Alexanderssons (Stora Kilane 1:38)

---

Socken: Ånimskog Hemman: Stora Kilane Platsnamn: Alexanderssons (Stora Kilane 1:38) Typ: Gård Koordinater: [58.864727,12.496133] Visa på Kartbild.com

---

Det andra hemmanet i Stora Kilanes norra del som tillföll Lisa Hansdotter vid arvsskiftet 1830 gränsar till "Engströms" i söder och Hagane i norr. Den lilla gården har liksom grannen i sö­der skiftat namn med ägarna, och under de sista decennierna har den mestadels kallats "Alexanderssons" som var den familj som övertog fastigheten sedan jordbruket lagts ner i mitten av 1950-talet.

Boningshuset är ett av de äldsta i Stora Kilane och det som bäst bevarat sin ålderdomliga prä­gel både invändigt och utvändigt. I mitten av 1930-talet gjordes en genomgripande reparation men den utfördes pietetsfullt. Knuttimret beva­rades och stockarna i taket fick vara kvar vilket medförde att takhöjden förblev relativt låg. De gamla tvåluftsfönstren med sina små rutor ut­gjorde ett problem, eftersom de släppte in så lite ljus att det blev ständig halvdager i kök och rum, så därför tvingades man sätta in treluftsfönster som kom att ge huset ett karakteristiskt utseende.

Ladugården nyuppfördes på 1940-talet, efter­som den gamla ladugårdslängan var i mycket dåligt skick. Ett stall byggdes också, men det är nu rivet. När gården brukades som mest om­kring 1950 försörjde den tre kor och häst.

HISTORIK

Lisa Hansdotter, som nu åter träder in i vår his­toria, blev föräldralös vid tre års ålder och fick sedan flytta omkring på olika ställen i socknen. Som barn bodde hon i Västra Bräcke och tidvis i Salebol. När hon blev äldre hade hon plats som piga i Salebol och Anolfsbyn och vistades peri­odvis i Stora Kilane, kanske på något av sina hemman eller hos sina systrar. I föregående av­snitt har vi berättat att hon återkom till Stora Kilane med sin lille son i mitten av 1840-talet och med ganska stor säkerhet slog sig ner på hemmanet 1:38 och började bruka jorden.

När sonen Johan Alfred nått vuxen ålder tog han över jordbrukssysslorna, och i mitten av 1880-talet tycks han ha fått gården i gott skick, ty då var ett par pigor anställda, bl.a. Maja Lisa Magnusdotter från Vingnäs som blev hans hus­tru 1894, två år innan mor Lisa gick ur tiden. 1897 föddes deras enda barn, dottern Elin. Jo­han Alfred hade då passerat livets middagshöjd, men han fick se sin dotter växa in i tonåren un­der seklets första årtionde innan han 1913 drab­bades av en allvarlig lunginflammation som ändade hans liv.

Dottern Elin Ottilia, som genom något slags anagram av sina båda namn alltid fick heta Telin, erhöll nu både Björkhem och Kilane 1:38 vid arvsskiftet samma år, men sålde ganska omgående sina egendomar och flyttade med sin mor till Anolfsbyn, där vi senare kommer att följa deras öden.

I juli 1915 köpte Adolf Svensson i Känsbyn fastigheten men sålde den i nästan samma an­detag till Walfrid Johansson som så ofta dyker upp i köpehandlingar som tillfällig ägare av går­dar och skogsarealer i Stora Kilane vid den här tiden. Efter ett par år sålde han hemmanet till Johannes Nygren som tidigare varit arrendator i Nedre Kilane och på Charlotten. När han av­led 1924 blev hans änka Vilhelmina Nygren ägare fram till 1932 då Johan Edgren, född 1888 i Töftedal, köpte gården.

Denna transaktion inträffade under den eko­nomiska nedgångsperiod som omfattade hela västvärlden och drabbade de enskilda männis­korna hårt. Edgren hade vid den här tiden inte bara den allmänna krissituationen att brottas med, utan hade också tre barn och sin åldriga mor att ensam dra försorg om sedan han hustru dött något år tidigare. Tanken var säkert att den lilla gården åtminstone skulle ge familjen livets nödtorft, men ekonomin rasade samman och efter ett år befann sig familjen bokstavligt talat på bar backe. Johan Nilsson i Anolfsbyn, som var fjärdingsman, och vars uppgift det blev att verkställa vräkningen har vittnat om att det var det svåraste uppdrag han hade haft under hela sin ämbetstid.

Johan Edgren, hans mor, tvillingarna Astrid och Viola, födda 1917, och sonen Allan (1924) fick ta sin tillflykt till lillstugan på Charlotten, som då arrenderades av Herbert Ekeroth, tills de senare kunde finna ett bättre boende i Skållerud.

Det blev Valfrid Olsson, som var arrendator på Ängane och son till den tidigare ägaren Vilhelmina Nygren, som vid den exekutiva auk­tionen lade högsta budet, men hans ägande va­rade knappt ett år, för den 24 april 1934 under­tecknade Hjalmar Malkusson köpehandlingen som gav honom och hans familj en fast boplats ett tjugotal år framåt.

Familjen Malkusson i Stora Kilane omkring 1940. Fr. v. Allan, Greta, Hilmer, Alma och Hjalmar Malkusson, mellan dem yngste sonen Ingvar.

Det var under Malkussons tid som byggna­derna rustades upp i den utsträckning som nämndes i början, och det huvudsakliga snickeriarbetet utfördes av sonen Hilmer som tog sig an skötseln av gården, medan fadern ar­betade som reparatör i Snäcke. Släkten Malkusson har vi träffat på ett flertal gånger i vår berättelse, och vi kommer också i fortsättningen att möta dem, men här ska vi dröja oss kvar vid Hjalmars familj. Han gifte sig 1920 med Alma Johansson och deras första gemensamma bostad blev Bjurdämma i Nedre Kilane, där äldste sonen Hilmer föddes 1921. Alma hade tjä­nat piga i Känsbyn sedan hon var fjorton år, och tydligen hade hon gjort det på ett förtjänstfullt sätt, för när Alma och hennes familj flyttat in på sin nyförvärvade gård bad fru Svensson i Känsbyn henne att komma till ladugården och välja ut vilken ko hon ville ha. Alma proteste­rade, väl medveten om att familjens ekonomi inte tillät att starta en djurbesättning. "Du måste ha en ko på gården och någon betalning behö­ver du inte tänka på," sade fru Svennson och därvid blev det. En präktig ko fann sitt bås i Malkussons ladugård och blev stammor för flera generationer av kor på gården.

Hjalmar och Alma hade förutom Hilmer yt­terligare tre barn: Greta född 1926, Allan 1929 och Ingvar 1932. Alla tre gifte sig, skaffade fa­miljer och slog sig ner i Åmål.