Södra Björkhem
-Platsbox- (OBS:Detta visningsformat är tillfälligt!)
Socken: Ånimskog
Hemman: Stora Kilane
Platsnamn: Södra Björkhem
Typ: Torp Koordinat nord: 58.837501 Koordinat öst: 12.496793
Visa på Kartbild.com
Stora Kilane 1:11 Ursprung: Del av 1:6 Sämjelott om 1/16 mtl Avsöndr 1917
Laga skifte 1931 Areal 0,5240 har Avskild mark 1:47
Det första nedslaget sker på Björkhem, där en fyrklöver av bostadshus omges av mäktiga björkar precis som namnet antyder. Södra Björkhem är den plats där den första bebyggelsen uppfördes. Den byggnad som finns idag är från 1920-talet, men tidigare låg det ett hus strax bakom det nuvarande som i folkmun kallades ”Skrapere” Här fanns också en ladugård med plats för en ko, gris och höns.
Södra Björkhem har en lång historia som sträcker sig tillbaka till 1800-talets första decennier. Den första kända ägaren var Lisa Hansdotter som genom arvsskifte fick 1/16 mtl av Stora Kilane 1:6 1830. Hennes son Johan Alfred Nilsson, född i Holms församling 1845 och hans hustru Maja Lisa Magnusdotter blev nya ägare 1897 Dottern Elin Ottilia Johansdotter övertog fastigheten genom arvsskifte 1913 men sålde ganska omgående till Adolf Svensson i Känsbyn 1915. Detta var endast ett mellanspel — kanske en skogsaffär - för redan året innan hade Edvin Larsson, född på Knektängen, undertecknat ett köpekontrakt som gjorde honom till ägare fram till 1919, då han sålde till Adolf Carlsson. Denne avyttrade i sin tur egendomen till Edvins bror Anders Gustaf Larsson 1920, och från det året blev ägandet mera stabilt. Anders Gustaf Larsson föddes 1882 och gifte sig 1918 med Vendla Kil från Lastkasen. Hon förde dottern Signe med sig in i äktenskapet och de båda makarna fick tillsammans ytterligare fyra barn. Sven 1918, Svea 1920, Lars 1927 och Sixten 1929. Det var Anders Gustaf som byggde det nuvarande huset. Han var skeppare och förde befälet på motorfartyget Mone under många år, en båt som fraktade ved och kvarts på Dalslands kanal. Anders Gustaf dog i ganska unga år 1934, och det blev hans dödsbo som blev nya ägare fram till 1984 då yngste sonen Sixten köpte föräldrahemmet. Han hade tidigare en billackeringsverkstad i Åmål men återkom till hembygden och bor nu med sin hustru Rut, född Värn, på Södra Björkhem.
En kort tillbakablick på Södra Björkhems historia förtäljer att ägandet och boendet inte alltid varit parallellt. Lisa Hansdotter och sonen Johan Alfred Nilsson har förmodligen endast varit markägare, för det urprungliga huset stod på ofri grund långt in på 1900-talet och Lisa förde en ambulerande tillvaro som piga på olika gårdar ett femtontal år efter det att hon blivit ägare. Hon var gift under några korta år och födde sonen Johan Alfred i Holms socken 1845. Året därpå blev hon änka och återkom efter någon tid till Stora Kilane, där hon så småningom bosatte sig på en fastighet som var samägd med Södra Björkhem, nämligen gården i norr som gränsar till Haganes ägor och som genom årens lopp har bytt namn efter ägarna som t.ex. Nygrens, Malkussons och under senare tid Alexanderssons.
Elin Ottilia har nog inte heller mer än satt sin fot innanför tröskeln, ty hon gifte sig och flyttade till Anolfsbyn samma år som hon ärvde egendomen.
Emellertid har människor levat och bott här sedan långt tillbaka i tiden. Det ursprungliga huset uppfördes troligen någon gång kring mitten av 1800-talet och bland de första — kanske de allra första — som slog ner sina bopålar i björkdungen norr om Snäckeda var Jakob Olsson från Ör och hans hustru Britta Stina Pettersdotter från Skållerud. De fick sex barn: Gustaf, född 1853, Sven Petter 1855, Johan Adolf 1857, Karl Ludvig 1860, Johanna Sofia 1863 och Matilda 1865. Såvitt man kan bedöma var dessa år i mitten av seklet en lycklig tid för familjen. Alla barnen tycktes komma till världen friska och välmående, och Jakob och Britta odlade upp de små tegarna runt torpet så att de kunde ha en ko i ladugården och så korn och vete som täckte deras behov av brödsäd, och det var en välsignelse, ty svälten grinade illa mot de fattiga torparna och backstugusittarna under 1860talet.
Ändå var det just brödsäden som skulle bli anledningen till en av de mest frukansvärda tragedier som drabbat någon familj i Ånimskogs socken. I december 1866 kom kylan och lade ett spegelblankt istäcke över Ånimmens vatten. Några dagar före jul beslöt Jakob att tillsammans med sina två äldsta söner fara till kvarnen i Kärrkil och mala mjöl till julbaket. Den nylagda isen utgjorde en bekväm genväg till kvarnen. Säckarna lastades på en kälke och Jakob och sönerna drog iväg över isen. Allt gick väl tills de på återfärden närmade sig Snäckelandet. Där brast isen och all tre kom i vattnet och drunknade. Man bävar nästan inför tanken på den jul som Britta och de fyra andra barnen fick uppleva det året och den molande smärta som måste ha dröjt sig kvar i familjen årtionde efter årtionde. Det tycktes som de slöt sig samman efter den tragiska händelsen, för det var endast Karl Ludvig som gav sig ut i världen. Adolf, Johanna och Matilda bodde med sin mor tills hon dog 1908. Under de sista åren av sin levnad var hon blind. Syskonen blev kvar på Björkhem ännu några år, troligen till omkring 1915 då de flyttade till östra sidan av Ånimmen. Adolf slutade sina dagar på Lilla Bräcke 1938.
Andra som bott på Södra Björkhem innan Anders Gustaf och hans familj flyttade in är systrarna Sofia och Anna Engdal och sannolikt bodde också Edvin Larsson med sin familj här några år. Stugan stod som det tidigare nämnts
på ofri grund och Alfred Olsson köpte den omkring 1905 för 400 kronor, troligen för att riva den och använda virket till sitt bygge på Norra Björkhem, men förmodligen ömmade han för de boende och huset fick stå kvar och övertogs av Edvin Larsson vid hans köp av hela fastigheten 1914.
Källa: Boken "Ånimskogs Sockenbok", del II, sida 52-54.
