen hade dött i tidig ål­der, men på Hermansmyren utökades barnska­ran med Gustaf 1836 och Carl 1840.

Tre av sönerna drogs till mera bebodda trak­ter och blev drängar i Vingnäs. Anders kom dit redan som sjuttonåring, och efter några år blev han soldat på Vallerud. Lars lämnade sin drängplats, gifte sig och slog sig ner i Kraksbyn, för att senare bosätta sig på torpet Myrane i Västra Berg. Gustaf följde sina bröder till Vingnäs men mera vet vi inte om honom. Jo­hannes och Fredrika flyttade till Fröskog och Carl, som noterades som "ofärdig", blev för­modligen kvar på Hermansmyren, men hans vidare öden är okända.

Sven Olsson och hans hustru, som under sina sista år blev blind, åldrades sida vid sida och deras levnadslopp skulle komma att omfatta nästan ett helt sekel. Sven överlevde dock sin hustru med sju år och dog 1888, nittiotre år gam­mal. Om han bodde kvar i sin stuga tills han slöt sina ögon, eller om han slog igen dörren för sis­ta gången för att flytta någon annanstans vet vi inte, men i och med att Sven Olsson övergav tor­pet var dess saga all.

Karl Svensson f 1840, gift med Anna Kajsa Gustafsdotter f 1842, flyttade till Kilane 1907.

Fredrik Larsson f 26 november 1866 på Hermansmyren, hade en syster f 1870, och broder Karl f 1876. Modern dog samma år i lungsot. Fredrik for till Amerika där han blev en välbärgad skräddarmästare och kallade sig Fredric Lehndberg. När han dog 1956 skänkte han sin kvarlåtenskap till Dalslands Hembygdsförbund.