Säbyn

---

Lägg till ny plats
Säbyn
Landskap	Dalsland
Socken	Ånimskog
Namn	Säbyn
Typ	Hemman
Koordinater	58.928110,12.533770
Laddar karta ...
Visa på
ekonomiska kartan
häradsekonomiska kartan
topografiska kartan
Google Maps
Sockipedia.se - Lokalhistoria på nätet.

Ola (Mogensson) i Säbyn samt hans barn och barnbarn

Det sannolikt första bevarade dokumentet som omnämner Säbyn är en uppbördslängd från år 1551. Där kan man läsa att ”Mogens i Säbby” erlagt vad som förefaller vara I mark. Genom domböckerna, som finns bevarade sedan början av 1600-talet, får vi veta att en senare ägare till Säbyn hette Ola. Eftersom både Mogens och Ola är namn med dansk/norsk klang, bör det föreligga en betydande sannolikhet för att Mogens var far till Ola, och att Ola således bör ha hetat Mogensson eller Mogensen i efternamn.

Sverige var ju i union med Danmark och Norge fram till 1521, och kanske var Mogens och dennes förfäder knutna till någon av de fogdeborgar, varifrån landet administrerades av den danske kungen. Det lär finnas uppgifter om att Kristinedal i Fröskog, som i gamla tider hette Stenarsbyn, skulle ha hyst en sådan fogdeborg. Man skulle därmed kunna spekulera i att bonden Mogens i Säbyn hade sitt ursprung i Stenarsbyn, där fogdeborgen kanske raserades i samband med unionsupplösningen och Gustaf Vasas maktövertagande. Kanske skulle en djupdykning i Riksarkivets annaler kunna ge vissa besked om detta.

Alltnog, vår kunskap om bonden Mogens i Säbyn är som framgått minsta tänkbara, men i gengäld har vi genom domböckerna fått veta desto mer om den förmodade sonen Ola. I dessa blir vi upplysta om att Ola var en verklig storbonde, som utöver Säbyn var ägare till angränsande Bröteln, Backen, Galmen och Gröterud samt gårdar i Sveken och Rörkärr i Kila socken i Värmland. Om Ola själv byggt upp denna förmögenhet, eller om han i större eller mindre utsträckning fått ärva den, vet vi ingenting om.

Trots att Ola förefaller ha avlidit före 1617 (står ej som ägare till Säbyn eller någon annan gård i Ånimskog i uppbördslängden för Älvsborgs lösen detta år), skedde inte det slutliga arvskiftet efter honom förrän 1650. I och med att detta arvskifte är mycket detaljerat redogjort för i Tössbo härads dombok för detta år, har vi fått ingående kännedom om Olas barn men även barnbarn, beroende på att två av de fyra barnen redan var döda vid tiden för arvskiftet.

Ola Mogenssons barn hette Ola, Bryngel och Börje Olsson samt Gunnur Olsdotter. På den här tiden ärvde döttrarna hälften så mycket som sönerna så därför fick Gunnur nöja sig med att erhålla Galmen i arv, och hon försvinner därmed från Säbyn utan att lämna några spår efter sig.

Sonen Bryngel Olsson, som var gift med Karin Hansdotter från Sigerud väster om Åmål, och som avled någon mellan 1635 och 1640, lämnade efter sig sonen Olof Bryngelsson och dottern Börta Bryngelsdotter. Börta tilldelades vid arvskiftet gårdarna i Rörkärr och Sveken i sydvästra Värmland, och hennes bror Olof erhöll norra halvan av Säbyn jämte halva angränsande gården Backen.

Olas son Börje Olsson, som avled redan 1628-1630, lämnade efter sig en icke namngiven änka samt sonen Erik Börjesson och döttrarna Malin och Börta Börjesdotter. Vid arvskiftet erhöll Börta Börjesdotter den andra halvan av Backen, som hon alltså kom att äga tillsammans med sin kusin Olof Bryngelsson. Vid mitten av 1650-talet gifte sig Börta Börjesdotter med småbonden Lars Håkansson från Tittersrud i Ånimskog, och så småningom tycks Lars ha löst ut sin svåger från Backen och slagit sig ner där tillsammans med hustrun. Lars och Börta blev stamfäder, främst genom sonen Börje Larsson, till en till en mycket vittförgrenad släkt som framför allt kom att bo och verka i Tösse socken, och som bl a inrymmer riksdagsmän, gästgivare, nämndemän, häradsdomare, hovrättsnotarier, trafikchefer och kyrkvärdar.

Om dottern Malin Börjesdotter vet vi bara vad som står i domboken, nämligen att hon ”bott all sin tid Säbyn och där brukat 1/6 mantal och efter henne dottern Botilla, som nu (1720) bor i Galmen.” En tänkbar anledning till att Malin Börjesdotters man inte är omnämnd kan vara att Malin tidigt kan ha blivit änka, och att hon därför bara födde ett barn före mannens frånfälle.

Sonen Ola Olsson, slutligen, blev vid arvskiftet ägare till hela gården Bröteln tillsammans med vad som kallas Säbyskogen. Ola var gift med Brita Jonsdotter från Eriksbyn i Skålleruds socken, och han avled samma år som arvskiftet ägde rum, och arvet övergick därmed på Olas barn Börje och Halvard Olsson samt Elin och Barbro Olsdotter. Av dessa blev Börje Olsson stamfader till hela fem efterföljande generationer som kom att leva och verka i Bröteln fram till 1890-talet.

Om vi så återgår till Ola Mogenssons tre söner, så har Arthur Gerdin i Åmål i sin släktkrönika från 1965, genom att studera boskapslängder från 1623, funnit att de tre bröderna redovisade följande tillgångar i form av boskap och utsäde som de blev beskattade för.

utsäde hästar oxar stutar kor kvigor getter får svin
Bryngel i Säbyn — 3 2 2 3 7 1 - 3 1
Börje i Säbyn 3 l 2 1 3 4 - 1 -
Ola i Bröteln 3 2 - 2 3 2 4 - 1
Summa 9 5 4 6 13 8 4 4 2

Gerdin skriver vidare att det kan synas förvånande att antalet svin bara var två, men sannolikt fanns det en hel del ungsvin som var undantagna från beskattning. Över huvud taget var djurhållningen exceptionellt låg, vilket kan bottna i en tillfälligt ogynnsam situation 1623. På grund av svältfodring vintertid gav en dåtida ko endast 500-600 liter mjölk per år att jämföras med dagens 7000- 8000 liter. Korna var småväxta och slaktvikten därför ringa. De vintersvälta kvigorna kunde först vid fyra års ålder ställas med kalv. Svinen födde sig sommartid ute på fälten och fram på höstkanten göddes de för nedslaktning. Höstslaktens kött och fläsk saltades hårt för att klara ett års behov. Utsädet räknades i tunnor och man skördade mellan tredje och femte å sjätte kornet, ett svagt resultat jämfört med nutida tjugo till trettiofaldiga skördar. Krig och höga skatter hade krävt höga tributer av boskapsstocken, och man kan verkligen fundera över hur dåtidens människor klarade sin försörjning.

Baserat på dombokens uppgifter om arvskiftet efter Ola i Säbyn samt mantalslängden för samma år tycks sonsonen Olof Bryngelsson ha varit den ende bonden i Säbyn vid denna tidpunkt. Hans hustru hette Bengtsdotter i efternamn, och det är allt vi vet om denna kvinna. Börje Olssons änka avled någon gång mellan 1645 och 1650, och då var kanske sonen Erik Börjesson ännu inte myndig och därmed inte berättigad att direkt träda i moderns ställe som ägare av andra halvan av gården. Vem Erik Börjesson var gift med har ej gått att utröna.

Första gången efter arvskiftet, som vi får veta något om Erik Börjesson är 1662, då han och kusinen Olof Bryngelsson tillsammans med flera andra fick ärva 1/3 mantal i Bolet. 1666 fastslås i domboken att ”Olof Bryngelsson i Säbyn, Ånimskog, skall ha norra delen ibid. och Erik Börjesson ibid. skall ha södra delen ibid.”

Av ovanstående boskapslängd får man intrycket att Bryngel i Säbyn var mera välbärgad och kanske mera driftig än sin bror Börje. En bidragande orsak härtill kan ha varit att Bryngel kunde sälja sin hustrus arvejord i Sigeröd. Därmed fick sonen Olof Bryngelsson kanske en bättre ekonomisk start i livet än kusinen Erik Börjesson. Bryngel Olofsson blev dessutom utnämnd till nämndeman, ett nog så prestigefyllt uppdrag, som även hans son Olof kom att få.

Erik Börjesson och Olof Bryngelsson med familjer var sannolikt Säbyns enda innevånare under en längre tid på 1650- 1660- och 1670 talen, men i domboken 1680 uppenbarar sig en Olof Hansson i Säbyn och 1685 en Anders Hansson, som tillsammans med Erik Börjesson tvistar med Olof Bryngelssons söner Erik och Olof Olofssöner angående huggandet av en kas, dvs en röjning i skogen. Anders och Olof Hansson omnämns inte mer i domboken för Säbyn, och man kan därför förmoda att de inte blev kvar någon längre tid.

Uppskattningsvis avled Erik Börjesson omkring 1690 i Södra Säbyn och vid ungefär samma tid torde Olof Bryngelsson ha lämnat det jordiska i Norra Säbyn.

3:e generationen efter Ola i Säbyn

Som redan framgått hade Olof Bryngelsson sönerna Erik och Olof, som båda blev familjefäder och stannade i Säbyn livet ut. Kusinen Erik Börjesson fick med den för oss okända hustrun fem barn, Börta, Börje, Håkan, Bryngel född c:a 1660 och Botila född c:a1665. Av dessa blev Håkan och Bryngel kvar i Säbyn livet ut. Börje Erikssons öde är höljt i dunkel. Han kan antingen ha lämnat Säbyn någon gång efter 1696, då han tillsammans med sina bröder sålde andelar i Anolfsbyn, eller ha avlidit någon gång före 1711, då dödboken i Ånimskog började föras. Botila blev kvar en tid i Säbyn tills hon gifte sig med bonden Gunnar Larsson i Byn (numera Ånimskogs Gård). Om dottern Börita slutligen, finns inga som helst upplysningar.

Erik Olsson (1641-1716) och hans familj

Erik Olsson föddes 1641 i Norra Säbyn. Han gifte sig i slutet av 1670-talet med den nästan 20 år yngre Elin Bryngelsdotter från Orrebol. Elin var dotter till storbonden Bryngel Bryngelsson som förutom Orrebol ägde lotter i ett flertal gårdar i Ånimskog. Han fick med sin hustru Marit Olofsdotter döttrarna Elin och Karin som vid moders bortgång 1686 tycks ha fått dela på ett inte obetydligt arv, något som sannolikt blev Erik Olsson till hjälp vid hans omfattande egendomsaffärer. Han förefaller ha varit en mycket driftig man med väl utvecklat sinne för affärer. Av domböckerna framgår att han ägde jord i bl a Yttre Bodane, Bolet och Skållebyn.

Man kan föreställa sig att äktenskapet mellan Erik och Elin var styrt av en önskan att knyta band mellan Säbyn och Orrebol. I äktenskapet föddes fyra barn som nådde vuxen ålder, Marit, Bryngel född 1679, Hans född 1693 och Lars född 1699.

Elin Bryngelsdotter avled 20 augusti 1715, 55 år gammal, och Erik Olsson avled 12 mars påföljande år, 75 år gammal Olof Olsson ( -c:a 1690) och hans familj

Det finns ytterst få upplysningar Olof Olsson. Vi vet egentligen bara att han hade en hustru med okänd härstamning som hette Börta Olofsdotter. Med henne fick han en dotter Ingrid Olofsdotter och en son Olof Olofsson, båda födda i början av 1680-talet. Enligt åldersuppgifter i dödboken skulle båda barnen ha fötts 1682 och skulle i så fall alltså varit tvillingar. Man får intrycket att Olof Olsson var en ganska blek figur i jämförelse med den driftige brodern Erik. Olof förefaller ha gått ur tiden omkring 1690.

Av Erik Börjesson barn var det som ovan framgått bröderna Håkan och Bryngel Erikssöner som blev kvar i Säbyn.

Håkan Eriksson ( -1739)

Man hade i början av 1700-talet upptäckt att det fanns kopparhaltig malm inom Säbyns ägor, vilket fick till följd att Säby Kopparbruk bildades någon gång på 1710- talet. Bruket började förvärva mark och blev med tiden ägare till merparten av gårdarna i byn. Av 1720 års dombok framgår bl a att Håkan Eriksson, Erik Olssons son Hans Eriksson och soldaten Esbjörn Olofsson (måg till Olof Olsson) sålt sina jordlotter till befallningsman Abraham Bergman, som sedan sålt dem till ”de höga herrar intressenter” i Säby Kopparbruk. En konsekvens härav blev att de tidigare självägande bönderna i Säbyn omvandlades till s k åbor eller arrendatorer, som vi skulle kalla dem i dag. Kopparmalmsbrytningen upphörde emellertid efter en ganska kort tid på grund av bristande lönsamhet i likhet med så många andra misslyckade gruvprojekt i Tössbo härad genom åren. I den första bevarade husförhörslängden i Ånimskog avseende åren 1736-1740 är de olika gårdsägarna åter benämnda som bönder.

Håkan Erikssons hustru hette Kierstin Pädersdotter. Hon var född i Ånimskog och födelseåret var sannolikt 1671. Håkan och Kierstin fick inalles fyra barn som alla blev vuxna och bildade familj, Anna Håkesdotter, Kierstin Håkesdotter född 1700, Anders Håkansson född 1706 och med soldatnamnet Lindahl samt Bryngel Håkansson född 16 feb 1711 och med soldatnamnet Staf. |

I domboken från 1732 kan man läsa att skogvaktaren Lars Jonsson Tyberg i Skållebyn stämt samtliga åbor i Säbyn, Håkan Eriksson, Olof Olofsson (inflyttad från Västra Berg 1724), Lars Eriksson, Hans Eriksson, Esbjörn Olofsson, Olof Bryngelsson och Håkan Bryngelsson för att de utan tillstånd fällt en ek. Enligt lag tillhörde alla ekar kronan och skulle i första hand nyttjas som virke till den svenska örlogsflottan. Överträdelser av detta slag bestraffades med höga böter. Av denna domboksnotis kan alltså konstateras att det bodde minst sju familjer i Säbyn vid den här tiden, förutom familjen i soldattorpet.

Håkan Eriksson finns inte införd i Ånimskogs dödbok, men i husförhörslängden finns en notering om att han avled i Uddevalla 1739, dock utan uppgift om Håkans ålder vid frånfället. Inte heller finns det någon uppgift om i vilket ärende han var i Uddevalla och vad som var dödsorsaken. Hustru Kierstin Pädersdotter överlevde sin man ett par år och avled 30 maj 1741 i Säbyn, 70 år gammal

Bryngel Eriksson (c:a 1660-c:a 1710)

Första gången Bryngel Eriksson ger sig till känna är i mindre smickrande sammanhang. 1681 är han instämd till hösttinget i Torpane i Tösse. Han är anklagad för att ha belägrat pigan Dordi Eriksdotter i Kingebol, dvs att han umgåtts med henne på sådant sätt att hon blivit med barn. Med sig inför rätten har han sin far Erik Börjesson, som vi får förmoda är minst sagt förgrymmad på sin son som ställt till en sådan skandal. Det är oklart om Bryngel erkände brottet, men i vilket fall som helst så dömdes både Bryngel och Dordi att betala böter, han till dubbelt så mycket hon. Dessutom ålades Bryngel att till Dordi betala skadestånd och underhåll för ”barnets födande” i form av pengar, smör, mm. Det är väl mot denna bakgrund föga sannolikt att Bryngel ingick äktenskap med pigan Dordi. Det har också visat sig att Bryngels äldsta barn, av dem som som nådde vuxen ålder, föddes först 1689. Av mantalslängderna kan man utläsa att änkan efter soldaten Bryngel Eriksson hette Anna Persdotter, som enligt dödboken avled i Säbyn först den 14 oktober 1748 ”in mot 100 år gammal”.

Skandalen 1681 kan mycket väl ha bidragit till Bryngels beslut att året därpå enrollera sig som soldat i det militära indelningsverket, som skapades av Karl XI vid just denna tid. Som bostad för den indelte soldaten Bryngel Eriksson anvisades av Tössbo kompani Säbyns soldattorp, där Bryngel kom att bo under merparten av sitt resterande liv. Tössbo kompani, som tillhörde Västgöta-Dals regemente, hade sitt högkvarter i Sörböle (nuvarande Gustafsberg) i Tösse, och där övades sannolikt soldaterna, när de inte var ute i krig. I och med att det rådde fredliga förhållanden i Sverige fram till år 1700, fick Bryngel sannolikt tillbringa merparten av tiden fram till dess hemma på soldattorpet. Enligt generalmönstringsrullan 1689 var Bryngel, liksom många andra, kommenderad till Marstrand, där han med säkerhet deltog i den vid denna tid pågående ombyggnaden av Karlstens fästning efter ritningar av Erik Dahlberg. I rullan 1691 är Bryngel fortfarande soldat i Säbyn, och så förblev han till 1707, då han fick avsked och efterträddes på torpet av en Olof Hansson. Det framgår ingenstans att Bryngel antog något soldatnamn.

Åren 1700 till 1707 bör Bryngel ha fått sitt lystmäte av krigande tillgodosett. Kanske var han i november 1700 med bland Karl XII's karoliner i slaget vid Narva, där Peter den Store och hans moskoviter fick känna på hur det svenska stålet biter. Han kan sedan också ha varit med i många framgångsrika drabbningar mot polacker och sachsare som avslutades i februari 1706 med den lysande segern vid Fraustadt, efter vilken Karl XII slöt fred med August den Starke i Altranstädt och Bryngel Eriksson sannolikt for hem till Säbyn i Sverige för att gå i pension. Eftersom Bryngel tillhörde Västgöta-Dals regemente är det emellertid mera sannolikt att han ingick i Gustaf Stenbocks armé som framför allt krigade i nordtyskland och mot dansken.

Om vi antar att Bryngel var i 20-års åldern när han ställde till med skandal hemma i Ånimskog, skulle han ha varit född omkring 1660. Vi vet att han levde när han fick avsked 1707, men att han med stor sannolikhet var död 1711, eftersom han inte finns med i Ånimskogs dödbok som började föras detta år. Således skulle han inte ha blivit äldre än ca 50 år. De tre av Bryngels barn som nådde vuxen ålder hette Brita Bryngelsdotter född 1689, Håkan Bryngelsson född 1699 samt Olof Bryngelsson född 1701 och med soldatnamnet Sandberg.

4:e generationen

En genomgång av Anders Edestams domstolsutdrag fram till 1732 ger en klar bild av att Säbyns innevånare under 1700-talets första tre decennier helt dominerades av ättlingar till Ola i Säbyn. Sporadiskt uppträder ett antal personer utanför släkten. Som exempel kan nämnas uppbördsman Sven Biörling, soldaten Jonas Dalman, bonden Erik Olofsson och hustru Ingeborg Persdotter, men det är oklart vilka relationer dessa haft till Säbysläkten. Vid följande genomgång av fjärde generationen återgår vi till Erik Olssons och Elin Bryngelsdotters barn Marit, Bryngel , Hans och Lars.

Marit Eriksdotter

Marit Eriksdotter föddes i Norra Säbyn och ingick äktenskap med Erik Örjansson från Lunden (Ånskolund). Erik var son till häradsdomaren Örjan Svensson. Paret, som slog sig ner i Bolet, fick en dotter Marit, som hittades drunknad i Ånimmen den 21 juli 1724. Händelsen ledde till inkallandet till ett extra ting 24 juli, vilket tyder på att man misstänkte att det kan ha legat ett brott bakom händelsen. Erik Örjansson avled i Bolet i unga år, och Marit gifte om sig med tremänningssoldaten Olof Olofsson. Marits vidare öden är tills vidare okända.

Bryngel Eriksson (1679 - 1749)

Bryngel Eriksson växte upp i Säbyn ingick den 5 oktober 1712 äktenskap med Ingrid Olofsdotter i Bolet. Ingrids far, Olof Nilsson, var ägare i Bolet och flera andra gårdar. Äktenskapet mellan Bryngel och Ingrid var sannolikt en strategisk allians mellan två storbondefamiljer. Paret bodde fram till 1719 i Säbyn, då familjen flyttade till Yttre Bodane, där Bryngel ärvt jord efter sin förmögne far. När Ingrids far avled 1721 fick hon ärva jord i Bolet, där även Bryngel hade arvejord, viket fick till föjd att familjen lämnade Yttre Bodane och slog sig ner Bolet 1721. Bryngel kom att bo där fram till sin död 1749. 1753 gifte Ingrid om sig med änkemannen Måns Andersson Wall i Slobol. Hon blev änka en andra gång 1761, hon bodde vid sin bortgång hos sonen Oluf Bryngelsson i Kingebol.

Hans Eriksson (1693-1736)

Hans Eriksson kom att överta gården i Säbyn om 4 mtl efter fadern, och han kom att leva hela sitt förhållande korta liv i Säbyn. Han blev endast 43 år gammal. Hans hustru, Elsa Bryngselotter, kom från granngården Sandbol och var dotter till bonden Bryngel Matsson. Man kan ana att äktenskapet mellan Hans och Elsa var ännu en strategisk allians arrangerad av Hans” far, den driftige Erik Olsson, som ville knyta familjeband med granngården. Kyrkoarkiven och domböckerna har inte mycket att förtälja om Hans Eriksson mer än att han med hustrun fick sex barn varav tre avled i späd ålder. Äldste sonen Erik Hansson ,född 25 mars 1721 kom att överta gården efter fadern. Eriks syskon Brita född 7 oktober 1723 och Olof född 2 febr 1731 lämnade båda Säbyn utan att lämna några spår efter sig. Änkan Elsa Bryngelsdotter gifte 1742 om sig med änkemannen Esbjön Olofsson som varit gift med Hans Erikssons kusin Ingeborg Olofsdotter (se sid 3). Elsa levde kvar i Säbyn till sin död 1 januari 1762 medan Esbjörn framlevde sina sista två år hos en dotter och måg i Rud under Vingenäs, där han avled 1764, sannolikt 84 år gammal.

Lars Eriksson (1699-1736)

Lars Eriksson tjänade i sin ungdom som dräng hos släktingar i Bröteln och Yttre Bodane. Han var sannolikt född 1699, och den 9 oktober 1721 gifte han sig med pigan Marit Hansdotter från granngården Sandbol. De fick en son Hans född 1725 och en dotter Elin född 14 oktober 1726. Hustrun avled någon gång kring 1730 (finns ej införd i dödboken), och den 11 oktober 1730 gifte Lars om sig med änkan Ingri Joensdotter från Björbyn i Tydje. Vid denna tid var Lars inte längre åbo i Säbyn utan hade blivit indelt soldat tilldelad soldattorpet Bodalen i Bolet och soldatnamnet Boberg. Lars och Ingri fick inga barn och den 12 oktober 1736 avled Lars. Av barnen i första giftet avled sonen Hans endast 6 veckor gammal. Dottern Elin togs omhand av sin farbror Bryngel Eriksson i Bolet. Hon blev med tiden stammoder till en lång rad ånimskogsbor. I kyrkoräkenskaperna för Ånimskog finns noterat att soldaten Lars Boberg i Säbyn i maj månad 1736 erlagt 6 mark till kyrkan. Orsaken härtill är oklar, men det torde ha varit för någon förseelse han begått. Notisen ifråga antyder att Lars inte var bosatt på soldattorpet i Bolet utan bodde kvar i Säbyn. Änkan Ingri lämnade Säbyn kort efter makens bortgång.

Platser som hör till hemmanet

Namn	Typ
Fornlämningar i Säbyn	Fornlämning
Galmemyren	Torp
Gamla Gröterud	Torp
Gamla Säbykasen	Gård
Grönhult	Torp
Grötrud	Torp
Kongerud	Torp
Kyrkdalen	Torp
Milsten Säbyn	Vägmärke
Norra Säbykasen	Torp
Petterhagen	Torp
Ramerud	Soldattorp
Södra Säbykasen	Torp

Källor

• Sidan bygger på material insamlat av Conny Källvik.