Dalsland/Ånimskog/Huggängen: Skillnad mellan sidversioner

Från Sockipedia
DanS (diskussion | bidrag)
Skapade sidan med '{{DISPLAYTITLE:Huggängen}} {{Platsbox |socken=Ånimskog |hemman=Nedre Kilane |namn=Huggängen |sortnamn=Huggängen |typ=Torp }} En vandrare som idag beslutar sig för att följa den gamla körvägen från Nedre Kilane till Upperud kommer efter knappa två kilometer till en korsväg. Vägen åt höger leder till Bjurdämma och är idag grusad och farbar med bil, men under gruset döljer sig en månghundraårig färdväg som en gång hade ungefär samma sträckning som de...'
 
DanS (diskussion | bidrag)
Lagt ill bilder från inventering
 
(3 mellanliggande sidversioner av samma användare visas inte)
Rad 5: Rad 5:
|namn=Huggängen
|namn=Huggängen
|sortnamn=Huggängen
|sortnamn=Huggängen
|knord=58.842239
|kost=12.471161
|typ=Torp
|typ=Torp
}}
}}
En vandrare som idag beslutar sig för att
Alternativa namn: '''Huggänga'''
följa den gamla körvägen från Nedre Kilane
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-HuggängenMindre-Nov2024.jpg|miniatyr|300x300px|Huggängen, bild från inventeringen i nov 2024.]]
till Upperud kommer efter knappa två kilometer till en korsväg. Vägen åt höger leder
till Bjurdämma och är idag grusad och farbar
med bil, men under gruset döljer sig en
månghundraårig färdväg som en gång hade
ungefär samma sträckning som den nya.
Omkring 150 meter norr om vägkorsningen
låg torpet Huggängen. Ska man hitta resterna
av torpet idag måste man vara mycket uppmärksam, för nästan alla spår av odling och
bebyggelse är utplånade.


Annorlunda var det om man vandrade här
En vandrare som idag beslutar sig för att följa den gamla körvägen från Nedre Kilane till Upperud kommer efter knappa två kilometer till en korsväg. Vägen åt höger leder till [[Dalsland/Ånimskog/Bjurdämma|Bjurdämma]] och är idag grusad och farbar med bil, men under gruset döljer sig en månghundraårig färdväg som en gång hade ungefär samma sträckning som den nya. Omkring 150 meter norr om vägkorsningen låg torpet '''Huggängen'''. Ska man hitta resterna av torpet idag måste man vara mycket uppmärksam, för nästan alla spår av odling och bebyggelse är utplånade.
förbi för 50 år sedan. Då hade visserligen en
granplantering börjat skjuta upp mot julgranshöjd, men åkrar och ängar var fortfarande tydligt skönjbara och av huset fanns skorstensmuren och några ruttnande bjälkar kvar. Den
vandrare som för 100 år sedan passerat den
gamla kolbottnen längst inne i Kilaneviken och
vidare över spånbron och forcerat backarna upp
mot Huggängen kunde kanske se ett par kor
beta i skogskanten, känna doften av nyslaget hö
på ängarna och skymta den gamle torparen
själv som sysslade med sina bikupor under
äppelträden.


Under det sekel som gått har alla spår av vad
Annorlunda var det om man vandrade här förbi för 50 år sedan. Då hade visserligen en granplantering börjat skjuta upp mot julgranshöjd, men åkrar och ängar var fortfarande tydligt skönjbara och av huset fanns skorstensmuren och några ruttnande bjälkar kvar. Den vandrare som för 100 år sedan passerat den gamla kolbottnen längst inne i Kilaneviken och vidare över spånbron och forcerat backarna upp mot Huggängen kunde kanske se ett par kor beta i skogskanten, känna doften av nyslaget hö på ängarna och skymta den gamle torparen själv som sysslade med sina bikupor under äppelträden.
strävsamma händer byggt upp återerövrats av
naturen. Vinden susar en svanesång i de nu
mäktiga granarna över en förgången tid.


Det är lite svårt att bestämma när torpet började odlas och bebyggas men det finns upptaget på laga skifteskartan 1866, så det är troligt
Det är lite svårt att bestämma när torpet började odlas och bebyggas men det finns upptaget på laga skifteskartan 1866, så det är troligt att stugan och de omgivande odlingarna kan dateras till 1850 eller ett tiotal år tidigare. Skräddaren Andreas Sandberg och hans hustru Maja Stina Andreasson från Steneby flyttade in på torpet omkring 1860. Andreas som föddes 1826 på Dalane i Känsbyn var son till Anders Sandberg som också var skräddare och hade sin yrkesverksamhet i Kärrsdalen, ett torp under [[Dalsland/Ånimskog/Anolfsbyn|Anolfsbyn]]. (se Salebol, Kärrsdalen)
att stugan och de omgivande odlingarna kan
dateras till 1850 eller ett tiotal år tidigare. Skräddaren Andreas Sandberg och hans hustru Maja
Stina Andreasson från Steneby flyttade in på
torpet omkring 1860. Andreas som föddes 1826
på Dalane i Känsbyn var son till Anders Sandberg som också var skräddare och hade sin yrkesverksamhet i Kärrsdalen, ett torp under
Arolfsbyn. (se Salebol, Kärrsdalen)


De båda makarna fick sju barn av vilka två
De båda makarna fick sju barn av vilka två dog i tidig ålder. Anders Gustaf föddes 1855, Kristina 1857, Ida 1859 (dog tre år gammal), Augusta 1862, Matilda 1865, Aron 1866 och Lotta 1870 ( dog sju år gammal).
dog i tidig ålder. Anders Gustaf föddes 1855,
Kristina 1857, Ida 1859 (dog tre år gammal),
Augusta 1862, Matilda 1865, Aron 1866 och
Lotta 1870 ( dog sju år gammal).


Andreas och Maja Stinas livslopp sammanföll nästan exakt och 1912 lämnade de
Andreas och Maja Stinas livslopp sammanföll nästan exakt och 1912 lämnade de det jordiska.
det jordiska.


Dottern Augusta flyttade till Kristiania 1889
Dottern Augusta flyttade till Kristiania 1889 och födde där två utomäktenskapliga barn, döttrarna Maria och Emma. (Den senare hade efternamnet Ton.) Augusta återvände till Huggängen med sina döttrar 1895 och bodde hos föräldrarna ett tiotal år och flyttade sedan med Maria till Västra Bräcke. Emma bosatte sig i Skållerud. 1906 lämnade Maria Ånimskog och slog sig ner i Fellingsbro i Västmanlands län. Augusta, som ensam hade fått ha omsorg om sina barn, kunde nu i femtioårsåldern slå sig till ro och gifta sig med änkemannen Johan Alfred Johansson från [[Dalsland/Ånimskog/Näs|Näs]] i Ånimskog.
och födde där två utomäktenskapliga barn,
döttrarna Maria och Emma. (Den senare hade
efternamnet Ton.) Augusta återvände till Huggängen med sina döttrar 1895 och bodde hos föräldrarna ett tiotal år och flyttade sedan med
Maria till Västra Bräcke. Emma bosatte sig i
Skållerud. 1906 lämnade Maria Ånimskog och
slog sig ner i Fellingsbro i Västmanlands län.
Augusta, som ensam hade fått ha omsorg om
sina barn, kunde nu i femtioårsåldern slå sig till
ro och gifta sig med änkemannen Johan Alfred
Johansson från Näs i Ånimskog.


Det finns också enligt uppgift andra som bott
Det finns också enligt uppgift andra som bott på Huggängen under kortare tid. En av dem var fotografen [[Dalsland-Ånimskog-ThybergNatanSimon|Natan Simon Thyberg]], bror till skollärare Thyberg i Salebol. Han flyttade till Amerika. Det finns också uppgifter om att det bodde människor på torpet i början av 1920-talet, bl a en änka, men dessa har inte gått att identifiera. Stugan revs omkring 1925.
på Huggängen under kortare tid. En av dem var
{{ÅnimskogSockenbok|del=II|sidintervall=24-25}}
fotografen Natan Simon Thyberg, bror till skollärare Thyberg i Salebol. Det finns också uppgifter om att det bodde människor på torpet i
{{TorpruinerÅmål|platsnummer=95}}


början av 1920-talet men dessa har inte gått att
==== Inventeringar ====
identifiera. Stugan revs omkring 1925.
===== Nov 2024 =====
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Huggängen1.jpg|vänster|miniatyr|400x400px|Inventering av torpet Huggängen i Ånimskog i nov 2024.]]
[[Fil:Dalsland-Ånimskog-Huggängen2.jpg|vänster|miniatyr|400x400px|Inventering av torpet Huggängen i Ånimskog i nov 2024.]]
 
Platsen hittad och koordinater bestämda.

Nuvarande version från 24 november 2024 kl. 10.54


-Platsbox- (OBS:Detta visningsformat är tillfälligt!)
Socken: Ånimskog Hemman: Nedre Kilane Platsnamn: Huggängen Typ: Torp Koordinat nord: 58.842239 Koordinat öst: 12.471161 Visa på Kartbild.com


Alternativa namn: Huggänga

Huggängen, bild från inventeringen i nov 2024.

En vandrare som idag beslutar sig för att följa den gamla körvägen från Nedre Kilane till Upperud kommer efter knappa två kilometer till en korsväg. Vägen åt höger leder till Bjurdämma och är idag grusad och farbar med bil, men under gruset döljer sig en månghundraårig färdväg som en gång hade ungefär samma sträckning som den nya. Omkring 150 meter norr om vägkorsningen låg torpet Huggängen. Ska man hitta resterna av torpet idag måste man vara mycket uppmärksam, för nästan alla spår av odling och bebyggelse är utplånade.

Annorlunda var det om man vandrade här förbi för 50 år sedan. Då hade visserligen en granplantering börjat skjuta upp mot julgranshöjd, men åkrar och ängar var fortfarande tydligt skönjbara och av huset fanns skorstensmuren och några ruttnande bjälkar kvar. Den vandrare som för 100 år sedan passerat den gamla kolbottnen längst inne i Kilaneviken och vidare över spånbron och forcerat backarna upp mot Huggängen kunde kanske se ett par kor beta i skogskanten, känna doften av nyslaget hö på ängarna och skymta den gamle torparen själv som sysslade med sina bikupor under äppelträden.

Det är lite svårt att bestämma när torpet började odlas och bebyggas men det finns upptaget på laga skifteskartan 1866, så det är troligt att stugan och de omgivande odlingarna kan dateras till 1850 eller ett tiotal år tidigare. Skräddaren Andreas Sandberg och hans hustru Maja Stina Andreasson från Steneby flyttade in på torpet omkring 1860. Andreas som föddes 1826 på Dalane i Känsbyn var son till Anders Sandberg som också var skräddare och hade sin yrkesverksamhet i Kärrsdalen, ett torp under Anolfsbyn. (se Salebol, Kärrsdalen)

De båda makarna fick sju barn av vilka två dog i tidig ålder. Anders Gustaf föddes 1855, Kristina 1857, Ida 1859 (dog tre år gammal), Augusta 1862, Matilda 1865, Aron 1866 och Lotta 1870 ( dog sju år gammal).

Andreas och Maja Stinas livslopp sammanföll nästan exakt och 1912 lämnade de det jordiska.

Dottern Augusta flyttade till Kristiania 1889 och födde där två utomäktenskapliga barn, döttrarna Maria och Emma. (Den senare hade efternamnet Ton.) Augusta återvände till Huggängen med sina döttrar 1895 och bodde hos föräldrarna ett tiotal år och flyttade sedan med Maria till Västra Bräcke. Emma bosatte sig i Skållerud. 1906 lämnade Maria Ånimskog och slog sig ner i Fellingsbro i Västmanlands län. Augusta, som ensam hade fått ha omsorg om sina barn, kunde nu i femtioårsåldern slå sig till ro och gifta sig med änkemannen Johan Alfred Johansson från Näs i Ånimskog.

Det finns också enligt uppgift andra som bott på Huggängen under kortare tid. En av dem var fotografen Natan Simon Thyberg, bror till skollärare Thyberg i Salebol. Han flyttade till Amerika. Det finns också uppgifter om att det bodde människor på torpet i början av 1920-talet, bl a en änka, men dessa har inte gått att identifiera. Stugan revs omkring 1925.

Källa: Boken "Ånimskogs Sockenbok", del II, sida 24-25.

Källa: Boken "Torpruiner i Åmåls kommun (1985)", plats nummer 95.

Inventeringar

Nov 2024
Inventering av torpet Huggängen i Ånimskog i nov 2024.
Inventering av torpet Huggängen i Ånimskog i nov 2024.

Platsen hittad och koordinater bestämda.