Tranhalsen

Från Sockipedia

Socken: Ånimskog Hemman: Stora Kilane Platsnamn: Tranhalsen Typ: Torp Koordinater: [58.856871,12.487078] Visa på Kartbild.com


Tranhalsen, 1967.

Knappt en kilometer norr om Kiletorpet, allde­les vid gränsen mot Känsbyn, ligger Tranhalsen som ursprungligen bestod av två torp, varav det norra fortfarande finns kvar, men det för länge­sedan övergivna bostadshuset för en ojämn kamp mot tidens och naturens nedbrytande krafter. Taket är raserat och väggarna börjar ge vika, men ännu kan man få en föreställning om hur stugan såg ut när den var bebodd. I nedre våningen fanns kök och rum och en trappa ledde upp till en vindskammare.

Ladugården som låg vid bergsfoten strax väs­ter om huset är borta så när som på grundstena­rna, men det timrade svinhuset, som också gav skydd åt hönsen, har förvånande väl stått emot tidens tand. De smala tegarna som löpte mot söder gav foder åt en ko och en gris.

Det ursprungliga huset på Norra Tranhalsen byggdes sannolikt i mitten av 1800-talet på en all­männing som ursprungligen undantogs för Stora Kilanes soldattorp (se Kiletorpet), och i början av nästa sekel skedde en tillbyggnad, då en front uppfördes mot söder. En av de första familjerna som slog sig ner på torpet - kanske rent av den allra första - var Olof Eriksson och hans hustru Lisa Kajsa Jonasdotter, som föddes på Udden i Djupslund (se dito). De hade funnit varandra när de tjänat dräng och piga i Vingnäs. De gifte sig 1847 och bosatte sig först i Salebol och kom till Tranhalsen 1865. Deras äldsta barn, sonen Karl, föddes samma år som de ingick äktenskapet och sedan följde Johan August 1850, Maja Stina 1853, Sofia 1857, Gustaf 1861, Augusta 1864 och Rika 1867 (dog ett år gammal).

Under den tid som familjen Eriksson strävade för sin utkomst vid foten av den mäktiga Charlotteknatten var det öppet österut över Kiletjärnet ända till Aspelund, och det förekom täta kontakter båtledes med Bryngelsson Wass' familj som bodde där under 1800-talets sista hälft. Denna närhet familjerna emellan ledde så småningom till att Gustaf Olsson gifte sig med Sofia på Aspelund sedan han tjänat som fältjä­gare och antagit namnet Hedén (se Aspelund).

1878 gick Olof Eriksson ur tiden. Lisa Kajsa levde ända till 1890 och vistades enligt uppgift ofta hos sina barn under de sista åren. Sönerna Karl och Johan August hade liksom brodern Gustaf prövat fältjägaryrket, och det är troligt att hela familjen skingrades under 1880-talet.

1905 flyttade Johan Alfred Palm in på Norra Tranhalsen med sin familj. Han och hustrun Elisabet (Betty), född Ström, kom närmast från Dalane, där de gift sig och slagit sig ner 1894. Där föddes också deras äldsta barn, sonen Karl Petrus 1894, Maria 1896 och Hanna 1899. På Tranhalsen föddes Ester 1905, Elin 1907, Johan Filip 1910 och Elsa 1912. (Hon gick bort som ung.)

Betty dog 1915 och lämnade Johan Alfred en­sam med en lång rad av minderåriga barn, och hur han klarade denna situation är inte känt, men troligen fick han hjälp av Kristina Nyström som bodde på Södra Tranhalsen. Senare kom hon också att gifta sig med änkemannen i den norra stugan.

Omkring 1920 gifte sig Johan Alfreds dotter Maria med Erik Gustav Karlsson, eller Gustav Björn som han senare kallades, och de båda unga flyttade in i Marias barndomshem. I april 1922 köpte de en del av allmänningen vid Tranhalsen av Adolf Conrad Palm på Karlsberg och Anders Gustaf Larsson på Björkhem. Sammanlagt be­talade de 50 kronor, vilket troligen motsvarade friköp av åkerjorden kring Norra Tranhalsen.

Maria och Gustav fick en son, Erik, och något år senare nedkom Maria med tvillingar, en pojke och en flicka. Enligt uppgift skapade tvillingfödseln stor oro hos modern, som läm­nade bädden för tidigt och ådrog sig lungin­flammation som ändade hennes liv. Tvilling­arna Anna-Lisa och Knut överlevde och togs om hand av hjälpsamma familjer i grannskapet.

Gustav Björn bodde ensam en tid med sin son på Tranhalsen, men 1928 anställde han en hus­hållerska, Hedvig Skoglund, som själv hade två barn. Två år senare flyttade de till Slobol, där de ingick äktenskap i vilket det föddes en pojke och en flicka.

Som tidigare nämnts köpte Gustav Björn och hans hustru en del av allmänningen våren 1922 och i september samma år undertecknade Axel Nyström ett köpekontrakt som gjorde honom till ägare av resten av allmänningen, vilket ut­gjorde lejonparten. Inledningen av köpekon­traktet har följande lydelse:

Undertecknade ägare av hemmanet Stora Kilane försäljer härmed till Axel Fridolf Nyström vår gemensamma utmark, "Allmänningen" be­nämnd, till ett pris av Niohundrafemtio kronor (Kr 950) med full rätt för honom att utnyttja den­samma efter eget gottfinnande, och avhända oss all rättighet till Allmänningen i fråga med allt vad därtill hör.

Köpekontrakt för allmänning vid Tranhalsen.

När sedan kartan fastställs i maj 1929 följer en rad namnteckningar, som ger en ganska full­ständig bild av de människor i Stora Kilane som var jordägare vid den här tiden. Som synes är det en hel autograf samling, men stilen avslöjar att männen också tecknade sina hustrurs namn.

Något dokument som bekräftar att Gustav Björn sålt sin andel till Axel Nyström har vi inte haft tillgång till, men antagligen lät han Nyström överta sin del när han flyttade från Tranhalsen under någon gång under 1920-talets sista år.

Jan Magnus Nyström på Södra Tranhalsen omkring 1916.

Något hundratal meter söderut låg ett annat litet torp, Södra Tranhalsen, vars bostadshus låg uppe på en liten bergshylla. Huset revs i slutet av 1920-talet, men murstocken stod kvar i flera årtionden som ett monument över den tid som flytt, och trädgården som en gång måste ha va­rit vacker och välskött, levde upp varje sommar. Perennerna lyste i mångskiftande färger kring den söndervittrande husgrunden, och äpple­träden stod i blom liksom körsbärs- och plom­monträd. På sensommaren bar träden frukt och blev byte för traktens ungar och förbipasse­rande vandrare.

Vem som röjde mark och byggde huset och ladugården uppe på bergshyllan och när det skedde är oklart, men arbetaren Nils Eriksson, född 1821, och hans hustru Anna Pettersdotter, 1823, slog sig sannolikt ner här omkring 1850 och framlevde sitt liv på torpet ända fram till sekelskiftet. Deras första barn, tvillingarna Lisa Maja och Stina Cajsa föddes 1853 men dog innan årets utgång. Sonen Jan Magnus föddes 1854, Johanna 1856, Sofia 1859 och Gustaf 1861 (dog i späd ålder).

Sonen Jan Magnus enrollerade sig som fält­jägare och tog namnet Nyström. 1879 lämnade han sitt krigiska värv och gifte sig med Sara Kajsa Larsdotter, född 1853 i Ånimskog. Ma­karna slog sig ner i Jan Magnus föräldrahem på Tranhalsen, där åtta barn så småningom skulle komma till världen. Detta medförde att träng­seln på torpet blev stor och förmodligen flyttade Jan Magnus föräldrar till Norra Tranhalsen som sannolikt stod tomt sedan Olof Erikssons familj skingrats på 1880-talet. Några klara bevis för att de verkligen bott där har inte stått att finna, men man får anta att Nils och Anna behövde lite lugn och ro på sin ålderdom, och torpstugan i norr låg på bekvämt avstånd från den unga familjen. Båda dog 1898.

Emellertid tillväxte barnskaran på södra Tranhalsen i snabb takt. Kristina föddes 1880, Anna Maria 1881, Gustaf 1883, Karl 1886, Axel 1888, Ida 1881, Hildor 1893 och Adolf 1899. I början av 1900-talet lämnade de äldre barnen hemmet för att söka plats som pigor och drängar på olika gårdar i socknen. Mor Sara Kajsa dog 1915, och året innan kom Kristina hem från Göteborg, där hon bott ett tiotal år och tog hand om sina föräldrar, och sedan blev hon Tranhalsen trogen med några få undantag res­ten av sitt liv.

1922 gick den gamle fältjägaren ur tiden, men då hade redan Kristina fått en ny familje­medlem att ta hand om. Hennes yngste bror Adolf, som ett par år tidigare flyttat till Göte­borg, där flera av syskonen redan etablerat sig, fick ett trolovningsbarn med en flicka som hette Linnea Hansson, och eftersom de unga tu nästan omedelbart gick skilda vägar, kom deras späda dotter att skickas till Tranhalsen där hennes faster övertog mammans roll. 1924 gifte sig Kristina med änkemannen Johan Alfred Palm, som bodde på Norra Tranhalsen, och flyttade till gården Ekekullen i sydvästra hörnet av Ånimskog.

Kristina Nyström med brorsdottern Birgit.

1926 var Birgit sju år och skulle börja skolan i Salebol, och vägen dit var oändligt lång för en flicka i första klass. När Birgit idag beskriver sin skolväg låter det nästan som en saga. Eftersom det var varannandagsläsning, behövde hon en­dast gå till skolan tre dagar i veckan, men varje skoldag måste hon traska en och halv mil och därtill färdas över två sjöar. Det kan vara av in­tresse att följa henne mera i detalj på vägen till skolan, ty även om Birgits skolväg var ovanligt mödosam, representerade hon många flickor och pojkar från de avlägsna skogstorpen som måste trampa milslånga stigar för att inhämta kunskaper i läs- och skrivkonstens mysterium.

Först gick Kristina med henne till Ulerudstjärnet, där det fanns en eka med vilken de rodde över till den östra sidan. Därifrån gick de ner mot Bräcketjärnet, där en annan eka förde dem över till Bräckelandet. Därifrån var det drygt två kilo­meter till Känsbykasen där Kristina vände om hemåt, och Birgit fick vandra de tre kilometer som återstod till Salebol alldeles ensam. På efter­middagen mötte Kristina henne med ekan vid Bräckelandet och efter omväxling mellan årornas plaskande och tramp på steniga stigar var Birgit åter hemma.

Vistelsen på Ekekullen blev dock inte långva­rig, eftersom Johan Alfred Palm avled efter ett par år. Kristina och Birgit flyttade då till Anolfsbyn, där Kristina tagit plats hos Anders Magnus Uppström.

Omkring 1930 var Birgit och hennes faster åter på Tranhalsen, men nu i det norra huset, som efter reparation och tillbyggnad i början av 1900-talet var trivsamt och väl bevarat, och här levde Kristina och Birgit ett enkelt torparliv med ko, gris och höns, och ibland gjorde Kristina dagsverken hos bönderna i trakten.

1939 gifte sig Birgit med Erik Augustsson från Ryr och flyttade till "Hermans stuga" i Nedre Kilane (se Gärdet-Brandalen). Där föddes deras son Folke samma år, men eftersom Höganäsbolaget började sin stenbrytning blev vistelsen i Kilane kortvarig, och i början av 1940-talet flyt­tade familjen till Långkasen i Skållerud, där de­ras andra son, Ove, föddes.

Kristina blev ensam kvar på Tranhalsen till i mitten av 1940-talet, då hennes hälsa började vackla. Hon togs in på vårdhem och avled 1955.

Som tidigare nämnts kom flera av Kristinas syskon att slå sig ner i Göteborg. Axel Nyström, som ju friköpte Tranhalsen, startade ett bageri, vars firmabeteckning gjorde namnet Nyström känt i hela staden. Hildor flyttade också till Gö­teborg, liksom systern Anna Maria och brodern Adolf. Hildor blev sjöman men tillbringade ofta vintrarna i sin hembygd. Han mötte då den unga lärarinnan Elin Bengtsson, som sedan 1914 varit lärare i Salebol. De gifte sig 1925 (se vidare Kilane 5:1).[1]

Källor

  1. Ånimskogs Sockenbok del II, sida 135-139.