Sandbergs

---

Socken: Ånimskog Hemman: Stora Kilane Platsnamn: Sandbergs Typ: Torp

---

Norr om Kilebacken ligger ett tvåvåningshus som har vissa likheter med en dalslandsstuga, men den exteriör som den uppvisar idag har till­kommit genom ombyggnader och reparationer. Från början var det en byggnad i ett plan, men omkring 1920 uppfördes en övre våning. Tidi­gare utgjorde huset, som nu står på en avstyckad tomt, mangårdsbyggnaden till en mindre gård som kunde föda ett par kor, och tidvis fanns det också häst i den stall- och ladu­gårdsbyggnad som låg söder om huset.

Den lilla egendomen har aldrig haft något eget namn, utan den har fått skifta identitet i takt med sina ägare. I den äldre generationens medvetande är det fortfarande "Engströms".

HISTORIK

Det är vanskligt att bestämma husets ålder, men det kan vara uppfört redan på 1700-talet och in­gick då i den gamla byn som omfattade ett tret­tiotal byggnader av olika slag och sträckte sig från Kilebacken i söder till "Alexanderssons" i norr. Omkring 1810 blev Hans Nilsson och hans hustru Christina Göransdotter Thyberg ägare till Stora Kilane 1:6, ett område som förutom skiftet mellan Kilebacken och Hagane också omfattade Björkhem. Det är troligt att Hans Nilsson renoverade huset eller möjligen byggde om det för att markera sitt jordinnehav med en rymligare manbyggnad.

De båda makarnas tid i Stora Kilane skulle dock bli kortvarig. Christina dog i lungsot 1818, året efter hon fött den yngsta dottern Lisa, och två år senare rycktes maken bort av samma sjukdom. Lisa och hennes tre systrar, Cajsa, Ma­ria och Johanna togs om hand av farbrodern Arne Nilsson i Västra Bräcke som också blev deras förmyndare.

Vid arvsskiftet 1830 blev den då 13-åriga Lisa ägare till hela Stora Kilane 1:6. Cajsa och Maria, som vi redan stiftat bekantskap med på Kilehaget respektive Kilebacken, hade vid tid­punkten för arvsskiftet börjat etablera sig som bondmoror på sina gårdar, och i vilken form de fick sin del av arvet vet vi inget om. Johanna blev piga i Vingnäs, men för övrigt är hennes öde höljt i dunkel.

Lisa Hansdotter, som redan omtalats under rubriken Björkhem, blev inte bofast i Stora Kilane förrän i slutet av 1840-talet, då hon efter ett kort äktenskap i Holms socken blev änka och återkom med sin lille son Johan Alfred som föd­des 1845. Det är inte klart utrett på vilket av sina hemman hon slog sig ner, men troligen var det på gården längst i norr, den som numera be­nämns "Alexanderssons".

Alfred Engström med hustrun Amanda.

Vad som hände under 1800-talets senare de­cennier är oklart, men troligen sambrukades de båda gårdarna av sonen Johan Alfred. När mo­dern dog 1896 ärvde han de båda hemmanen och därtill Södra Björkhem. "Engströms" sålde han efter några år till Adolf Karlsson, K V An­dersson och Alfred Engström. De underteck­nade köpekontraktet i januari 1907, men vid lagfartens utfärdande två år senare stod Alfred Engström som ensamägare.

Alfred Engström föddes på Ängkasen 1865, där vi redan följt hans liv fram tills han byggde sitt hus på Totten. När han nu flyttade till den gård som förknippats med hans namn långt ef­ter hans död, hade han och hustrun Amanda redan flera barn att dra försorg om. Amanda Karlsdotter föddes i Naverstads församling i Göteborgs och Bohus län 1872 och gifte sig med Alfred 1895. Två år senare föddes deras första barn, Olga, och sedan följde Ellen 1899, Agnes 1901, Karl Einar 1904 (dog 1907), Vendla 1906 ( dog i späd ålder), Alma Kristina 1907, Ester 1910 och Algot 1912.

Alfred, som var en duktig snickare, restaure­rade byggnaderna och i bostadshuset drog han in vatten, vilket var en uppmärksammad nymo­dighet på trakten vid den här tiden. Det var också han som byggde på det övre planet. När 1920-talet bröt in var barnen på väg att lämna hemmet. Olga flyttade till Tösse och gifte sig 1922, Ellen begav sig ut i världen redan som sjuttonåring och på Hammarön utanför Karl­stad träffade hon Erik Eriksson med vilken hon gifte sig 1920. Hon och maken bosatte sig på övervåningen i Ellens föräldrahem, som blev deras bostad under hela tjugotalet. Fem flickor föddes i äktenskapet: Sonja 1920, Ingrid 1922, Margit 1924, Rut 1926 och Karin 1928. Erik, eller Svarte Erik som han oftast kallades, försörjde sin familj genom att arbeta i stenbrotten, bl.a. vid Gällsjön, men också på fabriken på Annenäset, där han tyvärr ådrog sig stenlunga och gick bort i tidig ålder 1930.

Ellen stod nu ensam med fem små barn, och eftersom Ånimskogs kommun var ovillig att ge henne ekonomiskt stöd, tvingades hon flytta. Hon och flickorna fick så småningom en fast bostad i Upperud.

Agnes gifte sig med skepparen Edvin Karls­son Ignell 1922, och de fann sitt första krypin i lillstugan i Nedre Kilane, där deras dotter Anna-Lisa föddes. Efter någon tid flyttade familjen till Bränna Åsensbruk, där familjen också begåva­des med sonen Tore. Alma flyttade till Ärtemark och Ester och hennes man Gunnar, som redan omnämnts under rubriken Kilebacken, hade nu flyttat från Nedre Kilane och inrättat sig med sin familj i nedre våningen i Esters barndomshem sedan Alfred avlidit 1931. Ellen och hennes barn flyttade ut vid den här tiden och det gav änkan Amanda en fristad i övre våningen.

Dödsboet stod nu som ägare tills sonen Algot köpte gården 1936 för att året därpå sälja till svå­gern Gunnar Andersson, som behöll fastigheten långt efter det han köpt Kilebacken. Amanda bodde ensam kvar i huset till i mitten av 1940-talet, då hon flyttade till Kilebacken sedan Gun­nar inrett övervåningen till en bekväm bostad. Under något år bodde Gunnar Jacobsson från Ed i det Engströmska huset. Han var chaufför åt firman Vattentät Cement i Snäcke och förde en gullackerad lastbil som gick under benäm­ningen "Gula faran".

Kilebacken och "Engströms" utgjorde en en­het fram till 1947, då huset med tomt avstycka­des och såldes till Pontus och Agnes Sandberg som var fast boende där till 1956 då familjen flyttade till Åmål, eftersom Pontus fått arbete på Håkanssons industrier. Tidigare hade han arbe­tat i Snäckefabriken och på Annenäset.