Nedre Känsbyn

---

Socken: Ånimskog Platsnamn: Nedre Känsbyn Typ: Hemman Koordinater: [58.866635,12.491809] Visa på Kartbild.com

---

Flygfoto över Nedre Känsbyn.

Nedre Känsbyn ligger väster om landsvägen, och de odlingsbara delarna av ägorna ligger väl samlade kring gården med undantag för några åkrar som flikar sig in i kanten av ett ganska ansenligt skogsskifte som når ända fram till Västra Bräckes östra gräns.

Mangårdsbyggnaden, som uppfördes 1891 i två plan, ger hela Känsbyn en speciell prägel och benämndes herrgård så sent som på 1940-talet. Vissa reparationer och ändringar har gjorts, men i stort sett har byggnaden kvar sin grundstruktur både in- och utvändigt. Tätt intill huvudbyggnaden ligger en drängstuga som är en av Ånimskogs äldsta byggnader.

Ekonomibyggnaderna, som en gång utgjorde en sammanhängande länga från vägen mot Charlotten ända till oxstallet, vilket var beläget omkring 70 meter söder om den nuvarande la­dugården, ombyggdes på 1950-talet till en mo­dern och ändamålsenlig enhet av loge och lador. En ny ladugård projekterades också, men den kom aldrig att byggas. Då gården drevs med full kapacitet fanns det 8-10 kor i ladugården och 2-3 hästar i stallet.

När vi inträder i Nedre Känsbyns historia vid tiden för laga skifte stöter vi återigen på den familj som hade en dominerande ställning på Ånimmens västra sida. Det är bröderna Andreas och Jan Magnus Nilsson som 1856 utökade sitt markinnehav med bortåt 500 hek­tar när de köpte Nedre Kilane av Upperuds bruk. Jan Magnus Nilsson och hans hustru Augusta Vilhelmina Jansdotter hade då ägt Nedre Känsbyn i mer än 20 år, och under denna tid hade de sett en ansenlig barnskara växa upp omkring sig. 13 barn föddes under en tidrymd av 26 år, vilket torde ha varit uppseen­deväckande även med den tidens syn på barna­födande. Flera av barnen har redan nämnts i denna krönika, men det kan ändå vara angelä­get att stanna upp inför denna månghövdade barnaskara och i korthet följa deras öden och samtidigt hålla i minnet att Nilssons i Känsbyn var en ovanligt välbärgad familj i förhållande till majoriteten av socknens befolkning.

Äldst var Cajsa Sofia som föddes 1833 och utflyttade till Högsbyn i Tisselskog 1862, där hon gifte sig med änkemannen Sven Magnus Bryngelsson. Johan Niclas slog upp sina ögon 1835. Han sökte lyckan i Göteborg men dog där redan 1859. Johanna Christina föddes 1837 Hon fick leva endast i fyra år. Laura kom till världen 1839. Hon gifte sig med en handlande och flyttade till Skållerud. Carl Vilhelm föddes 1841. Amalia Kristina kom till världen 1843. Hon kom så småningom att bli ägare till fäderne­gården. Joseph föddes 1844 och dog året därpå. Johannas liv blev också kort. Hon föddes 1846 och dog 1853. Ulrika, 1849, gifte sig med Lars Olsson från Tösse och flyttade till Skållerud 1876. Charlotta föddes 1851. Hon är porträtterad under Nedre Kilane, Charlotten. Gertrud, 1854, flyttade till Göteborg 1887. Adolf Enock föddes sommaren 1856. Ägde Känsbyn en tid, men blev handlande i Lilla Mossen, Ånimskog. Gift med Kristina Karlsson från Kingebol född 1866. Augusta Julia var yngst, föddes 1859 och gifte sig i vuxen ålder med Johan Eriksson från Yllingebol och slog sig ner i Stora Kilane 1891.

Makarna Sven Petter och Amalia Kristina Karlgren.

När Jan Magnus Nilsson dog 1860 hade en­dast en del av barnen nått vuxen ålder. Hustrun Augusta Vilhelmina fick nu den dubbla uppgif­ten att sörja för de mindre barnen och ta på sig ägaransvaret och skötseln av gården. Hon tycks ha lyckats väl med den uppgiften, för det dröjde 18 år innan sonen Adolf Enock, som endast var fyra år vid faderns frånfälle, övertog egendo­men. Han behöll den i ett tiotal år och sålde den sedan till sin syster och svåger 1888.

Svågern, Sven Petter Karlgren, föddes i Åmål 1839 och kom in i den Nilssonska familjen 1865, då han gifte sig med Amalia Kristina. Karlgren var en driftig och affärsinriktad man som hade ett brett verksamhetsfält. Han ägnade sig åt skogsaffärer och textilfärgning, och när han eta­blerat sig som bonde i Känsbyn öppnade han en diversehandel i Stora Kilane, först tillsammans med Adolf Enock, men sedan denne övertagit lanthandeln i Lilla Mossen, som ensamägare. Han var också redare och mäklare för fyra fraktskutor, däribland de båda ångbåtarna Ivar och Peder.

Sonen John Filip Karlgren.

1890-talet och åren kring sekelskiftet torde ha varit en intensiv och krävande period i makarna Karlgrens liv Förutom den livliga affärs­verksamheten som tog tid och kraft i anspråk utkämpade de en bitter rågångstvist med Malkus Magnusson i Stora Kilane. Några år senare dog sonen John Filip endast 35 år gammal, och när fadern efter sonens död låter saluföra sin egendom 1905 kan man i inledningen av annon­sen spåra en viss resignation: "Till följe egarens ålderdom försäljes 1/4 mtl Känsbyn i Ånimskogs socken." Det dröjde dock till 1907 innan ett köpekontrakt upprättades med Adolf Svensson från Tveta i Värmland. I april samma år gjordes auktion och i september flyttade Sven Petter och hans hustru till Ärtemark.

Adolf Hildebrand Svensson föddes i Laxarby 1872. I tjugoårsåldern vistades han en kortare tid i Amerika men återkom i mitten av 1890-talet och gifte sig. Äktenskapet blev dock kortva­rigt i och med att hustrun dog 1905. Han inledde ett nytt äktenskap med Anna Linnea Lennartsdotter från Blomskog 1908, ungefär samtidigt som han förvärvade Nedre Känsbyn. Adolf Svensson var liksom sin företrädare både bonde och affärsman och genom lyckade skogsaffärer lade han grunden till en solid ekonomi.

Släktträff hos familjen Adolf och Anna Svensson i Känsbyn. Bakre raden fr. v.. Klara, d. Alice, Valborg Larsson, d. Astrid, Ingeborg, Emma. Mellanrad.. hustrun Anna och d. Elna i knät, Mårten Johansson, Adolf Svensson, Hilmer Svensson, Johan Nilsson, Fammerud. Sittande på gräsmattan: d. Sigrid, s. Hilmer, Sven Johansson.

I äktenskapet föddes fem barn: Astrid 1909, Alice 1911, Sigrid 1913, Hilmer 1915 och Elna 1922. När Adolf dog i relativt unga år 1927 dela­des gården mellan de fem barnen, men i realite­ten var det modern som styrde och ställde. Hon, liksom tidigare maken, förde ett strängt rege­mente och "Fru Svensson i Känsbyn" blev ett begrepp i trakten, ett begrepp som innebar res­pekt och en viss underdånighet, inte bara från pigor och drängar, utan också från folk i allmän­het. Den stränga atmosfären som gårdsfrun ska­pade kring gården mildrades dock avsevärt av de levnadsglada döttrarna och den sorglöse so­nen som gjorde vägarna osäkra med sin motor­cykel. Den unga generationen såg sålunda till att festen och glädjen också fick sin plats i det dag­liga livet, och många ungdomar samlades i Känsbyn på lördagskvällarna. Bland de trog­naste besökarna var förstås traktens unga bond­pojkar som flitigt uppvaktade de vackra och gladlynta systrarna. Dock bör det framhållas att den stränga frun också kunde uppvisa ett milt sinnelag genom att ha omtanke om dem som av olika orsaker hade svårt att klara livets nödtorft. Varje jul lät hon skicka en korg med julmat till Lisa på Kiletorpet och Kristin på Skacka och även visa generositet mot andra som levde un­der små förhållanden.

Göte Ekeroth kör timmer.

Omkring 1930 splittrades familjen genom att Sigrid flyttade till Båstad i Kristianstads län och Alice gifte sig med Simon Boquist från Tydje och flyttade till Slobol. Senare övertog makarna en speceriaffär i Tösse. Syskonen be­slutade efter några år att sälja egendomen och 1936 inträdde Adolf Emanuel Johansson som ny ägare. Fru Svenson flyttade samma år till Åmål med sina hemmavarande barn. Efter ett par år såldes också Charlotten som varit i familjens ägo sedan 1914.

Adolf Johansson hann bara äga sin nyförvärvade egendom i ett år innan han rycktes bort, och det blev hans dödsbo som försålde Nedre Känsbyn till Göte Ekeroth och Axel Lindberg som då bodde grannar i Nedre Kilane. Köpebrevet undertecknades i maj 1939, men redan i december samma år blev Göte Ekeroth ensam­ägare genom att köpa ut sin kompanjon.